Berättelser från byarna

Här finner du berättelser från olika personer i byarna runt Långvattnet.

Det kan handla om allt möjligt. T.ex. ett barndomsminne, första jobbet, gamla historier/sägner, hur det var att starta eget företag, hur det var att flytta hit eller vad som hänt på lovet eller semestern.

Vill du skriva en egen berättelse och dela med dig av den?! Då är du välkommen att maila mig ett Word dokument med din text så lägger jag in den. Du får gärna bifoga bild/bilder också.

Det kan som sagt handla om precis vad som helst, du väljer!

Texterna läggs in så att den äldsta hamnar längst ner och den nyaste högst upp. På så sätt kan du enkelt se om det kommit in någon ny text sedan du var inne och läste sist!


Kallelse till Bolagsstämma för Långvattnets Byalag

Datum: Torsdagen den 30 mars

Tid: 19:00

Plats: Sions kapell i Långsjöby

Härmed kallas du som är delägare av samfällda marker inom Långvattnets Byalag till en bolagsstämma.

Ärenden: Vi går igenom vad som hänt under 2016, ekonomi, aktiviteter samt sedvanliga årsmötesförhandlingar.

Vi bjuder på fika!

Varmt välkommna hälsar styrelsen

Inlagd av: Peter Thulesson 15 mars 2017


Städtant

Håll Sverige rent!

Tisdagen den 24 maj är alla som har möjlighet välkomna att hjälpa till att hålla våra vägkanter rena och fina. Klockan 18:00 träffas vi vid Sions parkering och hjälps sedan åt att städa.

LIF´s ordförande har pratat med Svevia och Långsjöby Intresse Förening kommer att få 270 kr/km städad väg. Detta är ett tacksamt bidrag, men framförallt blir ju vår by med omnejd ren och fin och därmed trevligare att vistas i!

Vi planerar att städa från Sven-Ove och Ingegerd (tidigare Cendrik´s) och bort till vägen in mot Volvonäset.  Samt från korsningen vid gamla macken och bort till tyskarna Dieter och Ilka. Ta gärna med dig reflexväst om du har, det är viktigt att synas ordentligt!

Efteråt bjuder LIF de som har hjälpt till på glass och dricka.

Vi hoppas att även du vill ha rent och fint i naturen och därmed kommer och hjälper till!Glass

Ju fler vi är -  desto fortare går det!

Välkommen!

Hälsar: Styrelsen i LIF


Inlagt av: Jenny Johansson, maj 2016


TacosbufféLogo
(anmälan krävs)

Fredagen den 20 maj 2016
Kl. 18:00

Kom och umgås, ät gott och ha trevligt med andra från Långvattnet!

Vi träffas i Sions kapell.

Pris:
LIF Medlem: 70 kr/pers
Icke medlem: 90 kr/pers
Barn 5-10 år: 20 kr/barnTacos
Barn under 5 år: Kostnadsfritt

O.s.a: Senast 16 maj till
Jenny: 0739 - 82 76 10
Torbjörn: 070 - 337 15 17

Välkommen!

Vill du bli medlem så betala in medlemsavgiften på
BG 261-9955 Handelsbanken eller Swish nummer:
1234946521

Pris: 100 kr/pers eller 200 kr/familj. Kom ihåg att ange ditt/familjens namn.

Inlagd av: Jenny Johansson, maj 2016


Proto1
Proto2
Proto3
Proto4
Proto5

Inlagd av: Jenny Johansson, april 2016
Tänkvärt...

Vi föds som original
med de flesta av oss dör som kopior.
Edward Young

Inlagd av: Jenny Johansson, april 2016


Protokoll 1
Protokoll 2

Inlagd av: Jenny Johansson, april 2016


VALBORGSMÄSSOAFTONBrasa
I LÅNGSJÖBY 2016

Lördagen 30 april

Kl. 18:30
Långsjöby Intresse förening säljer fika i Sions kapell.
Kaffe/Te eller saft samt hembakt bulle och tre kakor: 50 kr/person
Kom, umgås och ha trevligt!

Kl. 20:30
Majbrasan tänds i östra delen av byn
LIF säljer korv med bröd samt drickaKör

Kl. 21:00
Körsång - Vi sjunger in våren

Varmt välkommen hälsar LIF!

Inlagt av: Jenny Johansson, april 2016


Renflytt över Långvattnet!

Renar















Här kommer en bild från årets renflytt över Långvattnet. Vapstens sameby flyttade renarna mot fjälls måndagen den 4:e april, lite tidigare än förra året. Hade inte riktigt samma position som då – då stod vi så att vi nästan kunde ta på den framrusande hjorden. Då flyttades renarna via Groutjaur området och sen in på sjön Långvattnet. Passagen var trängre och vi kunde då se mer. I år användes den "gamla" renbeföringsleden som går över hela Långvattnet, från Långsjöby till Brattåker. Hade lite koll på att flytten var på gång. Tack vare Facebook kunde jag se Inger-Ann Ommas inlägg om deras färd upp mot fjälls. Samt att hon var vänlig nog att höra av sig till mig då de skulle över Långvattnet. Även Ture Rönnholm hade frågat några renskötare när renarna som var i hägn kring Bävertjärn skulle flyttas. Så måndag förmiddag tog jag med mig Marina Rönnholm som sällskap. Därefter väntade och spejade vi ut över sjön från "Bergströms Bua". När är det dags? Isen var hård och vi visste att renskötarna inväntade att blidvädret med blötsnö skulle töa upp isen så pass att det skulle vara säkrare för renarna att ta sig över sjön. Kring ett-tiden tycktes vi se något röra sig! På håll såg vi att "Långvika" fylldes och en massa rörde sig ut över sjön. Flera skotrar och en hund förde i mitt tycke en riktigt stor hjord framför sig. De höll sig ganska långt från land så bildkvaliten plus vädret gjorde att bilden kontra upplevelse inte riktigt kommer till sin rätt. Men som åskådare var det lika spännande och mäktigt att än en gång få se detta skådespel!

Ren2





















Ren3

Ren4

Text & Foto 1: Carola Rönnholm, april 2016
Foto 2-4: Marie Ärlebrandt


Tänkvärt...

Felet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak
och de kloka så fulla av tvivel.
Bertrand Russell

Inlagd av: Jenny Johansson, april 2016


Ca 200 vindkraftverk vid Gråtanliden - Lubbträsk, Långvattnet?

Om du klickar på länken nedan så kan du se bilder på hur det kommer att se ut om vindkraftparken byggs.
http://ghg.se/vindkraft.html


Nedan kan du läsa inbjudan till samråd inför ansökan om vindkraftspark vid Gråtanliden.


GHG Wind AB

2016-03-31                                                                         

Inbjudan till samråd vindkraftsprojekt Gråtanliden 
GHG Wind AB planerar att ansöka om tillstånd till att bygga en vindkraftspark inom ett område vid Gråtanliden och Västra Sjulsberget i Storuman och Vilhelmina kommuner.

Ni inbjuds härmed till samråd enligt 6 kap 4§ miljöbalken gällande planerad vindkraftsetablering. Enligt miljöbalken ska samråd genomföras med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och enskilda som kan antas bli särskilt berörda. Samråd ska även i vissa fall ske med de övriga statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet samt de organisationer som kan antas blir berörda. Med anledning av detta genomförs samråd för att informera om den planerade verksamheten samt ge berörda möjlighet att yttra sig och inkomma med synpunkter på den planerade verksamheten. Bifogat dokument utgör underlag för samråd enligt 6 kap. miljöbalken. 

Ni är välkommen att lämna era synpunkter och information som kan vara värdefull för det fortsatta arbetet skriftligt via post eller mail senast den 12 maj 2016 till

GHG Wind AB 
c/o Sweco Environment AB
Åsa Laurell
Box 110
901 03 Umeå samradGHG@sweco.se

Har ni några frågor är ni välkomna att kontakta Åsa Laurell på telefon 090-71 52 10.
 

Med vänlig hälsning
Enligt uppdrag av GHG Wind AB

Åsa Laurell Sweco

Sweco Environment AB
Västra Norrlandsgatan 10 B                                                      Org.nr 556346-0327                                                     
Box 110                                                                                    Styrelsens säte: Stockholm                                        
SE-903 27 Umeå, Sverige                                                         Telefon direkt +46 (0)9 071 52 10
Telefon +46 (0)90 715200  Mobil +46 (0)706 74 52 65 Fax +46 (0)90 715279  asa.laurell@sweco.se www.sweco.se                       

Insänd av: Jocke Stenman & Carola Rönnholm, mars - april 2016
Inlagd av: Jenny Johansson, 10 april 2016


Påsklovsloppet 2016...

Lördagen den 2 april var det dags igen för Påsklovsloppet och i år var vi ca 25 stycken som hade samlats till en trevlig dag för att delta och vara åskådare. Dagen bjöd på fina och snabba spår som Daniel och Marcus Ärlebrandt hade preparerat och dragit. Torbjörn och Andreas Lindberg hade kokat kaffe och bjöd på korv och kakor i Långsjöby jaktklubbs bua vid slakthuset. Ett extra tack till dagens sponsorer Kakbiten som skänkt två förstaprispåsar och ICA Supermarket Storuman som skänkt blåbärssoppa och godispåsar till alla deltagare.
1

2

Resultat barnklassen

1. Sebastian Ärlebrandt
2. Emil Ärlebrandt
3. Gabriel Lindberg
4. William Lindberg
5. Lukas Ärlebrandt
6. Sandra Ärlebrandt
7. Lovisa Ärlebrandt
8. Emanuel Ärlebrant
9. Melvin Lindberg
10.Filip Lindberg
11.Amelia Brantmo
12.Miriam Ärlebrant
3

4

5

6

Resultat damklassen

1. Lisa Ärlebrandt
2. Annalena Brantmo
9

Resultat herrklassen

1. Daniel Ärlebrant
2. David Lindberg
3. Marcus Ärlebrandt
4. Emil Ärlebrandt
5. Sebastian Ärlebrandt
6. Gabriel Lindberg
7. William Lindberg
8. Lenny Ärlebrandt
10

7

8

11

Text: Christina Jonsson, 10 april 2016
Foto: Erik Ärlebrandt, 2 april 2016


Fisketävling med Långvattnets Byalag...

Annandag Påsk, måndagen den 28 mars, anordnade Långvattnets Byalag en välbeökt fisketävling.
Det var en pilktävling där den som fick flest antal fiskar vann.
Vi hade fantastiskt väder och det var närmare 100 besökare. Sammanlagt tävlade 45 personer.

1:a i vuxenklassen blev Jessica Karlsson. Hon vann 500 kr samt en stor och fin regnbåge. Hon fick 4 st fiskar på en sammanlagd vikt av 0,99 kg
18

21

2:a kom Helena Lindberg från Göteborg. Hon vann en fin regnbåge tack vare sina 4 fiskar med en totalvikt på 0,96 kg.
19

20

3.a kom Inge Darnemo med tre fina fiskar. Även han vann en regnbåge.

1
Glada besökare

2
Gott om skotrar

3
Koncentrerat fiske

4
Mer eller mindre avslappnade sätt att fiska

5
Fika- och krovförsäljning, samt upptag av anmälningar skedde vid ett "långbord"

6
Glada fiskare

7
Slappa fiskare

8
Välutrustade fiskare

9
Gammal som ung deltog

10
Glada fiskare

11
Hundar och folk var med

12
Vi fick besök av en motordriven flygare

13
Både rullstolsburna och stolsittare deltog

14
Flygmaskinen har landat

15
Slutskottet av byålderman Peter Thulesson

16
Vägning av fisk för att kunna utse vinnare

17
Alla barn som deltog vann två godispåsar var, som Ica Supermarket i Storuman sponsrade med

Text & Foto: Jenny Johansson, april 2016


Prospekteringstillstånd för gruva inom Långvattnet och Näsvattnet...

KommunYTTRANDE  1(3)
                                                                                                             Vår beteckning
                                                                  2016-01-18                        KS/2015:527    
                                                                                                             Er beteckning
                                                                                                             BS 200-1235-2015

                                                                     Bergsstaten: mineinspect@bergsstaten.se

Ansökan om undersökningstillståndet Näsvattnet nr 401

Bergsstaten har i sin remiss 2015-12-21 berett Storumans kommun möjlighet att avge sitt yttrande över rubricerat undersökningstillstånd. Kommunstyrelsens arbetsutskott har vid sammanträde 2016-01-18 beslutat avge följande yttrande.

Sammanfattning
Karta
Sakumpu Exploration har ansökt om undersökningstillstånd för koppar och zink på ett område benämnt Näsvattnet nr 401 beläget mellan byarna Södra Långvattnet, Lubbträsk och Näsvattnet. Området är utpekat i bifogade kartor. Två relevanta intressen finns upptagna, dels riksintresse för rennäring där en vandringsled berörs. Därtill har en vindkraftsexploatör visat intresse för Malgomajberget och Långsjöby som gränsar mot riksintresse för vindkraft nr 45-46 Vallträsk/Vallträskhobben som finns redovisat i  Storumans och Sorsele kommuners Tilläggsplan för vindkraft (2010-06-22). För den specifika delen av vindprospekteringsområdet som tangerar undersökningsområdet (grå färg) har vindexploatören dock aviserat förekomst av örn och därefter inte vidtagit några åtgärder.
 Bild 1
Figur 1: (Sakumpu Explorations) Karta från ansökan om undersökningstillstånd


Kontor

Postadress

Besöksadress

Telefon 

Telefax

Organisationsnr

Kommunkontoret

923 81 Storuman

Blå vägen 242

0951-140 00

0951-140 09

212000-2577

Tärna Samservice

920 64 Tärnaby

V. Strandvägen 11

0954-140 00

0954-140 43

Hemsida

 

 

 

 

 

www.storuman.se

STORUMANS KOMMUN

 

YTTRANDE

 2 (3)

 

 

 

2016-01-18

 

 

 
 Bild 2
Figur 2: (Storumans kommun) områdesintressen
 Bild 3
Figur 3: (SGU) Förfallna undersökningstillstånd


STORUMANS KOMMUN

 

YTTRANDE

 3 (3)

 

 

2016-01-18

 

 
På platsen har det utfärdats undersökningstillstånd förut men samtliga har numera upphört.


Namn

Företag

Giltigt fr.o.m.

Giltig t.o.m.

Metall/Mineral

Näsvattnet nr 1

Staten

1985-11-25

1988-11-25

Koppar

Näsvattnet nr 2

Staten

1985-11-25

1988-11-25

Koppar

Näsvattnet

Niili mineral AB

1999-06-08

2002-06-08

Koppar

Näsvattnet nr 2

Niili mineral AB

1999-11-05

2002-11-05

Koppar

Näsvattnet nr 3

Niili mineral AB

2000-10-16

2003-10-16

Koppar

Näsvattnet nr 4

Gunnarn mining

2004-06-18

2014-06-18

Koppar

 
Översiktsplanen är en ram för planeringen av naturresurser, bebyggelse och infrastruktur i kommunen. Eftersom området har varit föremål för projektering förut finns det upptaget i den kommunövergripande översiktsplanen från 2011.
Mineralutvinning som bransch omnämns i kommunens strategiska plan 2014-2020 som väsentlig för förbättrad sysselsättning och stärkt kommunal ekonomi. Dokumentet tjänar som underlag för politiska prioriteringar i kommunens myndighetsutövning.

I ett vidare perspektiv avser Europeiska kommissionen att Europa ska vara världsledande på områdena prospektering, utvinning, bearbetning, återvinning och substitution till år 2020. Regeringen menar att landets resurser skall användas på ett hållbart sätt med beaktande av ekologiska, sociala och kulturella dimensioner så att natur- och kulturmiljöer bevaras. Det är måhända därför så tydligt uttryckt i översiktsplanen: ”För att få kunskap om mineraltillgångarna bör dock prospektering tillåtas över hela kommunens yta.” 

Bedömning
Storumans kommun anser att remitterande handlingar utgör ett tillräckligt beslutsunderlag och ser i dagsläget inte att det finns skäl att avstyrka ett beviljande av ansökan. 

I ansökan är det dock angivet att bebyggelse finns inom 200 meters avstånd från området som avses undersökas varför Storumans kommun anser att åtgärder bör vidtas för att undvika att störa närboende.

Åverkan på väg och våtmarker ska minimeras, riksintresse för rennäring ska respekteras.

Av ansökan att döma finns det inom det avgränsade området få motstående intressen, och i vart fall inga som uppenbart skulle kunna utgöra skäl för att avslå ett undersökningstillstånd. Storumans kommun anser avslutningsvis att det är bra att mineralfyndigheter lokaliseras och att den geologiska informationen tillgängliggörs.
Karta 
Tomas Mörtsell
Kommunstyrelsens ordförande

Inlagd av: Jenny Johansson, april 2016
Insänd av: Morgan Karlsson, mars 2016


LIF logo

Kallelse till extra medlemsmöte med LIF

Tisdagen den 29 mars kl. 19:00 träffas vi i kapellet för att rösta om att anta de nya stadgarna.

För att kunna anta de nya stadgarna som föreslogs på Årsmötet så måste vi hålla ett extra möte enligt de gamla stadgarna.

LIF bjuder på fika och alla som vill är välkomna. Enbart medlemmar har rösträtt!

Väl mött!

Hälsar styrelsen i LIF

Inlagd av: Jenny Johansson, 15 mars 2016


Kallelse till Byastämma för Långvattnets Byalag!

Datum: 20 Mars 2016
Tid: 15:00
Plats: Sions kapell Långsjöby
Härmed kallas du som är delägare i Långvattnets Byalag  till ordinarie byastämma.

Vi bjuder på fika.

Välkomna hälsar styrelsen:
Peter Thulesson, Jenny Johansson, Britt-Inger Ärlebrandt, Torbjörn Lindberg, Jonas Rönnholm

Insänd av: Peter Thulesson, 6 mars 2016


Välkommen till Långvattnet!

Stort grattis till dottern Elvira önskar styrelsen i LIF till Rebecca Georgsson och Jocke Stenman, Övre Strandkulla.

Elvira föddes den 3 februari 2016
Längd: 52 cm
Vikt: 4120 gram
Tid: 20:57

Elvira
Bilden togs den 25 februari av Jenny när hon gratulerade föräldrarna och lilla Elvira med en blomma från Styrelsen i LIF.

Text & Foto: Jenny Johansson, 5 mars 2016

Ny busstidtabell för Långvattnet...

Den gäller för Långsjöby, Volvonäset, Myrlund, Övre Strandkulla och Björkås.

Tidtabell 324

Insänt av: Jocke Stenman, 25 februari 2016


Kallelse till LIF Årsmöte!logo

Datum: 8 mars 2016
Tid: 19:00
Plats: Kapellet i Långsjöby
Ärenden: Enklare uppdatering av stadgarna, diskutera ev. inköp av kläder som representerar byn, i övrigt sedvaniga årsmötesförhandlingar.

Samtliga Långvattnare är välkomna att delta! Vi går igenom vad som hänt under det senaste året, så som aktiviteter, ekonomi m.m.
Vi berättar även om planerna för 2016.

LIF bjuder på fika med hembakat dopp!

Varmt välkommen hälsar:
Styrelsen i Långsjöby Intresseförening

Inlagd av: Jenny Johansson, 23 feb 2016


Tänkvärt...

Det finns bara en sak som gör en dröm omöjlig att uppnå:
Rädslan att misslyckas.
Paulo Coelho

Inlagd av: Jenny Johansson, feb 2016


                                        2016


Tänkvärt...

Hellre fattig och kär
Än rik med ett tomt hjärta
Okänd

Inlagd av: Jenny Johansson, 30 dec 2015


Tomte o renar



God Jul








Advent i Långsjöby

För precis 45-år sedan startades en Adventstradition i Långsjöby Sionförsamling.
Dåvarande pastor Axel Eriksson, önskade att man skulle resa en Adventsgran framför kapellet, sagt och gjort. Bröderna Oskar, Karl, Johan, August och Alfred Lindberg
högg och reste en Adventsgran framför pastor Erikssons expeditionsfönster.
Den lyste i Decembermörkret för både honom och byborna.
Traditionen har fortsatt. Nya krafter har tillkommit i takt med att de första granhuggarna
"ställt ifrån sig" yxorna.

I år, lördagen den 28/11, höggs traditionsenligt en ny Adventsgran. Denna hämtades
på Malgomajtangen, vid Lenny Ärlebrandts sommarstugeväg. Den hade granskats av markägaren och befunnits i lämpligt skick. Hemforslingen sköttes av Andreas, John-Elvert och Torbjörn
Lindberg samt Ogbaski Iassu. Vid resningen anslöt sig Anders och Lenny Ärlebrant samt Sivert Edorsson. Javisst, Lennys barnbarn Emanuel och Mirjam Ärlebrandt hejade på.

Så nu står den där. Grön och fin med energisnåla glödlampor. Rimfrostig och delvis snöhöljd, till allas vår glädje.

Adventsgran
Sion i Advent

Adventsgran med folk
Torbjörn Lindberg, Anders Ärlebrandt, John-Elvert Lindberg, Lenny Ärlebrandt med
barnbarnen Mirjam och Emanuel, Sivert Edorsson och Kajsa Eriksson.

Saknas på bilden gör Ogbaski Iassu.

Foto: Andreas Lindberg.
Adventshälsning/Torbjörn L.

Införd: 7 december 2015


Älghelg med LIF

Lördagen den 3 oktober gick i älgjaktens tecken!
På dagen mellan 13-15 kom en blandad skara människor och fikade, kollade på jaktfilm samt skjöt med jaktsimulatorn! Detta var ett väldigt populärt inslag och det bildades till och med stundtals en kö. Alla som ville fick testa och det vara både tjejer och killar, gammal som ung.
Senare på kvällen vid 18:00 kom det 73 Långvattnare från när och fjärran som åt gott och hade trevligt tillsammans.
Styrelsen i LIF tackar alla som var med och hjälpte till samt Er som skänkte hembakt fikabröd, saft och bröd m.m.
Nedan följer några bilder från "Älghelgen"

Dekoration alg

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

12

13

14

15

16

Text & Foto: Jenny Johansson, 7 okt 2015


Tänkvärt...

Alla överlever mer än de tror att de kan.
Joan Didion

Inlagd av: Jenny Johansson, 5 oktober 2015


Röjning vid badplatsen

Måndagen den 28 september samlades en skara människor och hjälpte LIF att röja undan längs med den blivande vägen ner till den blivande badplatsen. Vi började vid 16-tiden och höll på till efter 19:30. Det var en hel del ris att bära och elda upp och vi var nog alla ganska trötta när det var klart! Stort TACK till Er som kom och hjälpte till att städa och ett extra tack till alla Er som har varit där innan och röjt med motorsåg, kört undan timmer, röjt sly nere vid stranden m.m. Utan Er hjälp hade vi aldrig kunnat be Tomas Gustavsson att börja anlägga vägen ner nu under hösten istället för att bli tvugna att vänta till nästa vår/sommar!

Nedan följer lite bilder från kvällen:

1

2

3

4

5

6

7

Text & Foto: Jenny Johansson & Annika Wikström, sept 2015


Grillring Grillring vid elljusspåret!

Stort TACK till Mikael Rönnholm som har skänkt denna grillring till elljusspåret.
LIF har ju sedan tidigare ansökt om och beviljats bidrag till bl.a. bänken med bord och tak.
Även dem har Mikael tillverkat!
Nu väntar vi bara på en plåtlåda att lägga singel i så att alla som vill sedan kan använda denna härliga och lättillgängliga plats!

Text & Foto: Jenny Johansson, september 2015


Sonderkord plan

Vem tror du att du är???

Söndag den 27 september var jag och klippte gräset vid elljusspåret och när jag sen kom upp till Slasardal´n och skulle klippa fotbollsplanen blev jag både arg och besviken!

Någon har sladdat runt flera varv med en bil på fotbollsplanen och kört sönder delar av gräsmattan...

Så jag undrar: Vem tror du att du är? Som tycker dig ha rätt att förstöra något som andra lägger ner tid och pengar på att försöka hålla i ordning till Långvattnarnas nöje! Varför anser du dig ha rätt att förstöra något som ett 50-tal andra människor har glädje av på sommaren till fotboll, brännboll m.m.??!

Det är motorfordonsförbud på fotbollsplanen! Vilket borde kännas som en självklarhet!!!

Besvikna hälsningar från ordförande i LIF:
Jenny Johansson, september 2015


Springare Tack!!

Vi som sprang för 'Lag Långvattnet' i Vindelälvsloppet vill givetvis tacka de som sponsrade vårt lag. Tack vara er så kunde vi snabbt betala in anmälningsavgiften till loppet och köpa in tävlingströjor till hela laget.
Vindelälvsloppet verkar i dagsläget även bli av nästa sommar, 2016, och då ska vi stå på startlinjen igen!
De som sponsrade Långsjöbys lag 2015 var:
Storumans Inlandstrafik AB
Långsjöby Intresse Förening
JT Förädling AB (Mikael Rönnholm)
Ringcentralen
Dragon Mining AB

Insänt av: Linda Glasin och Daniel Ärlebrandt, 29 sep 2015


Tänkvärt...

Det enda sättet att få en vän är att vara en
Ralph Waldo Emerson

Inlagd av: Jenny Johansson, september 2015

ÄlghelgLogo

Lördagen den 3 oktober

13:00 - 15:00
Jaktsimulator
Fika med dopp 20 kr
Filmvisning - Älgjakt

18:00    Älgmiddag  (Anmälan krävs)

Under älgjaktsuppehållet passar LIF på att bjuda in alla som vill, att träffas och ha trevligt tillsammans!
Vi ses i kapellet i Långsjöby.

Kom och prova på att skjuta med en jaktsimulator.
Du behöver ingen förkunskap av jakt eller vapen.
Dessutom är det gratis och väldigt roligt!

Vi visar även älgjaktsfilmer. Detta är också kostnadsfritt och du behöver inte föranmäla dig!

Anmälan krävs!
Middagen består av Älgskav, potatis/ris, grönsaker samt tillbehör. Dryck och kaffe med dopp ingår.

Pris: Medlem i LIF: 50 kr/pers
Icke medlem: 80 kr
Barn 5-10 år: 20 kr

Anmälan till Jenny J: 0739 - 82 76 10
eller Torbjörn L: 070 - 33 715 17

Varmt Välkommen!


Terränglöpning i Långsjöby 26/8 2015Elljusspåret

Onsdagen den 26/8 anordnade Långsjöby Inresseförening terränglöpning vid elljusspåret i Långsjöby. Det var 22 stycken modiga löpare som trotsade det regniga vädret och gav sig ut i spåret. Trots att de kom i mål blöta och trötta så var de flesta nöjda och tyckte det hade varit en rolig slinga att springa. LIF bjöd även alla deltagarna på bananer och saft efter målgången. De som hade hjälpt till att arrangera detta evenemang och som ställde upp som funktionärer under tävlingen var: David Lindberg, Christina Jonsson, Daniel Ärlebrant, Michael Jonsson och Torbjörn Lindberg.

Resultat
500 m (ingen tidtagning, deltagare utan inbördes ordning)
Melvin Lindberg     Långsjöby IF
Sibel Ruonala         Stensele SK
Lilly Åkerblom       Stensele SK
Noel Holgersson    Storuman IK
Emanuel Ärlebrant  Långsjöby IF
Miriam Ärlebrant    Långsjöby IF
Nora Åkerblom      Stensele SK
Daniel Ärlebrant     Långsjöby IF
Melwin Kerro        Stensele SK
Olivia Kerro          Stensele SK

1500 m Tid
1. Gabriel Lindberg                    Långsjöby IF     8:28:40
2. William Lindberg                    Långsjöby IF     8:30:51
3. Isac Burman                          Storuman IK      8:35:66
4. Frans Persson                        Storuman IK     8:38:23
5. Axel Stenvall                          Stensele SK      9:25:71
6. Philippa Sjöström Lönnback  Storuman IK     10:53:28
7. Ida Stenvall                           Stensele SK      11:10:77

4000 m Tid
1. Ralf Arklöf                   Stensele SK     18:55:50
2. Ulla-Maria Åkerblom   Stensele SK     19:25:30
3. Patrik Persson             Storuman IK     19:53:70
4. Leif Holgersson           Storuman IK     20:19.00
5. Tina Kerro                  Stensele SK      24:01:56

Text: Christina & David Linberg, 1 september 2015


Hemvändaren - Assar ÅbergAssar 1

På årets Kvarndag kom en man fram till mig och presenterade sig. Han heter Assar Åberg och berättade att det var första gången för ungefär 50 år sedan som han besökte kvarnområdet och är nu tillbaka efter alla dessa år som förflutit och det på Kvarndagen 2015. Eftersom jag hade en del annat att fokusera på under Kvarndagen så bestämde vi oss för att ses på tisdagen igen så att han kunde få berätta lite mer om sig själv och sin koppling till Långvattnet.

Tre dagar senare träffades vi på Kakbiten (för att göra ännu en koppling till Långvattnet eftersom ägarna bor/har bott i Myrlund). Assar berättade en del om sitt liv och han är verkligen en glad och trevlig man som har mycket att berätta och var därför väldigt intressant att lyssna på.

Assar Åberg föddes 1948 vid Björkliden, Strandkulla. Det var hans mormor och morfar, Maria och Jonas Reinold Jonsson, som startade torpet där och det var även tack vare dem som posten började köra dit. Assars föräldrar, Astrid och Alexander Åberg fick fem barn, Aline, Arne, Assar, Alberto och Annie. Samtliga av hans syskon lever och bor, i namngiven ordning i Storuman, Nästansjö, Södertälje, Oppdal - Norge samt i Salem. Lägg märke till att hans föräldrar var mycket påhittiga då samtliga barn har namn på A och även deras mellannamn börjar på A.

Alla de fem syskonen gick inte i skolan i Långsjöby och Assar berättade att det var tack vare att hans mor var förutseende och ville att han skulle utbilda sig vidare som han först hamnade på skolhem i Stensele. Där var det inte alltid så lätt att klara sig och han var tvungen att stå upp för sig själv, men han tog sig igenom de 7 skolåren och gick ut skolan där 1962.

Därefter gick han en tilläggsutbildning en termin i Storuman på Skogsbruksskolan under våren 1963. Efter det gick han till arbetsförmedlingen med planen att plugga vidare och han sökte till Riksyrkesskolan i Gamleby och kom in. I väntan på att denna utbildning skulle starta arbetade han som springpojke hos Sandins Livs (som låg där Gallerian låg i Storuman) och tjänade egna pengar.

På sin 16 årsdag, den 8 januari 1964, reste han först till Östersund, tog tåget via Stockholm till Linköping varifrån han åkte smalspårig järnväg ner till Gamleby. Assar läste där till tekniker på Kungliga Överstyrelsen för Yrkesutbildning (KÖY) på det som på senare tid kommit att bli ett gymnasium som idag ingår i Västerviks Gymnasium. Han gick en tvåårig utbildning och blev reparatör, smed och svetsartekniker. På skolan fanns vid den tiden också utbildningar inom kontor, laboratorieutbildning (kemi), möbelsnickare, mekanisk utbildning inom maskinbearbetning, ritteknik (maskinkonstruktioner för industriella behov) samt plåtslageri.

Assar 2Efter studierna flyttade han till Södertälje och fick jobb på Scania, där han jobbade i två år. Därefter arbetade han i nästan 7 år på ett litet smidesföretag i Stockholm, Lindkvist & Mattsson Mekanisk Verkstad AB. Efter det sökte han sig till Stockholms Tekniska Institut och kom in, trots protester från yrkesvägledaren som tyckte att han var för lågutbildad och därmed inget att satsa på. Assar läste där i tre år till Motor & maskiningenjör. När han avslutade sin utbildning 1981 var han så duktig att han fick inte mindre än två olika stipendium, ett från skolan och ett från Svenska Svetskommissionen. Assar blev dessutom uppsökt på skolan och fick jobb som ansvarig för mjuklödningsprocesser och instrumentmontering hos LKB Produkter AB. Där arbetade de med forsknings- & analysinstrument till universitet, sjukhus, för livsmedel m.m.
Så Assars övertygelse att "Vill man så går det" visade yrkesvägledaren att han hade fel.

1988 började Assar jobba på Scania igen, först som inköpare, sedan som kvalitetsingenjör. Idag är han 67 år och jobbar fortfarande kvar på Scania, men numera som leverantörskvalitetschef. Detta innebär att han får resa mycket i sitt jobb och han har varit i nästan alla Europas länder, samt bl.a. Ryssland, Malaysia, Indien, Pakistan, Turkiet i både den västeuropeiska, och den asiatiska delen.

1988 utbildade han sig även frivillig inom militären via Scanias industri hemvärn vid Kungliga Livgardet och fick där gå en befälsutbildning.

Assar berättade att han som ung tyckte om att mecka med mopeder, men att det var mycket jobb på gården, med jordbruket och att när han var 14 och 15 år jobbade han i skogen åt Domänverket med plantering och tjänade egna pengar. Han berättade också att han som ung brukade köra moped, ibland i 20 minusgrader, ut till skogen där hans pappa jobbade tillsammans med Jonas Stenman och hjälpte till så gott han kunde. De utförde skogsarbete och huggning med motorsåg och hans pappa och Jonas hade varsin häst till draghjälp för att få ner timret från skogen till timmeravlägget nära vägen där det sedan hämtades av lastbilar.

Han träffade sin fru Monica i Södertälje 1971 och de gifte sig 1988. De har en dotter som heter Pernilla och hon har i sin tur bildat familj. Monica har spelat som yrkesmusiker i dans-, storbands-, och symfoniorkestrar. Assar och Monica har spelat ihop vid olika tillfällen bl.a. vid olika soaréer och vid lokalrevyer. Monica jobbade även som musiklärare i 30 år tills hon plötsligt en dag blev döv på ena örat och fick sluta. Assar har återvänt i stort sett varje sommar till sina hemtrakter sedan han flyttade och bor numera i husvagn på campingen i Storuman när de är här.

Assar kan spela gitarr och munspel och har även spelat dragspel sedan han var 20-21 år. Han sjunger och är 1:a bas i Södertälje sångargille, han var musikledare i 10 år för Telgebälgarna samt i Scania dragspelsklubb i under många år. Assar har skrivit tre-, och fyrstämmiga arrangemang för dragspel och orkester, sammanlagt har han skrivit ett 15-tal låtar där de flesta är inom gammeldansgenren. Han har varit med och spelat in 2 kassettband och 1 cd skiva med Telgebälgarna och på dem finns bl.a. några av Assars egna arrangemang med.

Han gillar även fiske i åar och bäckar, men även laxfiske på fluga och drag i Norge. Den största lax han hittills har fått vägde 6 kg. Han är Ordensbroder i Odd Fellow samt Bifrost och är mästare (ordförande) i den lokala Bifrostordern. Han gillar även utförsåkning och har dessutom 1:a certifikat i whiskeykunskap.

Så man kan kanske sammanfatta Assar Åberg som en välutbildad och levnadsglad mångsysslare från Långvattnet.

Text & Foto: Jenny Johansson, augusti 2015


Tänkvärt

Sinneslugn uppstår när vi accepterar saker som de är.
Jack Kornfield

Inlagd av: Jenny Johansson, augusti 2015


Kvarndagen 2015

I år slog vi försäljningsrekord när det gäller fika och korv med bröd, så det var helt klart gott om besökare på årets Kvarndag som gick av stapeln lördagen den 11 juli. Det har ju inte varit någon vidare varm sommar fram till nu, men på självaste Kvarndagen hade vi inte bara uppehåll från regn utan även en hel del sol. Det bjöds på traditionell slåtter med lie och hässja, pilkastning, tipspromenad, tunnbrödförsäljning, Marina Rönnholm var på plats och sålde sina vackra handmålade tavlor/stenar, LIF hade ett informationsbord och så var det två spelemän i år. Nämligen Sören Hellqvist och Östen Norman som spelade dragspelslåtar efter besökarnas önskemål. Detta skapade verkligen en god stämning! En stund fick spelemännen även sällskap av dragspelaren Assar Åberg som är född vid Björkliden, Strandkulla. Nytt för i år var bordet med "Gissa föremålet" där det låg väldigt gamla träredskap som inte ens vi i styrelsen för LIF var säkra på vad alla hade varit till. Å så fanns "Kluringen" med också, som verkligen är klurig att lista ut hur spiken kommit in i...
Nedan följer lite bilder från dagen:

Prisbord
Lotteripriser

Korv

Malning

Fika

Pilkastning

Tunnbröd

Gissa

Kluringen

Umgås

Kvarn

Umgange

Umgange 2

Umgange 3

Speleman

Umgange4

Slatter

Slatter 2

Pilkastning 2

Till "Årets Långvattnare" utnämdes Lola Fransson med motiveringen:
"Hon har genom åren varit en person som har engagerat sig i en massa saker när det har gällt att det ska hända något här på byn.
Hon har tidigare ofta varit starkt engagerad vid Kvarndagarna.
Förslag har inte saknats om vad som borde ha gjorts för byn.
Hon har sett till att vi fått en Boulebana.
Under de senaste åren dragit igång "Sticktanterna", som genom sina träffar stuckit massor med sockar, vantar, halsdukar och filtar som de sedan skickat till behövande barn i Balticum. Dessutom har träffarna gett tanterna och i en del fall, även farbröder, en social gemenskap som är till glädje för byn.
Vem slår Lola i att tigga ihop dessa lotterivinster som förekommer på byns olika arrangemang?"

I jämställdhetens tecken så tilldelades hon den allra första Långvattsgumman, då det tidigare år bara funnits gubbar.
Lola

Jag vill även passa på att tacka Peter Thulesson, som helt på eget bevåg och med egna medel, breddat vägen ner till Kvarnområdet för att det skulle bli lättare för besökarna att hitta något plats att parkera på Kvarndagen! Du är fantastisk för vår bygd!

Text & Foto: Jenny Johansson, juli 2015

Städdag vid Kvarnområdet!

Vid årets städkväll kom det väldigt lite folk och hjälpte till -vilket kändes tråkigt för oss som var där. Vi hoppas på bättre uppslutning nästa år!
Stort TACK till er som kom! Nedan kan du se bilder på några av oss som var där...

Britt-Inger

Eldning

Annika

Text & Foto: Jenny Johansson, juli 2015


Tänkvärt...

Dina tidigare misstag är menade att vägleda dig, inte definiera dig.
Okänd

Inlagd av: Jenny Johansson, juli 2015


Lag Långvattnet

Mellan 2-4 Juli 2015 var det nystart för Vindelälvsloppet och Långsjöby hade för första gången ett eget lag - Långvattnet. Det var Marcus och Linda Glasin samt Lina och Daniel Ärlebrant som var initiativtagare till vårt lag och har ringt ihop löpare, fixat lagtröjor och raggat sponsorer.

Nytt med Vindelälvsloppet var att man kunde anmäla lag i tre olika klasser race, flex och combi. Race för sk. elitlag, flex - då hade man möjligheten att växla löpare under sträckorna och combi där vissa sträckor genomfördes på cykel.

Långvattnets lag var ett löparlag i flex-klassen och på 28 olika sträckor skulle vi ta oss från Ammarnäs ner till Vännäsby - en sträcka på ungefär 35 mil.

1

Starten gick kl 00.00, längst ner i slalombacken i Ammarnäs natten mot 2:a Juli och vi servade våra lagkamrater hela natten med vätska och skjuts mellan löpsträckorna.

Marcus Glasin fick 1:a sträckan på 21 km, efter att det blivit återbud/sjukdom, och kämpade sig igenom den på 1h 45min. Övriga som sprang nattsträckorna var: Heidi Andersson, Daniel Nilsson, Linda Glasin, Lina Ärlebrant, Kristoffer Johansson, Andreas Lindberg och Anders Ronnhed.

På morgonen 2/7 var det allmän omstart kl 10.00 i Sorsele och Daniel Johansson startade med sträckan 17 km - Liam hans 7 årige son cyklade med i 14 km, nästa talang till vårt lag kanske?!

2

3

Torsdag och Fredag hade vi riktigt starka löpare som Marcus Ärlebrant, Samuel Ärlebrant, Samuel Lindberg m.fl och vi gick i mål på fredag eftermiddag som lag 2 efter elitlaget.

Lördagen var sista dagen, med tre löpsträckor, och den avslutades med ett maraton. Daniel Ärlebrant sprang som en furie och avslutade det dryga 42 km långa loppet med en volt in över mållinjen!

4

5

Lista med löparna och sträckorna

Natt mot 2/7
Marcus Glasin 21 km
Heidi Andersson 12,5
Daniel 'Nisse' Nilsson 13,2
Linda Glasin 11,7
Lina Ärlebrant 8,5
Kristoffer Johansson 10,4
Andreas Lindberg 9,1
Anders Ronnhed 5,5

Dag 2/7
Daniel Johansson 17,2
David Lindberg 7,5
Marcus Ärlebrant 17,1
Sebastian Ärlebrant 6,3
Lina Ärlebrant 9,9
David Lindberg 11,0
Jenny Lindberg 8,0
Daniel Ärlebrant 8,0
Marcus Glasin 10,0

Dag 3/7
Per Johansson 14,5
Peter Ringbro 17,1 - löpare från Slussfors
Samuel Ärlebrant 9,5
Oscar Karlsson 12,5 - löpare från Slussfors
Magdalena Lindberg 11,5
Gunvor Jonsson 6,3
Marcus Ärlebrant 19,0
Samuel Lindberg 13,0

Dag 4/7
Linda Glasin 14,6
Per Johansson 6,2
Daniel Ärlebrant 42,195

Även om det varit en hel del strul med växlingar, tidtagning och annat så har vi haft väldigt roligt och hoppas att loppet blir av nästa år - med en hel del organisatoriska förändringar.

Så alla ni som tänker vara med 2016 - lycka till med träningen!

Text & Foto: Linda Glasin, 6 juli 2015


Badplats vid Långvattnet

Söndagen den 5 juli träffades styrelsen i LIF tillsammans med markägaren Tage Gregorsson samt grävmaskinisten som ska anlitas, Tomas Gustavsson (TG shakt). Även fyra av stugägarna kom förbi och pratade. Vi började planeringen för hur vägen och diket ner till badplatsen ska gå samt hur själva badplatsen kommer att se ut. LIF har ansökt om Glesbygdsstöd och beviljats detta så vi har nu tre år på oss att anordna denna badplats. I år kommer vi att börja med att röja och sedan ska vägen ner anläggas. Nästa sommar hoppas vi kunna iordningställa resten av badplatsen så att den blir färdig. Det kommer att bli två omklädningsrum, både herr ooch dam, utedass, grillplats, lekstuga, gungställning, rutchkana, gunghäst, gapakoja, flytbrygga, cykelställ m.m.
Men först är det en hel del röjning av sly samt träd som måste tas ner för att få plats med väg och markberedning vid badplatsen. Detta ska göras så snart som möjligt och vi hoppas att många kan tänka sig att hjälpa till med detta arbete så att vi kan komma igång med vägen snarast möjligt. Hör gärna av dig till ordförande Jenny Johansson om du kan tänka dig att hjälpa till med motorsåg, röjsåg eller bärhjälp!
Nedan ser du några bilder från morgonens möte.

1

2

3

4

5

Text: Jenny Johansson, 5 juli 2015
Foto: Annika Wikström


LIF logo Glebygdsstöd till LIF
Svensk flagga
  I år har styrelsen i LIF ansökt om och
  beviljats Glesbygdsstöd till
  fasadflaggor genom byn för att det ska
  se extra trevligt ut i Långsjöby. Det är
  svenska flaggan på varannan stolpe
  samt LIF logo flagga på varannan.
  Vi har även ansökt om att få köpa fyra
  olika "Akta barn" skyltar att sätta upp
  genom byn i förhoppning om att
  fortkörarna ska ta bättre hänsyn och
  sänka farten. Slutligen har vi ansökt
  en hel del pengar till en badplats i
  Långvattenet. Den kommer att
  anläggas i Långviken och ha en
  separat väg ner till sjön. Det blir alltså
  i östra delen av sjön, vilket vi tycker är riktigt bra av två anledningar. Dels så blir det lika långt för dem som bor på den södra sidan av sjön som på den norra och dessutom så blåser det oftast från väster och då hamnar det varma ytvattnet i viken i öster. Detta arbete kommer att påbörjas i sommar och senast den 31 augusti 2018 ska allt vara klart. Men vi hoppas bli färdiga redan nästa sommar. Sammanlagt har vi beviljats bidrag på 352.043 kr och vi hoppas att många kommer att få glädje av det vi anordnar!
Vi har börjat med att sätta upp flaggorna på stolparna genom byn och hoppas att du tycker att det är lika fint som vi...
Trevlig sommar!

Text & Foto: Jenny Johansson, 4 juli 2015

Brännbollsträff i Slasardal´n

Måndagen den 29 juni kl. 18:00 träffades 25 glada själar och spelade brännboll, eller hejade på! LIF bjöd på chokladgodis efteråt, som kanske framförallt barnen uppskattade. Myggen var även glada denna kväll då vi som kom bjöd dem på ett riktigt "smörgåsbord".
Nedan följer några bilder från kvällen:

1

2

3

4

Text & Foto: Jenny Johansson, 2 juli
Foto: Jenny Kallin


Tänkvärt...

Logik tar dig från A till B
Påhittighet tar dig hur långt som helst
Albert Einstein

Inlagt av Jenny Johansson, 1 juli 2015

Buss till DansgalanBuss

Datum: Lördagen den 27 juni

Tid: 19:45 Bussen avgår från Volvonäset el. Rönnhagen
                (om någon anmäler att de vill åka därifrån)

Pris: 100 kr Hela summan betalas vid infärd, oavsett om du
                   ska åka med hem eller inteLogo

Hemfärd: 02:15 Bussen går hem igen

Anmälan till: Erik Bergström 070 - 345 71 60


Midsommar




Trevlig Midsommar






Norrberg - Långsjöby Jaktskytteklubb

Som skrivits i Bakgrund till Jaktskytteklubben så bildades den hösten 1970. Läs gärna under den fliken.
Skjutbanor hade funnits tidigare. Då med ambitionen att träna befolkningen i skytte till landets försvar. Banorna var utrustade med olika avstånd till måltavlorna. Man kallade det olika "vallar", den längsta på 300 meters håll från måltavlorna. Den första banan användes nog mest av skyttar från Långsjöby, byarna omkring och Norrberg. Som jag minns var den belägen öster om Stortjärn. Nerfart straxt öster om Sven-Ove Perssons fastighet. Resterna av vallarna, telefonstolpar och måltavlorna med markeringskurar finns ännu kvar. Av olika anledningar lades denna bana ner. Kanske beroende på minskat intresse från Långsjöbyborna. Senare byggdes en liknande bana mittemot "gammNordes" kolonat i Norrberg. Den var i bruk under mina pojkår. Mina ogifta morbröder Adolf och Fredrik Gustafsson, Edvin Gustafssons pojkar, Ture och Göte, Gösta Lundin, kanske även ynglingen Tage Lundin samt några gubbar från Stensele brukade ofta övningsskjuta där emellan perioder när de var på fältskjutningar runt Västerbottens län. Ammunitionsförvaltare var Hilmer Girfors som bodde på övervåningen i Nord´s kolonat. Hos honom kunde vi pojkar införskaffa billig ammunition till "sexhelafemman".
Även denna bana frekventerades mindre och mindre och lades ner i mina tonår. Det var då vi pojkar, anställda hos Domänverket, med egna medel och idogt arbete, byggde en älgskyttebana på Rismyran. Den passade bättre till våra behov av övning på löpande älg. ( se Bakgrund) När vi bildade Norrberg – Långsjöby Jaktskytteklubb var Valter Fransson en av tillskyndarna. Han blev också klubbens ammunitionsförvaltare. I den kassabok som Valter lämnat efter sig kan man läsa år 1975 att 100 st 6,5x55 kostade 55 kronor, att 100 st 30-06 kostade 110 kronor. 1985 kostade 100 st 6,5x55 180 kronor och 100 st 30-06 kostade 320 kronor. 1995 hade priserna på ammunition stigit till 350 kronor för 100 st 6,5x55 och till 550 kronor för 100 st 30-06. Till år 2005 hade ammunitionspriserna stigit ytterligare och 100 st 6,5x55 kostade då 400 kronor och 100 st 30-06 kostade 500 kronor. Sommaren 2013 köpte jag 100 st 6,5x55 av Grönlunds i Vilhelmina till ett pris av 700 kronor !!!! Det sägs ju att "det kostar att ligga på topp" !
Att klubben håller banorna i drift på ideéll basis är ju för att erbjuda boende i byarna omkring, en övningsbana på nära håll och för att hålla övningskostnaderna nere. Dessutom tycker vi att det är av största vikt att jägarna är väl förtrogna med sina vapen före älgjakten. Att jägarna bemödat sig med att träna upp sin skjutfärdighet och att framförallt insett att den egna förmågan är begränsad och att skott INTE ska lossas om minsta tveksamhet råder om godtagbar träff. Det är dock levande djur som vi lossar skott mot och vi ska absolut minimera risken för skadskjutningar. Minska risken för onödigt lidande för påskjutna älgar och minimera merarbete med eftersök.

46

48

50

Text & Foto: Torbjörn Lindberg, juni 2015
Medlem i Norrberg – Långsjöby Jaktskytteklubben och jaktledare i Långsjöby Jaktklubb


Paltfest

I Lördags, den 13/6, av alla hektiska dagar hade Studiecirkeln Bikupan inbjudit till Paltfest i Sion.
Under den gångna vintern, under flitens lampa, har många fina nyttoting producerats av byns damer.
Samtidigt har damerna spånat vart hjälpen skulle gå. Flera förslag har framkommit. I det sammanhanget har också tanken på att inbjuda till paltfest dykt upp. Dels för att det är gott, dels för att det innebär en möjlighet att träffas samt att det inbringar en del kontanter som kan användas till "transport" bidrag för hjälpsändningarna. I skrivande stund vet inte skribenten hur stort nettot blev.
Helt klart är dock att uppslutningen var god. Ca 60-70 personer bänkade sig i lokalen och njöt av "fetpaltarna". Bybor men även långväga gäster syntes. Mycket prat och glada miner. Paltätandet avslutades med kaffe och kaka och dragning av vinster från det lotterier som Lola Fransson tiggt ihop.
Ett stort tack till Lola och Britt-Inger Ärlebrandt samt övriga damer i Bikupan.

52

54

Text & Foto: Torbjörn Linberg, juni 2015


Tänkvärt...

Det finns bara en verklig lycka i livet -
att älska och att bli älskad.
George Sand

Inlagt av: Jenny Johansson, 17 juni 2015


Obs: Om du vill läsa om Byastämman i rätt ordning, så börja tre inlägg ner och läs uppåt!
D.v.s. från "Tack till Interimsstyrelsen"

KONSTITUERINGSPROTOKOLL för Långvattnets Byalag

Långsjöby 25/5-15

Protokoll fört vid Långvattnets byalags konstitueringsmöte måndagen den 25/5-15.

Närvarande: Peter Thulesson, Jenny Johansson, Torbjörn Lindberg, Jonas Rönnholm, Britt-Inger Ärlebrandt.

§  1. Konstitueringsmötets öppnande: Långvattnets byalagets valde ordförande, Byålderman Peter Thulesson hälsade den nyvalda styrelsen välkommen och förklarade konstitueringsmötet öppnat.

§  2. Dagordning: Den föreslagna dagordningen upplästes och godkändes.

§  3. Protokolljusterare:  Till att jämte ordförande justera dagens protokoll valdes Britt-Inger Ärlebrandt.

§  4. Föreningens namn: Långvattnets Byamän har idag beslutat bilda en Ideell Förening med namnet, Långvattnets Byalag.

§  5. Stadgar: Långvattnets byamäns årsstämma har idag beslutat antaga stadgar för Långvattnets byalag.  Se. bil. 1.

§  6. Konstituering: Långvattnets byamäns årsstämma har idag valt Peter Thulesson till ordförande och Byålderman på 1 år.
Den av Långvattnets byamäns årsstämma valda styrelsen beslutar att inom sig utse:
Jenny Johansson till kassör på 2 år.
Torbjörn Lindberg till sekreterare på 2 år.
Britt-Inger Ärlebrandt till ordinarie ledamot på 1 år.
Jonas Rönnholm till ordinarie ledamot på 1 år.

§  7. Firmatecknare: Styrelsen beslutar att utse ordförande Peter Thulesson och kassör Jenny Johansson att var för sig teckna föreningens Firma.

§  8. Banktillhörighet:  Beslöts att föreningens tillgodohavande ska skötas av Handelsbanken.

§  9. Organisationsnummer: Beslöts att omgående ansöka om eget Organisationsnummer.

§ 10. Föreningsregister:  Beslöts att till Storumans kommun registrera föreningen med ovan angivet namn.

§ 11. Avslutning: Ordförande Peter Thulesson tackade styrelsen för visat intresse och förklarade Konstitueringsmötet avslutat.

Långsjöby 25/5-15

.....................................................                                ...................................................
Torbjörn Lindberg/sekreterare                                        Peter Thulesson/ordförande

.....................................................
Britt-Inger Ärlebrandt/justerare

Tillhandahållet av: Torbjörn Lindberg
Inlagt av: Jenny Johansson, 7 juni 2015


PROTOKOLL FRÅN BYASTÄMMA

Långsjöby 25/5 - 15. I Sionkapellet.

Närvarande: Kenneth Georgsson, Birger T Johansson, Svante Gustavsson, Leif Nordh, Pia Thulesson, Lennart Gustavsson, Ulrika Johansson, Tomas Gustavsson, Anders Kivijärvi, Ilka Schumacher, Torbjörn Lindberg, Jonas Rönnholm, Sören Bergström, Peter Thulesson, Jenny Johansson.

Torbjörn Lindberg hälsade välkommen till kvällens möte. Torbjörn lämnade därefter över ordet till Jenny Johansson som gav en fyllig redogörelse för de kontakter som tagits och vilka resonemang och överväganden som ligger till grund för de förslag som den valda arbetsgruppen kommer att presentera ikväll.

§  1. Val av årsmötesordförande för byastämman.
Till att leda årsmötesförhandlingarna valdes Sören Bergström.

§  2. Val av sekreterare för byastämman.
Till årsmötessekreterare valdes Torbjörn Lindberg.

§  3. Val av justeringsmän och tillika rösträknare.
Valdes Jonas Rönnholm och Peter Thulesson.

§  4. Godkännande av dagordning.
Dagordningen upplästes och godkändes.

§  5. Fråga om godkännande av kallelse till Byastämman.
Kallelsen till Byastämman godkändes.

§  6. Framställning från arbetsgruppen.
Arbetsgruppens sammankallande, Jenny Johansson, informerar om arbetsgruppens förslag till föreningsform och stadgar. Ledordet, så smidig föreningsform som möjligt.
Gamla Byalagets ekonomi är i dagsläget: 62.981 kr i räntefond. Samt 14 st Långsjöbyböcker & 140:-/st. ger 64.941 kr i kasssan.
Dessutom i Fiskevårdsföreningens kassa 33.348 kr. Sammanlagt värde är 98.379 kr. Att observera att Fiskeföreningens pengar skall användas till Fiskevårdande åtgärder.
Stämman antog arbetsgruppens förslag till stadgar. Föreningen heter nu Långsjöby Byalag.

§  7. Val av styrelse.
Föreslaget till Byålderman på 1 år. Peter Thulesson.
Peter Thulesson valdes till byålderman på 1 år.

§ 7a, 2 st styrelseledamöter på 2 år. Förslag Jenny Johansson och Torbjörn Lindberg.
Jenny Johansson och Torbjörn Lindberg valdes som styrelsemedlemmar på 2 år.

§ 7b, 2 st styrelsemedlemmar på 1 år. Förslag Jonas Rönnholm och Britt Inger Ärlebrandt.
Jonas Rönnholm och Britt Inger Ärlebrandt valdes som styrelsemedlemmar på 1 år.

§  8. Val av revisor och suppleant på 1 år.
Valdes Karl-Uno Hörnelid som ord. revisor och Mattias Hörnelid som revisor suppleant.

§  9. Valberedning.
Till valberedning valdes Sören Bergström och Pia Thulesson. Sören Bergström sk.

§  10. Val av representationsgrupper: För fiske och kvarnområdet.
Till representanter i fiskegruppen valdes, Jonas Rönnholm, Tage Gregorsson, Leif Nord och Mattias Barman.
Till representanter för kvarnområdet valdes, Torbjörn Lindberg, Jenny Johansson, Birger T Johansson och Leif Nordh.

§  11. Fastställande av ersättning: Till Byålderman och kassör.
Beslöts 1.000 kr/år till vardera.

§  12. Övriga frågor.
På en direkt fråga uttryckte sig stämman att man var positiv till renovering av Kvarnområdet.
Stämman uppmanade alla röstberättigade att inkomma till styrelsen med E-post adresser.

§  13. Bystämmoprotokollen.
Beslöts att Byastämmoprotokollen läggs ut på Långvattnets hemsida.

§  14. Mötets avslutning.
Årsmötesordförande Sören Bergström tackade för förtroendet att leda stämman samt förklarade stämman avslutad.

Långsjöby 26/5-15

.............................................................                                       .........................................................
Torbjörn Lindberg/ årsmötessekreterare                                        Sören Bergström/ årsmötesordf.

............................................................                                        ..........................................................

Peter Thulesson/ Protokolljusterare                                               Jonas Rönnholm/Protokolljusterare


Tillhandahållet av: Torbjörn Lindberg
Inlagt av: Jenny Johansson, 7 juni 2015


Tack till Interimsstyrelsen!

Jag vill tacka samtliga i arbetsgruppen som valdes på Byastämman i november 2014 för ett engagerat, intressant och givande samarbete!

Peter Thulesson
Sören Bergström
Torbjörn Lindberg
Jonas Rönnholm
Håkan Rombe (adjungerad)

Arbetsgruppen

Ni har verkligen gjort ert bästa för att arbeta fram hur man på bästa sätt slår ihop Långvattnets Fiskevårdsområde och Byamännen till en ny gemensam förening.

Med varma hälsningar: Jenny Johansson - Mötessammankallande

Foto: Isak Johansson
Inlagt: 7 juni 2015


Grovsopsinsamling i Långsjöby

Helgen den 6-7 juni var det grovsopsinsamling i byn. Det blev en välbesökt helg, men många vårstädare på plats. Jag var "sopvakt" för första gången och trots lite smådugg under de två timmar jag var på plats så kändes det helt ok å tiden gick väldigt fort! Det var riktigt gemytligt att gå runt och prata med Långvattnare, både bofasta och fritidshusägare! Jag hade med mig varm obóy och lite kakor för att få tiden att gå, men av det hann jag inte dricka mer än en liten mugg obóy. Det var folk precis hela tiden och det visar ju klart och tydligt att denna typ av insamling behövs. Eller så är vi extrema skrotsamlare i byn, som tvingas rensa med jämna mellanrum för att få plats med nytt...
Stort tack till Er som hjälpte till under helgen! Torbjörn Lindberg, Jenny Johansson, Vicky Georgsson, Leif Nord, Klas Gustavsson samt Robert Salomonsson.

Nedan följer lite bilder från insamlingen mellan kl. 12 - 14 på lördagen:

sop 1

Sop 2

Sop 2

Text & Foto: Jenny Johansson, 6 juni 2015


Njut av Sveriges Nationaldag!Svensk flagga

Man kan vara stolt över att vara svensk
- utan att vara rasist!







Nya utemöbler i byn!

2014 ansökte LIF (Långsjöby Intresseförening) om Glesbygdsstöd till bl.a. nya utemöbler vid Kvarnområdet samt vid elljusspåret i Långsjöby. Detta beviljades och under första veckan i maj 2015 hjälptes Leif Nord och Lenny Ärlebrant åt att gräva, lägga markduk och grusa platserna för att det ska vara lätt att klippa runt och hålla sig fräscht längre. Vi tackar så mycket för Er hjälp!
Sedan riktar vi givetvis också ett stort tack till Mikael Rönnholm, JT Förädling, som har byggt dessa möbler! Vi är lite extra nöjda med den timrade utemöbeln vid elljusspåret som även har tak!
Nedan kan du se bilder på det fina resultatet!

Kvarn 1
Kvarnområdet har förgyllts med två nya timrade utemöbler

Kvarn 2

Elspår 1
Elljusspåret har numera en utemöbel med tak

Elspår 2

Elspår 3

Text & Foto: Jenny Johansson, 5 juni 2015


Tänkvärt...

Det finns ett helvete
- Att vara ensam.
Det finns ett himmelrike
- Att kunna vara det.
Poul Bjerre

Inlagt av: Jenny Johansson, juni 2015


Vägstädningen den 26 maj

Stort tack till alla er som var med och städade i tisdags!
Det gick fort i år. Själva städningen tog lite mer än en timme och sedan umgicks vi i kapellet efteråt, fikade och åt glass.
För tredje året i rad var vi 25 personer, vilket måste vara någon sorts rekord att lika många kommer varje år. Det är dessutom olika människor som ställer upp. I år hade dessutom familjen David Lindberg och Christina Jonsson erbjudit sig att städa vägen från gamla macken (Marina och Klas) och södra vägen till tyskarna. Å Lage Rönnholm erbjöd sig att städa från byn och hem till sig på Volvonäset. Så detta innebär ju egentligen att det är 31 personer som hjälpts åt i år!
För detta är vi självklart väldigt tacksamma!
Eftersom vi var så pass många i år så passade vi även på att städa samtliga P-fickor längs vägen från Långsjöby till Vilhelminavägen. Detta var Carola Rönnholms idé och jag pratade med Roger Sundin på Svevia och frågade om vi kan få 50 kr extra för varje P-ficka vi tar och det gick bra sa han. Så utöver de kilometer med vägstädning som vi brukar ha får vi i år även ersättning för 21 P-fickor. Detta är ett bidrag som LIF tacksamt tar emot! Det innebär ju att vi kan satsa på ännu fler roliga saker tillsammans i byn!

Nedan följer lite bilder från städkvällen

1

2

3

4

5

6

7

Text & Foto: Jenny Johansson, maj 2015
Foto: Nike Barman


Byastämman den 25 maj 2015

Nedan kan du se några bilder från byastämman.
Vi tackar de 15 engagerade människorna som kom!
Å ett speciellt tack till Peter Thulesson som bjöd på fika.
Inom två veckor kan du läsa protokollet från byastämman här på hemsidan.

1

2

3

4
Interimsstyrelsen, som kallade till denna byastämma, bestod av dessa fem personer:
Torbjörn Lindberg, Jonas Rönnholm, Peter Thulesson, Jenny Johansson, Sören Bergström samt Håkan Rombe - adjungerad.

Text & Foto: Jenny Johansson, maj 2015
Foto: Pia Thulesson


Tänkvärt...

Du kan få fler vänner på två månader genom att intressera dig för andra,
än vad du kan få på två år genom att försöka få andra intresserade av dig.
Dale Carnegie

Inlagt av: Jenny Johansson, 18 maj 2015


Kallelse till Byastämma
(Kopia på brev som skickas till berörda. D.v.s. jord-, lant- och skogsbruksfastighetsägarna runt Långvattnet)

Datum: 25 maj 2015
Tid: 19:00
Plats: Sions kapell, Långsjöby

Härmed kallas du, som är delägare av de samfällda marker som finns runt Långvattnet, till en byastämma för Långvattnets byalag.

På byastämman den 16 november 2014 beslutades att det ska genomföras en sammanslagning av Byamännen och Långvattnets fiskevårdsförening. Det röstades fram en arbetsgrupp som skulle jobba med att på ett så smidigt sätt som möjligt sammanföra dessa föreningar.

Eftersom det i nuläget inte finns någon förening som förvaltar samfälligheterna så fick interimsstyrelsen dessutom i uppdrag att diskutera hur man på bästa sätt kan bevara och sköta dessa. D.v.s. delar av sjön Långvattnet, Kvarnområdet, mössatag, marken där valborgsbrasan var tidigare år samt andra mindre samfälligheter runt Långvattnet.

Sittande byålderman, Håkan Rombe informerade även de närvarande på stämman att han vill avgå.

Nu har stadgar utarbetats för en ändamålsenlig organisation.
Stadgeförslaget bifogas kallelsen.

På byastämman kommer bl.a. följande att tas upp:
• Interimsstyrelsen informerar kort om historik, nuläge och framtidsplaner
• Information om interimsstyrelsens arbete hittills
• Vilken form av förening som är mest lämplig
• Beslutande av stadgar
• Val av styrelse inklusive ny Byålderman
• Val av representationsgrupper för fiske samt kvarnområdet
• Kontaktperson för varje fastighet samt uppgifter på e-post och mobilnummer

Ärenden enligt dagordningen:
1. Mötets öppnande
2. Val av ordförande för stämman
3. Val av sekreterare för stämman
4. Val av två justeringsmän
5. Godkännande av dagordningen
6. Fråga om godkännande av kallelse till byastämma
7. Framställningar från arbetsgruppen
Fikapaus
8. Val av föreningsform
9. Antagande av stadgar
10. Val av Byålderman
11. Val av styrelse
12. Val av revisor samt suppleant
13. Val av valberedning
14. Val av deltagare i representationsgrupper för fiske och Kvarnområdet
15. Fastställande av ersättning till Byålderman och kassör
16. Övriga frågor
17. Meddelande om plats där byastämmoprotokollet kommer att finnas tillgängligt
18. Mötets avslutande

Vi bjuder på fika med dopp!

Välkomna hälsar interimsstyrelsen som består av:

Jenny Johansson, Peter Thulesson, Sören Bergström, Torbjörn Lindberg & Jonas Rönnholm

Inlagt av: Jenny Johansson, 11 maj 2015


Valborg i Långsjöby 2015

Även i år så anordnade LIF, Långsjöby Intresseförening Valborg i Långsjöby.
I år var det betydligt fler som firade Valborg hemma i Långsjöby än i fjol. Det blev nog en viss förvirring i fjol när vi bytte plats för brasan...
Kul att se så många människor träffas och ha trevlig tillsammans.
Vi hade även trevligt vid brasan och skrattade åt det blöta snövädret när vi skulle välkomna våren!

Fika
Glatt fikagäng i kapellet

Fika 2
Mer glada fikagäster

Fika3
Många fikagäster blev det...

Korvförsäljning
Annika skötte korvförsäljningen för LIF vid brasan

Christina, Jessica och Andreas
Christina, Jessica och Andreas är glada trots blötsnön som faller

Valborg
Det var många som trotsade snöfallet

Brasa
I år var det en betydligt större brasa än i fjol. Nu har folk förstått vart nya eldningsplatsen är

Korsång
Många samlades för att sjunga in våren...

kor
Vi var glada och skämtade åt ironin att sjunga om våren när snön föll för fullt

Kor2
Mycket trevlig stämning på plats

Korvbord
Så här såg godisskålen och korvbordet ut under kvällen. Vårkänslorna spirar :o)

Text & Foto: Jenny Johansson, 9 maj 2015


Tänkvärt...

”Jag måste göra något” löser alltid fler problem än ”Något måste göras”.
Okänd

Inlagt av: Jenny Johansson, 8 maj 2015


Påsklovsloppet 18 april 2015
En vecka för sent i år

För tredje året i rad anordnade Långsjöby Intresse Förening Påsklovsloppet i helgen. Det var ett gäng glada människor som kom och var med. Det kom t.o.m. folk från Östersund för att delta och det gick dessutom bra för dem!
LIF tackar Erika Stenman och Annika Torger på Kakbiten samt Ica Supermarket i Storuman för sponsring av priser och blåbärssoppa!

Nedan följer bilder...

Barnlopp
Barnloppet på startlinjen med den yngsta deltagaren först

Sebastian
1:a i barnloppet blev Samuel Ärlebrant

Isak
2: i barnloppet blev Isak Johansson

William
3:a i barnloppet blev William Lindberg

Edvin o Melvin
Sedan kom Melvin Lindberg och Edvin Beije

Sandra
Därefter Sandra Ärlebrant

Publik
Publik och åkare umgicks och hade trevligt

Emanuel
Emanuel Ärlebrant och pappa Daniel åker i mål

Miriam
Miriam Ärlebrant och mamma Lina går i mål

Filip
Filip Lindberg åker i mål

Daniel
1:a i det längre loppet på 1600 m blev, för tredje året i rad... Daniel Ärlebrant

David
2:a blev David Lindberg

Marcus
3:a blev den hårt kämpande Marcus Ärlebrant

Annika
Annika Wikström fixade blåbärssoppa till alla som ville ha

Priser
Årets priser från Kakbiten och Ica Supermarket i Storuman

Pris 1
1:a pristagaren Sebastian

Pris 2
2:a pristagaren Isak

Pris 3
3:e pristagaren William

Pris 1
Prisutdelare Jenny Johansson och 3:e pristagaren Marcus

Blåbärssoppa
Blåbärssoppan avnjuts tillsammans med en paus

Mys
Umgänge i buan vid slakthuset öster om byn

Umgänge
Korv och kaffe gick också ner

Text: Jenny Johansson, 22 april 2015
Foto: Jenny Johansson & Annika Wikström


Renflytt över Långvattnet!
Fredagen den 17 april 2015

Idag har jag fått uppleva något nästan magiskt! Ja det kändes faktiskt så...

Eftersom jag är född och uppvuxen på Gotland så är jag allt annat än van med renar. Jag menar då förutom dem man stöter på längs våra vägar här i Västerbotten och försöker undvika att krocka med.

Strax efter kl. 7 i morse ringde Carola Rönnholm till mig och berättade att Vapsten Sameby ska flytta renar över Långvattnet om en timme. Hon hade kontaktat renägarna Omma efter att de informerat i Annonsbladet och bett dem höra av sig när de var på gång, vilket de var vänliga och gjorde.Marja Kari och Inger Ann

Så Carola, hennes son Leo samt hennes mamma Anita kom och hämtade upp mig och sen körde vi bort till Anita och Tures stuga. Vid skoterspåret strax innan utloppet till Grotjaur skulle renarna passera över vägen och sedan vidare ut på Långvattnet. Vi träffade två väldigt trevliga systrar, Marja-Kari och Inger-Ann Omma, varav en av dem hade ringt och informerat Carola att de var på gång. Vi stod och pratade med dem i morgonsolen en stund innan vi fortsatte mot sjön för att vara beredda när renarna kom.


Medan vi väntade satt vi och småpratade invid sjön och njöt av solen. När det gått en stund föreslog Anita och Carola att jag skulle börja gå över sjön för att få en bra vy över skoterspåret där renarna skulle komma fram på sjön. Jag tänkte vänta tills de kom, men Anita sa att när de väl kommer så går det fort. Så jag traskade bort över sjön en bit och ställde mig vid andra sidan stranden för att inte vara i vägen för renarna.

Först

Å sen kom de… Först några stycken som kom ut ur skogen men allt eftersom så fylldes hela sjön av renar som vällde ut ur skogen. Å Anita hade verkligen rätt, det var ingen långsamt gående hjord som i sakta mak förflyttade sig framåt. Ju närmare mig hjorden kom så kände jag i isen att det rörde sig och jag såg intill stranden att det blev en spricka i snön. Jag blev helt ärligt rädd för att isen skulle spricka och flyttade mig snabbt upp på säker mark, medan renarna hela tiden närmade sig. Det kändes som att det var minst 1000 stycken. Efter kom det samer på fyra skotrar som hjälptes åt att få flocken att röra sig i den riktning som de önskade.

Andra

Hela renhjorden rörde sig som en stor massa över isen och jag fylldes av förundran när de sprang förbi mig, inte alls många meter ifrån mig. Jag har aldrig tidigare sett så många renar och de är verkligen vackra djur när de rör sig så där tillsammans. De kändes större på nära håll än de gör när man sitter i bilen och sakta kör förbi dem vid dikeskanten.

Tredje

Fjarde

Efter att de passerat oss så fortsatte de mot Brattåker och man såg sakta men säkert hur de fortsatte bort över isen som utan problem höll för deras tyngd.

Efter att jag fotograferat klart och bara tittade på dem och hur de rörde sig tillsammans i flocken så fylldes jag av en känsla av värme och upprymdhet. Jag känner mig väldigt priviligierad som har fått uppleva detta. Tänk att jag, en tjej från landet på södra Gotland, har stått på en sjö i Lappland och sett samerna driva sina renar mot bättre betesmarker.

Ja, för mig var det faktiskt magiskt!

Text & Foto: Jenny Johansson, 2015-04-17


Tänkvärt...

När en man säger sin mening är han en man.
När en kvinna säger sin mening är hon en satmara.
Bette Davies

Inlagt av: Jenny Johansson, 13 april 2015


Tacosbuffé 10 april

Tacosbuffén som anordnades av LIF var ett välbesökt evenemang. Med 68 anmälda fyllde vi kapellet med glada och hungriga Långvattnare samt några besökare. Det var god mat, som räckte gott och väl till alla, å en riktigt trevlig stund tillsammans. Stort tack till alla som kom och till Er som hjälpte till under kvällen!

Carola R
Carola hjälper till med förberedelserna

Maria o Annika
Maria och Annika förbereder

Jenny
Jenny hälsar gästerna välkomna och tar betalt

Buffe
Nu är buffén i full gång!

Ture

Mat 1

Mat 2

Mat 3

Mat 4

Mat 6

Mat 7

Mat 5
Torbjörn har givetvis också hjälpt till med förberedelserna.
Det gjorde även Erik Berström, Maria Lindberg och Mårten Karlsson.

Tack allihop som kom för en riktigt trevlig kväll!

Text & Foto: Jenny Johansson, 11 april 2015

Glad kyckling                        
           Glad Påsk









Tänkvärt...

I det här livet är jag en kvinna. I mitt nästa liv skulle jag vilja bli en björn. När man är en björn måste man gå i ide. Man bara sover i sex månader. Jag skulle kunna leva med det. Innan man går i ide måste man äta kopiösa mängder mat. Jag skulle kunna leva med det också. När man är en björnhona så föder man sina ungar (som är valnötsstora) i sömnen. När man vaknar är ungarna halvt uppvuxna, gulliga, kramgoa björnungar. Jag skulle absolut kunna leva med det. När man är en mammabjörn vet alla att man menar allvar - man klappar till vem som helst som stör ens ungar. När ungarna blir irriterande klappar man till dem med. Jag skulle nog kunna leva med det. Om man är en björn så FÖRUTSÄTTER ens partner att man vaknar med en morrning. Han FÖRUTSÄTTER att man har håriga ben och ett överflöd av underhudsfett.
Japp, jag skall bli en björn...
Okänd

Tillhandahållet av: Hans Lillbäck, Strömsund
Inlagt av: Jenny Johansson, 1 april 2015


Tänkvärt...

Att vara medveten om en enda brist hos dig själv
är bättre än att vara medveten om tusen hos någon annan.
Dalai lama

Inlagt av: Jenny Johansson, 22 mars 2015


Samma dag som svaret från Telia kom angående mobiltäckningen runt Långvattnet fick jag ett brev från Tyskland...
Ilka och Dieter Schumacher läser gamla svenska tidningar när de är "hemma" i Tyskland för att hålla svenskan igång. De hade bifogat följande serie i samband med den dåliga mobiltäckningen...
Serien är gjord av Ingela Hahlin från Dorotea.

Serie mobil

Insänd av: Ilka Schumacher
Inlagt av: Jenny Johansson, 18 mars 2015


Tänkvärt...

Min kärlek till dig är enkel, rak och sann.
Det är bara jag själv som krånglar ibland.
Caroline Wekell

Inlagt av: Jenny Johansson, 18 mars 2015


För allmänhetens kännedom så lägger jag in svar nr. 2 från Telia.
Angående klagobrev på mobiltäckningen runt Långvattnet, från Styrelsen i LIF
.

Bästa Långsjöby Intresse Förening!

Tack för ert brev daterat 2015-02-17. Jag beklagar att detta svar dröjt, men refererar också till dagens telefonsamtal med Jenny Johansson:

Telia beklagar att ni inte är nöjda med mobiltäckningen i området. Enligt vår radionätsplanering så är avståndet till masten (2G) i Storuman cirka 11 km. Dessutom ser det inte ut att vara en bra antennriktning mot ert område samt att det är mycket skog och berg i området som kan försämra mottagningen. Det är alltså ogynnsamma förhållanden för mobiltelefoni och vi har ingen planerad utbyggnad i nuläget. Även om ni kan se masten från byn så är antennerna riktade åt andra håll än mot byn. Skulle vi, rent hypotetiskt, flytta antennriktningen så blir alltså andra områden av med sin täckning.

Vi ser ständigt över vår täckning och tar in kundsynpunkter i denna process för att få vårt svenska mobilnät att bli så bra som möjligt. Det går dock inte att skapa perfekt täckning för alla ytor i landet till en rimlig kostnad. Tillståndsvillkoren för 2G (GSM) (31/12 1990) stipulerade att vi skulle täcka de vägar som då klassades som europavägar samt samhällen som vid den tidpunkten hade mer än 10 000 invånare. Allt annat kan ses som en ren affärsfråga (efterfrågan, konkurrens, ekonomi och teknik).

Skillnaden mellan fast telefoni och mobil telefoni är att det i den mobila världen inte finns någon anläggningsadress där vi garanterar täckning. Även om det finns täckning i ett visst område så finns det många faktorer som kan störa möjligheten att få fram den mobila signalen till en fastighet. Det handlar bland annat om topografi och om fastighetens konstruktion där det till exempel blir svårare att få fram en signal i de moderna energihusen som nu byggs.

Bästa sättet att bilda sig en uppfattning om täckningen på ett visst ställe är att titta på våra täckningskartor. Dessa täckningskartor är dock en datorberäkning (prediktering) och avvikelser kan förekomma. På telia.se anges därför också att informationen om täckning endast är vägledande och att det aldrig går att garantera täckning på enskilda platser. Till skillnad från fast telefoni kan ju också mobila tjänster användas över allt där det finns täckning. Vi anser att vi är tydliga med de begränsningar som finns och vi har, tillsammans med branschen, blivit ännu tydligare genom vår nya täckningskarta.

Om området, som i ert fall, ligger i utkanten av ett täckningsområde och om vi för närvarande inte har för avsikt att bygga ut vår mobiltäckning så kan naturligtvis sådana händelser inträffa som beskrivs i brevet.

Av alla operatörer så tar Telia störst ansvar för att täcka hela landet. Vårt 2G-nät täcker idag 92 procent av Sveriges yta och under 2015 pågår ytterligare en miljardsatsning med målet att få samma yttäckning i 3G- och 4G-näten. Detta sker parallellt med en modernisering av 2G-nätet. Dessa satsningar sker över hela landet – i tätort såväl som i lands- och glesbygd. Trots vår massiva utbyggnad kommer det att finnas vita fläckar. Både av radiotekniska och av ekonomiska skäl är det inte möjligt att täcka all yta i Sverige.

Det kan finnas flera skäl till varför mobiltäckningen uppfattas som sämre jämfört med tidigare, men vår bedömning är att grundförutsättningarna i området är dåliga och att ni ligger i utkanten av mastens täckningsområde. Byter man till exempel telefon från en äldre modell till en "smart telefon" så kan detta vara en orsak till en försämring då nya mobiler inte har bättre antennfunktion än äldre.

Det fasta nätet (kopparnätet) är det bästa alternativet när det gäller att kunna larma 112 och då mobiltäckningen är bristfällig. Teknikskiftet, som genomförs under perioden 2010 till 2015, berör som mest 50 000 hushåll i landet, vilket ska ställas i relation till cirka 1,3 miljoner hushåll som idag har telefoni via kopparnätet. Vi har en process för att informera hushåll som berörs av Teknikskifte och den inleds med information till berörd kommun och därefter skickas brev till berörda hushåll. Dessa ska ha sex månaders på sig innan avvecklingen av kopparnätet sker. Teknikskiftet förutsätter också att det är tillräckligt bra mobiltäckning i ett område och detta säkerställs via mätningar vid varje berört hus. För att det ska fungera så förutsätter det också att berörda hushåll beställer den adapter och riktantenn som vi tillhandahåller. När vi genomför Teknikskifte så garanterar vi att det ska fungera för de kunder som väljer vår lösning, vilket vi alltså inte gör om vi pratar om vanlig handhållen mobiltelefoni. Sköter vi inte vårt åtagande kring Teknikskiftet så kan detta anmälas till Post- och telestyrelsen, PTS.

Kompensation utgår när det är avbrott i mobilnätet och då det av den anledningen inte går att ringa. Vi kompenserar inte för att en geografisk yta saknar täckning. Vi sätter heller inte upp "förstärkningsantenner" förutom inom Teknikskiftet där riktantenner används.

I övrigt hänvisar jag till PTS hemsida där man kan läsa mer om mobil täckning: http://www.pts.se/sv/Privat/Telefoni/Mobil-telefoni/Tackning/Gada-rad-om-tackning/

Som PTS skriver kan man själv testa att köpa en riktantenn i fackhandeln, men observera att det blir allt svårare att hitta mobiler som har uttag för extern antenn.

Vi beklagar att vi inte kan komma med någon snabb lösning och något positivt svar.

Vänliga hälsningar

Hans G. Larsson
Informationsansvarig
Telia

Mottaget och inlagt: Jenny Johansson, 16 mars 2015



Tänkvärt...

När jag var 5 år gammal, sa min mamma att lycka var nyckeln till livet. När jag gick i skolan, frågade lärarna vad jag ville bli när jag blev stor. Jag skrev "Lycklig". De sa att jag inte förstod uppgiften, och jag sa att de inte förstod livet.
John Lennon

Inlagt av: Jenny Johansson, 14 mars 2015


Tänkvärt...

Vid varje givet ögonblick, har du möjlighet att säga:
Det är inte så här historien ska sluta.
Christine Mason Miller

Inlagt av: Jenny Johansson, 10 mars 2015


Årsmöte Protokoll - Långsjöby Intresse Förening

Måndagen 23/2 - 2015

Närvarande: Jenny Johansson, Pia Thulesson, Erik Bergström, Torbjörn Lindberg, Victoria Georgsson, Birger Johansson, Ulrika Johansson, Ture Rönnholm, Sivert Edorsson, Leif Nord, Klas Jönsson, Anita Forsman, Peter Thulesson, Carola Lunder, Margareta Bergström, Sören Bergström, Kajsa Hedman, Roger Hedman, Carola Rönnholm och Annika Wikström.

§1 Ordförande Jenny Johansson förklarade Årsmötet öppnat och hälsade alla välkomna.

§2 Till Mötets Ordförande valdes Jenny Johansson och Erik Bergström till sekreterare.

§3 Kallelsen befanns stadgeenlig.

§4 Dagordningen befanns stadgeenlig.

§5 Som Justerare valdes Sören Bergström och Leif Nord.

§6 Jenny redogör för händelser under året i en Verksamhetsberättelse som godkändes.

§7 Årsbokslutet och Revisionsberättelsen redogjordes av Torbjörn Lindberg. Föreningens ekonomi är fortfarande god. Revisorerna föreslår ansvarsfrihet för Styrelsen och Kassören för verksamhetsåret 2014-01-01  -  2014-12-31.

§8 Ansvarsfrihet beslutades för Styrelsen.

§9 Ordförande Jenny Johansson informerade de närvarande om Föreningens planerade aktiviteter under 2015. Kvarndagen, Påsklovslopp, Grovsopsinsamling, Vägstädning och Trivselkväll är exempel på vad som planeras även detta år.
     Ett projekt är påbörjat med att skapa en badplats i anslutning till "Kalven". Detta kommer troligtvis att ta flera år att genomföra.

§10 Jenny Johansson valdes enhälligt till Ordförande för det kommande verksamhetsåret.

§11 Till Kassör valdes Torbjörn Lindberg, Sekreterare Erik Bergström, Styrelseledamot Viktoria Georgsson. Annika Wikström blir ny styrelseledamot. Pia Thulesson blir suppleant.

§12 Till Revisorer valdes Sören Bergström och Kajsa Hedman.

§13 Till valberedning omvaldes Sören Bergström och Torbjörn Gustafsson.
       Sören Bergström blir sammankallande.

§14 Medlemsavgiften för det kommande året beslutades att vara samma som förra året 100:-/person eller 200:-/familj.

§15 Under övriga frågor föreslår Torbjörn och Sivert att till Valborg, torsdagen den 30/4 fikar vi först och bränner rishögen efteråt. Styrelsen kommer att bjuda in till Körsång.
       Om någon vill får de ta ansvaret för fikat den kvällen. I annat fall kommer Styrelsen att ta hand om det.
       Birger informerar att han och Vega har en mycket gammal lada på södra sidan sjön som Intresseföreningen, om intresse finns, får ta och placera vid Kvarnområdet, eller annat lämpligt område om tillstånd ej fås att ställa den på Kvarnområdet.
       Birger informerar också om att renoveringen av Kyrkstigen blev långt dyrare än förväntat och att bidraget inte räckte långt. Birger har finansierat det som fattades privat och därför tycker han det är viktigt att inte Skogstyrelsen får ta åt sig äran för renoveringen när han        själv stått för den absolut största insatsen.
       Jenny belyser att det är viktigt att byinvånarna inkommer med förslag på artiklar/inlägg som kan visas på hemsidan som gäller händelser och personer som har anknytning till byn. Hon berättar att hon bland annat varit och fotograferat vid Sören och Margaretas nybygge.
       Pia Thulesson avtackas med blommor för sin tid i Styrelsen.

§16 Ordförande Jenny Johansson förklarade Årsmötet avslutat och tackade alla för visat intresse.


Ordförande, Jenny Johansson               Sekreterare, Erik Bergström

Justerare, Leif Nord                             Justerare, Sören Bergström

Text: Erik Bergström, februari 2015

Tänkvärt...

Du kanske blir besviken om du misslyckas,
men du är förlorad om du inte försöker.
Okänd

Inlagt av: Jenny Johansson, 19 feb 2015


För allmänhetens kännedom så lägger jag in klagobrev nr. 2 till Telia från styrelsen i LIF.
Vi får se vad vi får för svar den här gången.


Till Telia!                                                    
Långsjöby 17/2 2015

Den 11/11 2014 gjorde styrelsen i Långsjöby Intresse Förening en skrivelse till Er och fick ett svar skrivet den 28/11 2014 från Josefine Matti.

Vi är inte nöjda med svaret där hon hänvisar till att teknikerna säger att det inte är så konstigt att vi har dålig täckning då vi bor i utkanten av täckningsområdet för basstationen. Detta har ingen av oss informerats om att vi ska förvänta oss när vi tecknade avtalet! Å så står det att speciellt vid "inomhusanvändning" kan täckningen vara dålig. Det var definitivt inget som Telia informerade om - att vi ska förvänta oss att vi måste stå utomhus och ringa för att ha mottagning! Är det rimligt att Telia inte ska behöva erbjuda bättre service?! Vi betalar fullt pris för en tjänst Ni inte tillhandahåller fullt ut! Vi tycker sannerligen inte att det är rimligt!!

Vi kan förstå att Ni inte kan erbjuda 100% täckning över hela Sverige, men i så fall måste Ni informera Era kunder om detta på ett mycket tydligare sätt innan vi tecknar våra avtal!

Vi betalar fortfarande fullpris för en tjänst som knappt fungerar! Detta påverkar även privatpersoner och företag rent ekonomiskt också. Vi har flera boende i byarna runt Långvattnet som jobbar med jour och som blir uppringda när det finns jobb.

Vi har fått veta att en av Era mobilkunder hade sökts av sin arbetsgivare flera gånger under en dag, men inga signaler hade gått fram. Dagen efter fick han ett sms där de stod att de sökt honom och då var det ju självklart alldeles för sent! Han hade möjlighet att jobba den dagen de ringde och förlorade därmed viktig inkomst, särskilt då han inte längre har tillsvidare anställning. Är det rimligt att Era kunder ska betala fullpris för denna tjänst som inte fungerar korrekt? Ni bär ju skulden till förlorad arbetsinkomst för honom!

En annan av Era mobilkunder har sköterskejour på flera äldre- och demensboenden i Storuman och Stensele. Ibland när de ringer till henne och behöver akut hjälp så kommer de inte fram. OM de kommer fram bryts samtalen regelbundet, eller så kan de knappt höra varandra, vilket skapar både oro och irritation! Är det rimligt att Era kunder ska betala fullpris för denna tjänst som inte fungerar korrekt? Ni bär ju skulden till förlorad arbetsinkomst för henne, samt oro hos dem som behöver hjälp och som inte kan få det på ett fullgott sätt!

En av Era företagskunder sköter bl.a. sjuktransporter i Västerbottens Län och även de har jättestora problem med att telefonsignaler inte går fram när de ringer från sjukreseservice och andra kunder. Detta riskerar ju att drabba enskilda patienter mycket hårt! De kan lida av mycket smärta och inte ha möjlighet att röra sig, kanske med anhöriga som inte har tid/möjlighet att hjälpa till. Är det rimligt att Era kunder ska betala fullpris för denna tjänst som inte fungerar korrekt? Ni bär ju skulden till förlorad inkomst för det här företaget, samt oro, irritation och mänskligt lidande för dem som ska använda sig av servicen!

Ytterligare en av Era företagskunder arbetar direkt under Räddningstjänsten och har dygnet runt jour/året runt ifall det röker in i hus p.g.a. pannor eller andra eldstäder. Det behöver ju inte vara en brand utan kanske tätt i en skorsten eller liknande som kan orsaka giftiga gaser. Det händer ofta att människor klagar över att de inte kommer fram eller att de inte får svar. I flera av fallen har det inte gått fram signaler och inte heller kommit något meddelande på mobilerna till personalen att de varit sökta. Då är det svårt att hjälpa kunder i nöd eller återkoppla till kunderna och kontrollera om allt har gått som det ska. Är det rimligt att Era kunder ska betala fullpris för denna tjänst som inte fungerar korrekt? Ni är ju skuld till förlorad inkomst för det här företaget samt lidande, irritation eller i värsta fall livsfara för människor som verkligen behöver deras hjälp!

Om Ni inte kan bygga ut Ert mobilnät med ordentlig täckning i området så begär Vi att Ni tillhandahåller förstärkningsantenner till de boende runt Långvattnet, utan extra kostnad! Vi tycker INTE att det är rimligt att vi ska betala fullpris för en tjänst som inte fungerar korrekt! Eftersom Telia utger sig för att ha mest utbredd täckning i Sverige, borde det ju rimligtvis märkas också! Flera av Era kunder har givetvis funderat över att byta leverantör då det i nuläget fungerar så dåligt! Vi hoppas att Ni tar detta på allvar så att vi slipper krångla med att prova oss fram till en operatör som funkar bättre, eller som erbjuder bättre service än Er! Vi behöver Er hjälp och efter många år med trogna kunder hoppas vi att Ni är beredda att visa att det betyder något för Er!

Angående svaret i brevet att Josefine inte kunde uttala sig om nedläggningen av det fasta telefonnätet då det är en annan enhet som sköter det, så är det väl ett väldigt smidigt sätt för ett stort företag som Telia att slippa ta tag i vissa frågor!? Hon skulle lämna ärendet vidare till dem och vi har fortfarande inte hört något av dem nu när det gått ytterligare 2,5 månad!!! Vi undrar därför fortfarande hur Ni kan ta bort den fasta telefonin utan att ha en fungerande mobiltelefoni som täcker upp behovet av att kunna ringa och meddela sig. På landsbygden slår detta extra hårt mot kunder som ibland kan vara väldigt isolerade p.g.a. dåliga kommunikationer till större samhällen.

En annan sak som verkligen är under all kritik när det gäller Er är variationen i de svar ni ger Era kunder! Vi har fått in ett flertal kommunikationer mellan Er och kunderna och det är riktigt dåligt, på gränsen till skrattretande!

• Bl.a. gjordes en "felanmälan/klagomål" där kunden uppmanades att specificera sina problem närmare, i det slutliga svaret från Telia fick han veta att Ni planerade att bygga ut till 4G inom det närmaste halvåret. (Då detta inte påverkar mobiltäckningen så var det ju ytterst irrelevant i sammanhanget och kan enbart tolkas som ett sätt att vilseleda kunder, för att inge hopp om att det skall bli bättre, från Telias sida).

• En annan kund, ärendenr. 3689071, fick något som verkade vara ett standardsvar med massor av saker som han skulle kolla upp. Bl.a. om SIM-kortet fungerade i en annan telefon, om det var problem med 2G eller 3G nätet samt till vilket nummer han försökte ringa... Hans meddelande till Er var: Dålig täckning, telefonsamtal bryts, kommer inte ut, måste ha mobilen i fönstret för att andra ska kunna komma fram.

• En annan av Era kunder, ärendenr. 3718139, har hört av sig och påpekat sitt behov av att kunna ringa för att kunna få akuthjälp då han har hjärtproblem. Han får bl.a. till svar att varken Telia eller någon annan operatör kan garantera täckning inomhus. (Men här runt Långvattnet fungerar den ju inte ens alltid utomhus).

• Ytterligare en av Era kunder, ärendenr. 3679114, har hört av sig och förklarar om sina problem med att bli hörd och höra andra m.m. Han får till svar att både 4G och GSM nätet ska byggas ut här och att Ni hoppas att det kommer att underlätta. (Detta är ju återigen felaktig och vilseledande information till kunden från Er på Telia).

• En annan kund har Halebop som leverantör, ärendenr. 3677055. Eftersom Telia och Halebop båda tillhör samma koncern och använder sig av samma nät, tog kunden kontakt med Er. (Ni tar inget som helst ansvar och hänvisar envist till Halebops kundtjänst).
• Ytterligare en annan kund, ärendenr. 3444803, påpekar problem med täckning och samtal. Han uppmanas att testa SIM-kortet i en annan telefon, vilket han gör. Detta gör ingen som helst skillnad och han påpekar att även hans fru och besökande har samma problem. Han informerar även Er på Telia om att telefonen automatiskt ändrar inställning mellan de olika näten beroende på signal, men det blir inte bättre. Han får till svar från Er att ni har gjort en felanmälan på detta och att Ni återkommer så snart ni fått svar angående problemet. Han har fortfarande inte fått svar! Denna korrespondens skedde i november 2014)

• En annan kund, ärendenr. 3674392, påpekar att mobiltäckningen har försämrats katastrofalt de senaste månaderna och undrar vad det beror på. (Telia svarar att Ni inte har gjort någon förändring i nätet som bidrar till försämrad hastighet men att yttre omständigheter kan ha förändrats vilket gör att "du får den upplevelsen". Han tar alltså inte det hon skriver på allvar och påstår att det bara är så hon upplever det! Han skriver vidare att täckningen är god i området enligt Er täckningskarta, vilket också är felaktigt).

• Åter en annan kund, ärendenr. 665753, klagade på att mobiltäckningen blivit avsevärt mycket sämre samt att sms och mms inte heller fungerade. Hon fick först en ursäkt för sent svar och ett meddelande om att Ni lämnat vidare ärendet till teknikerna samt att hon skulle få mer info via e-post. Efter denna information som hon mottog den 13 nov 2014 och hon har fortfarande inte hört något mer från Er på Telia!

• Slutligen har ni en kund, ärendenr. 3673264, som har fått ett intressant svar på sin "felanmälan". Telia Kundtjänst svarar att "Enligt våra allmänna villkor är du berättigad till ersättning om du varit utan fungerande tjänst till följd av fel i Telias nät eller utrustning, räknat från dagen du felanmälde tjänsten." Det står även att Ni betalar ut ersättning när felet är avhjälpt.

Detta borde ju då innebära att det är många av Era kunder här som har rätt till ersättning från Er.

Då det tidigare varit mycket bättre täckning i vårt område så borde det ju rimligtvis vara något fel på Er utrustning!

Tycker Ni på Telia att Era olika svar har gett ett seriöst och pålitligt intryck av er verksamhet? Det tycker inte Vi!

Vi kräver härmed att ni står för kostnaden för förstärkningsantenner till de boende runt Långvattnet! Vi undrar hur fort detta kan ordnas och vi förväntar oss även att Ni skickar ut flera tekniker som skyndsamt hjälper Era kunder att sätta upp dessa antenner samt rikta dem åt "rätt håll" så att de verkligen fungerar optimalt.

Vi hoppas att Ni är måna om Era kunder och därmed tillmötesgår våra krav.

För kännedom planerar vi även att skicka en skrivelse till Infrastrukturministern, samt bifoga Långsjöby Intresse Förenings korrespondens med Er samt flera av Era svar på Era kunders förfrågningar/klagomål. Detta gör styrelsen inom två veckor (9 mars 2015) om vi inte får ett svar från Er som Vi kan känna oss nöjda med.

Vi kräver återigen att denna skrivelse diareförs.

Vi vill även veta hur många klagomål ni har fått in sammanlagt angående den dåliga täckningen i Långsjöby samt de andra byarna runt Långvattnet. I informationen gällande antalet klagomål vill Vi att ärendenumren står med. Vi vill att ni tar med klagomålen som kommit in via formulär på internet, de som ringt in och klagat samt de som
e-postat, skrivit brev eller på annat sätt tagit kontakt med Er.

Hälsningar: Styrelsen i LIF
(Genom ordförande Jenny Johansson)

Adress: Långsjöby Intresse Förening
Långsjöby 251
923 98 Storuman

Text: Jenny Johansson, februari 2015


Tänkvärt...

Folk kommer att glömma vad du sagt.
Folk kommer att glömma vad du gjort.
Men folk kommer aldrig att glömma hur du fick dem att känna sig.
Maya Angelou

Inlagt av: Jenny Johansson, feb 2015


Arsmote LFF

Långvattnets Fiskevårdsområde

Lördagen den 14 februari 2015 kl. 14:00 hade Långvattnets Fiskevårdsområde Årsmöte!
Trots annonsering i Annonsbladet kom en liten skara, mycket engagerade människor denna soliga eftermiddag. På mötet beslutades att Fiskevårdsområdet kommer att gå tillbaka till Byamännen, för vidare utveckling under våren.
Mer information samt fortsättning följer...

Text: Jenny Johansson, 14 feb 2015
Foto: Torbjörn Lindberg




Tänkvärt...

Lycka är att vara älskad
Okänd

Inlagt av: Jenny Johanson, 14 feb 2015


Nalle med hjarta


Trevlig Alla Hjärtans Dag!







Tänkvärt...

Ett barn, en lärare, en bok, en penna kan förändra världen.
Malala Yousafzai

Inlagt av: Jenny Johansson, 11 feb 2015


Brand

Gapakojan vid Vivattnet

Kojan brann ner under våren 2014 och många har saknat den som utflyktsmål på sina skoterturer. Men tack vare ett initiativ från Mikael Rönnholm, Myrlund och André Lindberg, Långsjöby så finns det nu en ny gapakoja på plats. De har bekostat allt material själva och lagt ner arbetet med att såga i ordning den - en koja som alla kan ha glädje av. Under vintern har de satt upp stommen och innertaket, när det var dags att lägga golvet så hjälpte även Martin Stenman, Myrlund till. När de satte upp takplåten så hjälpte Jonas Rönnholm, Volvonäset och Joakim "Jocke" Stenman, Strandkulla också till. Jocke ska även bygga sittbänkar till kojan och Martin ska eventuellt bygga en ny kamin också, eftersom den förra blev förstörd i branden.
Det är sådana här initiativ som behövs och verkligen uppskattas runt Långvattnet!

Mikael o Jocke
Text: Jenny Johansson, 29 jan 2015
Foto 1: Rebecka & Conny Stenman
Foto 2: Jonas Rönnholm


Tänkvärt...

Egenkärlek är begynnelsen på en livslång romans.
Oscar Wilde

Inlagt av: Jenny Johansson, 24 jan 2015

För allmänhetens kännedom så lägger jag in två skrivelser här nedan.
Eftersom det har varit mycket klagomål på mobiltäckningen i Långsjöby med omnejd så känns detta relevant!


Till Telia!   
                                                        Långsjöby 11/11 2014

Styrelsen i Långsjöby Intresse Förening har blivit ombedda av flertalet privatpersoner att ta kontakt med Er! Vi hade styrelsemöte igår och beslutade oss för att göra en skrivelse i förhoppning om att Ni då ska förstå allvaret i vår situation.

Vi som bor i Långsjöby och de andra byarna runt Långvattnet i Storumans kommun har mycket stora problem med mobiltäckningen. Detta har varit ett problem till och från i flera år, men de senaste månaderna har varit katastrofala!

Det är ofta bara ett rött kryss på mobilen där stapeln för mobiltäckning visas. Det går inte alltid att komma ut på nätet och samtalet bryts väldigt ofta. Det är svårt att höra och att bli hörd för mottagningen är så dålig. Det går sällan att skicka mms och ofta kan man inte ens skicka sms. Detta är både frustrerande och oroväckande!

Flera personer har hört av sig till Telia och klagat och då fått olika besked. Det har sagts att det är problem med masterna som ska åtgärdas, men inget har hänt. Det har sagts att vi bor i utkanten av två olika 2G masters täckning och att var och en får skaffa sig en förstärkningsantenn. Detta tycker vi är under all kritik. Vi betalar ju redan Er varje månad för en tjänst som inte ens fungerar!

Det har även sagts att det är ett okänt nätfel och att tekniker varit ute den 8/11 utan att hitta vad felet beror på. Vi har även fått information om att det ska byggas ut till 4G nät, men det påverkar ju inte mobiltäckningen över huvud taget - så det känns väldigt oväsentligt i det här avseendet.

Eftersom Telia dessutom har tagit bort den fasta telenätet på flera ställen runt Långvattnet så känns det ju ännu viktigare att mobiltelefonin fungerar. Allra helst i fall av olycka eller katastrofläge av något slag!

När vi ringer till vår lokala sjukvård i vår kommun och sedan ska bli uppringda när det är vår tur, så gör de två försök att nå oss. Men när man inte har täckning så kommer de antingen inte fram alls eller så ger de upp tillslut när samtalet bryts gång på gång. De har ju fler patienter som de ska ringa till. Detta leder till en strak känsla av otrygghet bland invånarna runt Långvattnet.

Tycker ni på Telia att vi är mindre värda bara för att vi väljer att bo på landsbygden? Vi anser att vi ska ha tillgång till samma service och säkerhet som t.ex. Stockholmarna. Dels för att alla människor är lika mycket värda, men också för att vi betalar lika mycket för era tjänster som de gör!

Vi anser därför att antingen får ni på Telia dela ut antenner till samtliga hushåll runt Långvattnet eller förbättra signalerna från de befintliga masterna. Vi undrar även hur förstärkningsantennerna påverkar vår hälsa? Gör den att vi utsätts för mer strålning än om masterna täckte upp vårt område? I så fall är inte antennerna något alternativ utan ni får se till att förbättra signalerna från masterna som redan finns!

Vi kräver att denna skrivelse diareförs och vi ser fram emot ett snabbt svar där ni meddelar hur ni tänker lösa våra problem!

Hälsningar: Styrelsen i LIF
(Genom ordförande Jenny Johansson)

Adress: Långsjöby Intresse Förening
Långsjöby 251
923 98 Storuman

Mob: 070 - 652 63 44
E-post: gotlandsrosen@hotmail.com

Svaret från Telia blev...
Telia svar

Text: Jenny Johansson, 12 jan 2015

                                        2015


PROTOKOLL.

Protokoll fört vid Byastämma den 16 november 2014. Kl 14.00.

Närvarande: Leif Nord, Lenny Ärlebrandt, Tage Gregorsson, Tomas Gustafsson, Torbjörn Lindberg, Bo Lindberg, Sören Bergström, Erik Bergström, Lennart Gustavsson, David Lindberg, Pia Holmlund Thulesson, Anders Ärlebrandt, Ilka Schumacher, Peter Thulesson, Jonas Rönnholm, Jenny Johansson, Håkan Rombe, Ulrika Johansson, Dieter Schumacher.

§ 1. Mötets utlysning.
Byålderman Håkan Rombe redogör för förfarandet vid mötets utlysande. 24 personer har fått kallelsen via mail, övriga via långvattschatten. Vi enas om att det inte är tillräckligt när viktiga frågor, ex.v. när valfrågor avgörs, och att det blir en fullständigare och tidigare kallelse när frågan om ny Byålderman avgörs.

§ 2. Val av mötesordf. och sekreterare.
Till mötesordförande väljs Håkan Rombe och till sekreterare väljs Torbjörn Lindberg.

§ 3. Val av protokolljusterare.
Väljes Pia Holmlund Thulesson.

§ 4. Samfällighetens ekonomi.
På s.k räntefond 56 000:- och på P.giro 6 500:-.

§ 5. Förvaltad egendom.
Samfälligheten äger en röjsåg. 15 st av Långsjöbyboken å 140:-/st. Samfälld mark bl.a. Kvarnområdet, gamla bränngropsområdet, ett par torvtäkter samt sjön Långvattnet.

På tal om Kvarnområdet informerade Håkan Rombe att han för några år sedan varit i kontakt med Länsstyrelserepresentant och att man då planerat för en renovering av Kvarndammen. Redan då talades det om en kostnad på över 400 000 kronor. Länsstyrelserepresentanten slutade dock kort tid därefter och projektet hamnade i viloläge. Håkan har dock nyligen varit i kontakt med Länsstyrelsen igen som inte är emot projektet men ser problem med finansieringen.

Ca 450 000 kronor beräknas behövas. Länsstyrelsen kan tänkas bidra med 150 000 kronor. Länsstyrelsen tänker sig också att Storumans kommun borde kunna anslå lika stor summa ur Bygdeavgiftsmedlen. Kvarstår då 150 000 kronor att uppbringa från annat håll. Håkan tror att det kan finnas andra fonder att söka dessa medel ifrån men detta kräver ett aktivt sökande. Framtiden får utvisa dessa möjligheter.

§ 6. Högsta strandlinjen.
Frågan har aktualiserats vid Kommunens förfrågan om båthusplaceringar. Enligt kommunen äger samfälligheten mark till ett visst antal meter ovanför högsta kända strandlinje.

Vi enas om att den högsta kända strandlinjen ( vid vårflod ) är något högre än idag. Dock att dessa strandlinjer inte ska hindra bofasta från bygga båthus och bryggor.

§ 7. Fråga om sammanslagning av Byasamfälligheten och Fiskevårdsföreningen.
Enl. Byålderman Håkan Rombe har fiskefrågor varit samfällighetens frågor tills man bildade en fiskevårdsförening. Då fick Fiskevårdföreningen överta fiskefrågorna. Håkan föreslår att vi återgår till ursprunget. Då kanske vi får flera som engagerar sig i fiskefrågorna och det blir lättare vid båda föreningarnas engagemang/arrangemang.

Fiskevårdföreningens förtroendevalda ser ingen nackdel i detta men att processen måste skötas enligt fiskevårdsföreningensstadgar. Dv.s fiskevårdföreningen bör själva besluta om ev. samgående.

Mötet beslutar att samfälligheten har sammanslagning som viljeinriktning. Slutgiltigt beslut tas vid senare Byastämma.

§ 8. Stadgar.
Banken kräver stadgar och även protokoll på vilka som är firmatecknare. Håkan Rombe har undersökt andra byars samfällighetsstadgar. Bl.a Nästansjö. Vi beslutar läsa igenom dessa stadgar till nästa byastämma för att då ev. besluta om dessa går att tillämpa på Långvattnets byasamfällighet.

§ 9. Val av Byålderman.
Beslutas att frågan får behandlas och förberedas av arbetsgrupp. Denna fråga bör vara väl och tidigt annonserad till samtliga samfällighetsdelägare.

§ 10. Arbetsgrupp.
Valdes Jonas Rönnholm, Sören Bergström, Peter Thulesson, Jenny Johansson -Sammankallande, Torbjörn Lindberg och Håkan Rombe som adjungerad.

§ 11. Övriga frågor.
Ilka Schumacher frågar om det finns något idag gällande arrendeavtal för mark som ianspråktagit vid byggandet av fisdammen på Södra Långvattnet. Enligt Ilka skrevs ett 5-årsavtal som skulle förlängas v.b. Något sådant verkar inte föreligga idag. Något som får undersökas av Fiskevårdsföreningens styrelse och åtgärdas.

§ 12. Avslutning.
Då inga övriga frågor förelåg, tackade Byålderman Håkan Rombe för visat intresse och förklarade Byastämman för avslutad.

Långsjöby 2014-11-16

Torbjörn Lindberg/sekreterare.
Håkan Rombe/mötesordf.
Pia Holmlund Thulesson/justerare

Text: Torbjörn Lindberg, 16 nov 2014


Gänget Granresning Adventsgransresning i Lördags.

En lång tradition (sedan 1969) hålls fortfarande vid liv, nämligen Adventsgran vid Sionkapellet.
Det var dåvarande pastorn i Sion, Axel Eriksson, som ville att det skulle finnas en Adventsgran utanför Kapellets gavel. Sagt och gjort, Dom strävsamma bröderna Oskar, Karl och Alfred biträdda av några andra starka män högg,, forslade hem och reste en reslig gran. Den nådde ända upp och förbi fönstret vid pastorns expedition.
Sedan har traditionen hållits vid liv trots att den första generationen granresare avlidit. Nya friska krafter har tagit vid. Så och i år. Granen skänktes av Ulrik Lindberg. Den stod och skymde hans sjöutsikt vid sommarstället på södra Långvattnet. Torbjörn fällde den och Anders och Lenny Ärlebrandt forslade den med traktorer till Kapellgården.
I går Lördag kom Anders Ärlebrandt, Andreas Lindberg, Michael Jonsson, Håkan Norberg, Karl-Ove Lindberg, Leif Nord och Mårten Karlsson, javisst, jag förekom ju på ett hörn. Var mest i vägen.
Uppsåtet lyckades och vi fick med lite möda granen på plats. Nu står den där och lyser med nya energisnåla lampor. Vi hoppas slippa stormvindar. Visst bör väl en by som Långsjöby hålla sig med en egen Adventsgran under Advents och Julhelgerna?

Text: Torbjörn Lindberg, 30 nov 2014
Foto: Sivert Edorsson


Kvarndagen 2014Folksamling

Årets Kvarndag bjöd på strålande vackert väder. Lördagen den 12 juli blev en lyckad dag med mycket tradition och lite nyheter. LIF hade ordnat med fika- och korvföräljning, lotteri, tipspromenad, pilkastning, slåtter och speleman. Det var även försäljning av tunnbröd och rabarbermarmelad samt miniloppis och två getter på besök vid slåttern. Årets nyhet var veterantraktorvisningen som blev ett uppskattat tillskott.
Speleman var Sören Hellkvist som på ett personligt sätt skapar trevlig stämning.
Viktoria "Vicky" Georgsson skötte fikaförsäljningen.
Annika Wikström skötte korvförsäljningen.
Slåtterman var Sören Bergström, som hade hjälp av Torbjörn Lindberg och Ida Holmlund.
Dagens talare var Torbjörn Lindberg samt ordförande i LIF, Jenny Johansson.
Lotterna såldes av Erik Bergström.
Tipspromenadens 12 frågor skrevs av Christina och Felicia Jonsson. Vinnaren Sandra Molander var ensam med 10 rätt. Hon vann en fin servis med fyra muggar och ett uppläggningsfat.
Pilkastningen sköttes av Mårten Karlsson och vinnaren Andreas Molander på 40 poäng vann 300 kr.
Det ärofyllda priset för Årets Långvattnare gick till Sören Bergström med motiveringen:
"För sitt mångåriga och även fortsatta engagemang för byn. Som sansad talesman i för byn viktiga frågor. Serviceinriktad, vänlig, hjälpsam och alltid beredd att hjälpa till."
Veterantraktorvisningen stod Lenny Ärlebrandt, Leif Nord och Sören Bergström för.
Getterna vid slåttern var ett trevligt och uppskattat inslag som togs dit av Linda och Markus Glasin.
Miniloppisen stod Britt-Inger Ärlebrandt för.
Tunnbröd och rabarbermarmelad sålde Jonas Rönnholm och Linda Glasin. Även Lola Fransson sålde tunnbröd.
Även i år var lotteriet ett uppskattat inslag med ett rejält vinstbord.
LIF tackar alla sponsorer och även alla er som bakade till fikaförsäljningen för hjälpen! Man kan gå in under LIF - Sponsorer och se vilka som varit givmilda.
Stort tack till alla som kom och gjorde årets Kvarndag till en minnesvärd händelse!
Nedan följer bilder...

Vicky

Annika

Britt o Torbjörn

Tunnbröd

Torbjörn o Sören

Fika

Sören H

Veterantraktorvisning

Getter

Torbjörn

Ida

Sören B

Pilkastning

Dans

Text & Foto:
Jenny Johansson, juli 2014


Städkväll vid Kvarnområdet

Stadning pagarTorsdagen den 10 juli kl. 18:00 samlades 13 glada fixare från Långvattnet. Vi röjde sly, räfsade, klippte gräs, höjde gångbron in till området och sågade samt flyttade en nerblåst gran. Leif och Sören rensade upp tegel som de tagit ner från en av stugorna på plats som ska få en ny skorsten. Trots 35 graders värme så jobbade vi i två timmar och det blev riktigt fint. Det gick åt mycket vatten men tack vare trevlig stämning så gick arbetet förvånansvärt lätt. Styrelsen i LIF tackar alla som kom för hjälpen!


Bro hojning

Lillstugan

Trimning

Bankbarning

Fardigt Tillslut var vi färdiga för kvällen och lämnade ett välstädat Kvarnområde efter oss.

Text & Foto: Jenny Johansson, juli 2014


Brännbollsträff i Slasardal´n

BrannbollTisdagen den 8 juli träffades 20 glada Långvattnare och spelade brännboll på fotbollsplanen i byn. LIF bjöd på dricka och det behövdes verkligen eftersom det var en riktigt varm dag. Det blev både brännboll och fotboll i ett par timmar innan vi var klara. Dagen till ära hade LIF fixat sittbänkar, så nu finns det sittplatser på fotbollsplanen som man kan vila på om man vill. Å som tur var vann det ena laget brännbollen och det andra laget fotbollsmatchen.




Drickapaus

Fotboll

Text & Foto: Jenny Johansson, juli 2014


Normann FranssonNormann Fransson

I torsdags (3 juli) fick vi lite oväntat besök av en man med rötterna i Långsjöby.
Hans namn är Normann Fransson och hans farfarsfar var Frans Johansson, f. 1859.
Jag har i vinter haft lite mailkontakt med Normann och utbytt en del information och bilder.
Jag visste att han planerade att komma hit till dessa trakter i månadsskiftet Juni/juli.
Men han överraskade mig. Jag var ute och högg ved på några älgpass när han ringde och omtalade att han var på Hotell Toppen och ville träffa mig. Jag föreslog då att han skulle komma till Sionkapellet och dricka kaffe med byborna när vi ändå samlades till GemenskapsCafé. Kanske han skulle kunna få träffa flera av sina avlägsna släktingar då samtidigt.
Normann kom tillsammans med Lars Holmner, Stensele. Lars är bördig från Gunnarn och har hjälpt Normann mycket i sökandet efter farfadern Frans Johan Franssons rötter i Gunnarnbygden. Normann Franssons farfarsmor gifte sig så småningom med Herman Andersson i Gunnarn.
Det blev ett lite ovanligt GemenskapsCafé med mycket prat och skratt och mycket berättande. Vi såg på några gamla svartvita bilder på Frans Johansson m. fam. och några av hans bröder. Anders Fredrik som flyttade till Gunnarn. Gustav Adolf Johansson, farfar till Lola Fransson, som blev kvar i Långvattnet liksom brodern och skräddaren Carl Olof Johansson. Farfar till Rune Thulesson och farmorsfar till Sören Bergström.
Normann hade med sig och visade ett "förslagsexemplar" till en bok som han håller på att framställa om sina släktingar här, i Norge samt i USA. Mycket kort och fina kort. Det ska bli intressant att se den boken i färdigt skick.
Efteråt, vilket drog ut på tiden, blev det tillfälle till fotograferande utomhus. Marie Ärlebrandt hade hörsammat min önskan om att ta med sig kameran. Till sist blev det visit hos Rune Thulesson och Pia för att få se, det vi tror är, Frans Johanssons födelseplats i Långvattnet.

Text: Torbjörn Lindberg, juli 2014
Foto: Marie Ärlebrandt


Frans Johansson m fru

Frans Johansson

I Långvattnet, innan byn fick namnet Långsjöby och innan det fanns så många bosättningar, föddes det 8 pojkar och 3 flickor hos Johan Andersson och hans hustru Brita Catharina Adolphsdotter. Johan var sonson till förste nybyggaren Johan "Jan Annersa göbben" Andersson. Brita, som kallades "Brita Caisa" var dotter till Adolph Larsson i näsvattnet. Det åttonde barnet, en son, Frans Johansson fann det förmodligen föga troligt att kunna erhålla en jordlott med så många syskon före sig i familjen. Han var född 1859 på hösten. Han tog olika jobb som erbjöds. Inget med framtidsutsikter. Han såg bra ut och "sällskapade" först med Margareta Johanna Kärrman, från Joranträsk. Med henne fick han en dotter Johanna Augusta Kärrman, f. 1882. Johanna Augusta gifte sig i Silverberg.
Sedermera fick han en son, Frans Johan Fransson, f. 1883, med Maria Johanna Larsdotter ifrån Norrbäck. Frans Johan Fransson flyttade till Norge.
Frans tog ut flyttningsbetyg i augusti 1887 och avreste från Trondheim 7/9 1887.
Frans hamnade i Oakland, Nebraska. Frans ändrade sitt namn i USA till Frank Jonson. Han gifte sig 1889 i Nebraska med en svensk immigrant Anna Emilia Lindström. Familjen fick 11 barn varav 2 dog unga.
Det gick bra för Frank Jonson i USA. Han köpte land av Indianer och var god för ca 300 ha bördig odlingsbar mark. Många av Långvattnets unga pojkar och flickor fick mat och husrum hos "farbrors" när man emigrerade över till USA i början av 1900-talet. På vintrarna jobbade man hos Frank för mat och husrum. På somrarna "flyttade man ut" och tog jobb hos andra farmare och tjänade egna dollars. (Detta enligt brev hem till Sverige från Gustav A Gustavsson, brorsbarn till Frank)
Frank blev morfar till skådespelaren James H Coburn, f. 1928. Känd från många krigs och västerfilmer. James medverkade i ett 70-tal filmer och över 100 TV framträdande. Fö se. Siris hemsida.

Text & Foto tillhandahållet av
: Torbjörn Lindberg, juli 2014


Lappuggla

Ugglor i mossen

Fredagmorgon den 13/6 ringer Anders Ärlebrandt och bekymrad. I sitt arbete med att ta vara på stormfälld skog har han vid nedkapningen av ett träd blivit varse att det trädet skadat ett ugglebo. Uggleboet var beläget i en grenklyka i en mycket stor Asp. Förmodligen ett gammalt övergivet duvhöksbo. Nu var skadan skedd och Anders Unge på markenmycket bekymrad. Två ungar på marken och två mycket oroliga uggleföräldrar flaxande omkring. "Jag tror det är Lappugglor" förklarar han. Dessa är ju sällsynta och väl värda att bevara.
När jag kommer ut till Anders konstaterar vi att han kan sin "fågelbok", det är Lappugglor. Vår näst största uggla och specialist på sorkjakt. Strix Nebulosa är dess Latinska namn. En väldigt vacker fågel. Ungarna ligger på marken på var sin sida om boträdet. Kommer vi för nära knäpper dom ilsket i näbben och genast kommer ugglemamman flygande till undsättning. Dock ej aggressiv som vissa andra ugglor, tex Hökugglan som kan bli rent ut farlig i närheten av boträdet.
Vi fotograferar ugglorna och håller någorlunda koll på deras väl och ve.
Klockan 23.00 kollar jag deras belägenhet för en sista gång. Våra farhågor är om någon räv hittar ungarna på marken. Då kan deras belägenhet vara i fara. Dessutom riskerar ungarna att fara illa i nattkylan nu när ugglemor inte kan värma dom.Ungar i nytt bo
Den påföljande natten funderar jag över "räddningsplan". Det är för högt och livsfarligt att försöka klättra upp med ungarna. Dessutom är boet trasigt.
Men... om jag skulle kunna bygga ett "reservbo" i ögonhöjd och i "rävsäker" höjd.
Mor och ungarLördag morgon är jag utrustad med såg, yxa och borrmaskin. På en timme har jag "fuskat" fram ett reservbo i ögonhöjd. Kanske inte det finaste men funktionellt i alla fall.
När jag greppar ungarna nere i blåbärsriset och lyfter upp dom i boet, som jag klätt med hänglav i botten, kommer båda föräldrarna oroligt flygande för att se vad som händer deras små. När jag väl fått ungarna upp och i boets mitt flyger ugglemamman upp och sätter sig på en gren några decimeter ovanför bobalen. Som om hon ville kontrollera att ungarna var välbehållna. Anders kommentar till hela räddningsoperationen var. "Dom där ugglorna värnar jag om, dom är bra, dom håller efter sorkar". Denna kommentar är helt förståelig från Anders sida eftersom han fick väldigt många tallplantor uppätna av sorkar för några vintrar sedan.

Text & Foto: Torbjörn Lindberg, 16 juni 2014


Kakbiten

Erika o Annika Bakgrund
Erika Stenman är född och uppvuxen i Storuman. Hon är 30 år och gillar djur, att fixa i trädgården, lyssna på musik, läsa böcker och köra skoter.
2004 flyttade hon och hennes sambo till Erikas morfars hus i Myrlund. Där bor de fortfarande och nu har de även två barn.
Erika gick estetisk bild på gymnasiet och har arbetat på veterinärklinik, inom vården med både äldreboende och särskilda omsorgen. Från 2011 - 2013 drev hon Erikas café i Storuman.




Bakgrund
Annika Torger är född i Storuman men från 8 års ålder växte hon upp i Myrlund. Hon är 43 år och Erikas faster. Annika tycker om att åka skidor, motionera, va med familjen, nära och kära samt baka.
På gymnasiet gick hon 4 årig teknisk med husbyggnadsinriktning. Hon har även gått en A-kurs i företagsekonomi. Annika har jobbat som ekonom på Umluspen i 17 år, där hon för tillfället är tjänstledig. Hon var med som praktikant när de byggde hyreshusen i Långsjöby och hon har även arbetat på Konsum i Långsjöby samt på Banverkets kontor.

Kakbiten
Företaget
De fick idén att starta ett gemensamt bageri under tiden som Erika drev sitt café. Det tog ca 1,5 års aktivt arbete för dem att starta upp den nya verksamheten. Bolaget Kakbiten startades i oktober 2013 och från januari har både Erika och Annika arbetat heltid inom företaget med att bygga om lokalen och förbereda inför öppningen som blev av den 2 april 2014.
De bakar matbröd, mycket surdegsbröd och allt bakas från grunden, även det fikabröd som de säljer i cafédelen. De bakar tårtor som man kan köpa direkt i caféet, men de tar även emot beställningar. I mån av tid bakar de även smörgåstårtor på beställning. De vänder sig till alla som uppskattar gott fika. De försöker även få in så mycket närproducerade varor som möjligt. För närvarande är det fyra personer som jobbar på Kakbiten på 3,5 tjänst och de kommer alltid att behöva vara minst tre personer.
Målet med företaget enligt Erika är att ha råd att ha anställa och därmed ge fler människor arbete. Hon hoppas även att det ska gå så pass bra att hon kan leva på det och att det skall bli pengar över till att kunna utveckla företaget och göra nya investeringar. Annika tillägger att de även vill vara ett tillskott för orten.
Erika tycker att nackdelen med att vara egen företagare är att man får jobba väldigt mycket och det är svårt att gå hem för dagen och bara släppa jobbet. Det finns alltid något att planera eller fundera på.
Fördelen däremot är att det är roligt, utvecklande och hon får göra det hon brinner för. Det gör att hon lär sig nya saker och det har gett henne bättre självförtroende.
Annika tycker att nackdelen med att vara egen företagare är ekonomin, man vet aldrig om man kommer att kunna ta ut en full lön varje månad. Eget företag innebär inte heller samma förmåner som att vara anställd när det gäller arbetstider, semester och liknande.
Fördelarna är att man bestämmer själv och att hon får göra det som hon tycker är kul. Å så var det en utmaning att se om hon skulle klara av det, och det gjorde hon.
Erika berättar att hon aldrig sett sig själv som egen företagare och att det aldrig varit något som hon trott att hon skulle klara av, men hon konstaterar med stolthet att med lite hjälp så går det!
Annika säger att hon är stolt över att de lyckades öppna och att de gör allt själva, helt från grunden, utan några konstiga ingredienser.
Förhoppningsvis hinner de komma på Kvarndagen och sälja sina smaskiga bakverk!
Tel.nr. till Kakbiten är 073 - 033 91 90

Text & Foto: Jenny Johansson, 4 juni 2014


Tacobuffé 30 maj (LIF)

Gäster tar matI år kom det 54 personer på tacosbuffén i kapellet i Långsjöby. Det var en riktigt trevlig kväll och kul att så många var med. Ifjol tog grönsakerna slut, men i år tog köttfärsen slut... Så till nästa år hoppas vi att beräkningarna på åtgång av allt tillbehör stämmer. Det är sannerligen inte lätt att beräkna!

Det kom människor i alla möjliga åldrar och maten var uppskattad, och sällkapet likaså. Pia Holmlund hade bakat jättegoda moccarutor till kaffet!

LIF tackar alla som var med och hjälpte till med förberedelserna samt städning och disk. Vi vill redan nu meddela att till nästa år kommer vi att vara stenhårda med anmälningen innan, har man inte anmält sig så kommer man inte in!




Besökare








Matkö










Matnjutare








Påfyllning









Smaskens










Melvin o Manfred

Text & Foto: Jenny Johansson, 31 maj 2014
Isen sprack upp Isen sprack upp på Långvattnet

I år sprack isen upp den 21 maj över Långvattnet.
Det är en härlig syn som ger löfte om varmare tider.
Å varmare tider med ny spirande grönska är varmt välkommet så här års!
2014 sprack isen rakt öven ungefär mitt på sjön mellan Peter Thulesson och Dan Martin Lindberg.

Text & Foto: Jenny Johansson, 22 maj 2014



JT Förädling AB

Mikael Rönnholm
Bakgrund
Mikael Rönnholm är född och uppvuxen på Volvonäset straxt väster om Långsjöby. Han är 35 år och gillar jakt, fiske och motorer.
Mikael bor med sin familj i Myrlund sedan 2004.
På gymnasiet gick han Industri med inriktning mot plåt och svets och är utbildad svetsare. Han har arbetat inom metallindustrin samt kört bergstruck.

 

 

 

 

 



JT Förädling AB
Företaget
Han fick idén att starta eget för 2 år sedan när Andrée Lindberg sa att han skulle sluta med sågen för att gå i pension. Mikael behövde inte stressa utan har förberett saker eftersom de har uppstått och köpte sågen i april 2014.
Han arbetar med sågning, hyvling, timring samt svetsning och reparationer. Exempel på saker han timrar är hus och rejäla utemöbler.
Mikael samarbetar med Kalles såg i Lönnberg. Han vänder sig till alla som är i behov av hjälp med något av ovanstående.
Målet med företaget är att han ska kunna leva på det.
Fördelen med att vara egen är att han kan anpassa sin tid så att det passar med barnen. Nackdelen är att det inte är samma trygghet att vara egen som att vara anställd.
Som det ser ut nu har han fullt upp med sågarbete och om vi har tur så dyker han eventuellt upp på Kvarndagen och visar upp något han har gjort.

Text & Foto: Jenny Johansson, 21 maj 2014


Långvattnare som deltog i Stensele Runt!


Lördagen den 17 maj var det dags för den årliga språngmarschen i Stensele. Dit kommer människor i alla möjliga åldrar från olika alla möjliga håll. Den här helgen var det 11 Långvattnare som deltog. Jag tror att den yngsta deltagaren "vi" bidrog med är Filip Lindberg, men även hans bröder Melvin, Gabriel och William deltog. Likaså var Isak Johansson, Emmanuel Ärlebrant, Amelia Brantmo, Philippa Lönnback Sjöström samt Sixten och Bianca Georgsson med och sprang. Å vi får ju inte glömma den vuxna som var med, nämligen Rebecca Georgsson. Här följer bilder på några av dem.

William och Filip
William med lillebror Filip

Melvin
Melvin korsar mållinjen

Gabriel
Gabriel på upploppet, påhejad av publiken

Isak
Isak står redo på startlinjen

William
William på väg in i mål

Gabriel pris
Gabriel vann sin åldersgrupp

William pris
William kom 3:a i sin åldersgrupp

Jonah
Lillebror Jonah Lindberg var glad under prisutdelningen

Text & Foto: Jenny Johansson, 20 maj 2014


Vägstädning 13 maj (LIF)


SamlingTisdagen den 13 maj kl. 18:00 samlades 25 glada Långvattnare vid kapellet i byn. Ordföranden i LIF, Jenny Johansson hälsade alla välkomna och delade ut olika vägområden som städades två och två. I år får LIF "bara" ersättning från Svevia för städningen genom Långsjöby, men eftersom det kom så många även i år så bestämdes det att vi även skulle ta den södra sidan från Marina och Klas bort till Tyskarna Dieter och Ilka.







Glas städare Vem har sagt att vägstädning ska va tråkigt?! Det tycker uppenbarligen inte William iallafall, som har gjort ett riktigt fynd.











Glassfika Städningen tog knappt en timme och sedan återsamlades alla i kapellet där LIF bjöd på glasstrut och saft. Det var en väldigt trevlig stund med mycket småprat och värme. Stort tack till alla er 25 som kom och hjälpte till!









Text & Foto: Jenny Johansson, 14 maj 2014
Långvattnare som startat eget sedan årsskiftet!


Sotning & Ventilation, Västerbotten AB

Mattias BBakgrund
Mattias Barman är född och uppvuxen i Väskinde på norra Gotland. Han är 35 år och gillar friluftsliv i alla möjliga former.
2009 flyttade Mattias och hans familj till Myrlund och 2011 köpte de hus och bor numera i Långsjöby där de trivs bra.
Mattias är utbildad billackerare i grunden, men har sedan omskolat sig till sotare och vidareutbildade sig sen till Skorstensfejartekniker.













Sotning & Ventilation
Företaget
Han fick idén att starta eget företag för ca 2 år sedan när han fick veta att Storuman och Sorsele kommuner skulle läggas ut på anbud.
Han och hans tidigare kollega David Gjersvold från Sorsele, satte sig ner och började planera och det tog dem ca. 3 veckor att starta upp företaget, med lite hjälp av Mattias sambo Jenny Johansson. Efter att de fått veta att de vunnit anbudsgivningen i november 2013 blev det full fart med förberedelserna inför företagsstarten den 1 januari 2014. Firmatecknarna Mattias och David ansvarar nu för sotningsdistrikten i Storuman, Lycksele och Sorsele kommuner. Företaget har fyra anställda och är medlem i SSR (Skorstensfejarmästarnas Riksförbund).SSR medlem
Mattias utför sotning, besiktning av eldstäder och rensning av ventilationssystem.
Målet med företaget är att gå runt ekonomiskt och att vara ett seriöst företag med en miljöcertifiering.
Fördelen med att vara egen företagare är att man får bestämma själv och vara sin egen chef, nackdelen är att man jobbar betydligt mer säger Mattias.
Företaget heter Sotning & Ventilation, Västerbotten AB
Bilden i logon är ritad av den lokala förmågan Marina Rönnholm, Långsjöby
Man kan nå Mattias på tel. 070 - 652 63 42, vardagar mellan kl. 7-16

Text & Foto: Jenny Johansson, 11 maj 2014


Valborg 30 april (LIF)

TinaSivertI år inföll Valborgsmässoafton på en onsdag och det var som vanligt fika i byn. I år blev det Tina och Sivert Edorsson som ställde upp och fixade fikat. Alla pengar som kom in gick oavkortat till välgörnade ändamål.











Fika
Det blev en god och trevlig fikastund i kapellet innan de allra flesta gav sig av till majbrasan som i år hölls på en ny plats i Långsjöby!









Publik

Från och med i år kommer den nya platsen för majbrasan att vara i början av byn (östra delen). Leif Nord har tillåtit Långvattnare att slänga trädgårdsris och annat brännbart material på sin mark, där fritidshusen (och endast dem) har sin plats för soptunnor. Det såg länge ut som att det skulle bli en väldigt liten brasa i år, men under de sista dagarna fylldes den på ytterligare.





Peter T

Vid 20:30 tiden tände Peter Thulesson på brasan, vilket vi tackar för.
Du gjorde ett alldeles utmärkt jobb!













Majbrasa

Visst är det härligt med Valborgsbrasa!

 






Valborgskör

Även i år hade Långsjöby en Valborgskör, där alla som ville delta bjöds in av ordföranden i LIF, Jenny Johansson. Kören gav vårstämning och de andra besökarna som var vid brasan var också välkomna att sjunga med.

I år var det inte lika många besökare som ifjol och jag tror att det till stor del beror på att inte alla förstått att vi har en ny eldningsplats i byn. Så nästa år räknar vi med att vi blir många igen och planerar att då ha korv och fikaförsäljning vid brasan igen.

LIF önskar alla en riktigt trevlig vår!



Text & Foto:
Jenny Johansson, april 2014
Foto: Ulrika Johansson


Skidspår
Skidspåret i Långsjöby

Tack vare Daniel Ärlebrandt och David Lindberg har Långsjöby ett elljusspår som vi kan skryta över. Det är i och för sig LIF (Långsjöby Intresse Förening) som står för regin, men det är de två tappra småbarnspapporna som gör arbetet med att rensa, göra skidspår och sköta vinterspåret. Det har nu kommit upp ny information på anslagstavlan vid elljusspåret som gäller just spåret både vad det gäller riktning, risker och säkerhet.S

Text & Foto: Jenny Johansson, april 2014


Påsklovsloppet 12 april  (LIF)

StartDet här loppet var länge osäkert om det skulle bli av. Vintern har varit väldigt mild och helgen innan töade det så mycket att det såg ut som att Påsklovsloppet inte skulle kunna bli av i år. Men som tur var snöade det lite under veckan och Daniel Ärlebrant såg till att bereda skidspåret så att det blev åkbart! Vi tackar även Sören Bergström som skottade vägen upp till slakthuset så att vi hade någonstans att fika och hålla prisutdelningen.

Lördagen började med riktigt fint väder men lagom till barnloppet drog igång vid 13 tiden så mulnade det på. Men barnen visade inga sura miner över det och de kämpade allt vad de hade genom loppet. När de kom till mållinjen stod publiken som kommit där och hejade på dem sen sista biten.




Isak J
Isak Johansson kom 1:a i barnloppet

William L
William Lindberg kom 2:a

Gabriel Lindberg
Gabriel Lindberg kom 3:a

Samuel Lindberg
Samuel Lindberg kom 1:a i det längre loppet

Daniel o David
Daniel Ärlebrandt kom 2:a och David Lindberg 3:a

Barnbus
Barnbus vid målgången

Tjejkoll
Tjejkoll på spåret

Sören o Lenny
Sist men gladast i mål blev Sören Bergström och Lenny Ärlebrandt

Blåbärssoppa
Efter loppet bjöd LIF alla närvarande på blåbärssoppa

Umgänge
Blåbärssoppa och kaffe var ett populärt inslag, vattnet likaså

I kojan
Sedan blev det en stunds umgänge innan prisutdelningen

Pris 1
Isak J vann ett påskägg och en extra godispåse som Ica Supermarket i Storuman sponsrat med

Pris 1 vuxen
Daniel Ärlebrant samt de andra två pristagarna i det längre loppet vann varsitt presentkort till nyöppnade fiket/bageriet Kakbiten i Storuman

Det blev en trevlig dag i friskluften och LIF tackar alla som kom! Ett extra tack även till Ica Supermarket i Storuman som sponsrade med blåbärssoppa, påskägg och godispåsar så att det räckte till alla barnen. Även ett stort tack till Erika Stenman och Annika Torger på Kakbiten för presentkorten. Jag är alldeles övertygad om att vinnarna av presentkorten kommer att hitta något utomordentligt gott att fika hos er!

Text & Bild: Jenny Johansson, april 2014



Trivselkväll med LIF 14 mars

FikagästerPå fredagskvällen träffades ett gäng glada Långvattnare och umgicks i kapellet. LIF bjöd på fika och hade även tagit med sig några olika möjligheter till sysselsättning. Det fanns papper och kritor till de minsta, Fia spel, Yatzy och Twister.










 

PingisspelMen det som var klart populärast var pingisbordet som fanns uppställt i lokalen. För spelarna blev det fika och pingisspel om vartannat.




 

TorbjörnDet blev en riktigt trevlig kväll som avslutades med att Torbjörn Lindberg visade gamla filmer från när och fjärran samt läste upp brev från en Långvattnare som emigrerat till Amerika.






Text & Foto: Jenny Johansson, mars 2014


Semmeldagen 2014

Ömsom snö och ömsom solsken, så kan man sammanfatta årets semmeldag i Sollidkojan. Aprilvädret kom tidigt i år men besökarna svek ändå inte arrangemanget trots regnovädret dagen innan. Redan 30 minuter innan vi öppnade kom en harang av morgonpigga ungdomar som ville provköra Polarismaskiner från 2014.

På plats fanns en Indy Voyager 600 med 365 lång matta och 51 mm höga kammar för modesta 109900kr (listpris).
Skoter 1

Samt en Rush Pro-X med prestanda och otrolig skön fjädring.
Skoter 2

Folk såg nöjda ut, till och med de som serverade semlor och korv.
Servering

Peter o Carola

Skotrar

Text & Foto: Jimmy Lindberg, mars 2014


Handarbetsflit.

På ett gammalt svartvitt fotografi från tidigt 50-tal kan man se en skön samling damer i Långsjöby som ägnat sig åt att lära sig sy allehanda nödvändiga plagg. Sally Hörnelid som var med berättade att man hade en noggrann och kompetent sylärare från Barsele. Hennes namn var Henny Johansson. Kortet togs i samband med kursavslutning och Henny firades med blommor. Sedan dess har många olika kurser/cirklar hållits i Långsjöby. Företrädesvis i byaskolans lokaler. Nu är den ju sedan några år nedlagd och kommunen har sålt lokalen till en Bärentreprenör. Detta innebär att lokalfrågan fått ordnas på annat sätt. Många träffar sker nu i Sionförsamlingens lokaler. Ständigt uppvärmd med bergvärme. Hyggligt skottad parkering. Kök som fungerar.

Sedan några år tillbaka har byns damer samlats varje tisdag klockan 12.00 till handarbete. Det är Lola Fransson som är initiativtagare. Man syr och stickar till behövande i Lettland. Närmare bestämt i utkanten av Riga. När släpvagnen är full går lasten. Den samordnas tillsammans med andra givare. Fördelas till olika hjälpbehövande med hjälp av den ortens Polis, Räddningstjänst och sociala myndigheter för att hjälpen ska komma till dom som verkligen bäst behöver hjälp. Förutom handarbetet i "biståndsarbetetets tjänst" har damerna trevligt. Umgås och dricker lite kaffe medan världshändelser penetreras. Det är som i en bikupa. Det surrar.

Ja, just det. Det blev så när gruppen skulle namnges. Biståndsarbete samtidigt som man fick till en socialisering i byn och då kom man fram till det fyndiga namnet "Bikupan". Träffarna går i studiecirkelform med stöd från ABF.

Jag kan intyga att det är ett lyckat arrangemang. Jag har besökt damerna ett par gånger. Idag med dator för att identifiera kursdeltagarna från 50-talet och med kamera för att för att föreviga kursdeltagarna nu 60 år senare. Håll till godo!Bild 1

Foto 1.
Svartvit: Bakre raden från vänster: Helena Gregorsson, Karin Gregorsson, Astrid Thulesson, Malin Edelbro, Gunnel Norberg.
Mellanraden fr vä: Ruth Gustavsson, Lotten Lindberg, Elna Johansson, Maddie Öberg, Lilly Rönnholm, Ruth Hörnelid, Rosa Lindberg.
Främre raden fr vä: Alma Lindberg, Anna Eriksson, Instruktör Henny Johansson, Sally Hörnelid.







Bild 2 Foto 2.
Färgkortet: Stående fr vä: Lola Fransson (kursledare) Britt-Inger Ärlebrandt, Margareta Bergström, Lise-Britt Lindberg, Therese Ärlebrandt.
Sittande fr vä: Helena Karlsson, Ragnhild Jonsson, Elsie Ärlebrandt, Ann-Marie Holmberg, Ebba Gregorsson, Sally Hörnelid.









Text & Foto 2: Torbjörn Lindberg, Februari 2014


Pensionär

En människas liv kan indelas i många olika tidsperioder. Det är ju vedertaget att dela in livet i barndom, ungdom, medelålder och ålderdom. Man brukar också prata om yrkesverksam ålder. Dessutom pratar vi om pensionärstiden.

När man är ung vill man att tiden ska gå fort. Man längtar till olika saker. Mopedålder, Körkortsålder. Att bli myndig och att "slippa" skolan. Sedermera blir väl "längtansperioden" mera diffus. Man har fullt upp med livet. När man jobbat ett par årtionden börjar man se framemot och längta till pensionsåldern. Då vill man inte att tiden ska gå så fort. Man vill hinna med så mycket som möjligt av det som man tidigare skjutit framför sig. Det och "det ska jag göra när jag blir pensionär", känns resonemanget igen ?

Sedan tror jag av egen och andras erfarenheter att det är bra att redan i yrkesverksam ålder skaffa sig fritidsintressen som man kan ägna sig åt när man uppnått pensionsåldern. En fördel är det ju att bo på "landet" för då finns det naturliga sysselsättningar för den nyligen pensionerade. Klippa gräsmattor, skotta snö, påta i trädgårdslandet, ja, gärna ha ett potatisland etc.

Att möta pensionerandet utan fritidssysselsättningar kan vara farligt vill jag hävda. Att bara bli liggande kan förkorta livet. Att helt plötsligt inte vara behövd kan generera ångest och depression.

När jag blev pensionär var det efterlängtat. Jag hade börjat sommarjobba redan i skolålder. Jag vill minnas att jag som 12 åring jobbade med "slybekämpning" åt kungliga Domänverket. Det gick så till att jag fick i min hand en "sillbox" och en moddlare. I hinken fanns en blandning av Diesel och Hormoslyr. I det arbetslag jag tillhörde, ca 10 – 12 personer, var uppdelningen så att en mera vuxen och van arbetare, gick före med en sk Vetlandarisk" och högg av lövsly. Efteråt kom vi ungdomar och penslade på stubbarna blandningen av diesel/hormoslyr. Jag gick och penslade efter Valdemar Persson från Niepern. En snäll, piprökande gentleman. Efter några dagar vissnade lövet och även blåbärsriset och blev brunt. Våra stövlar tålde heller inte denna blandning. Det blev blåsor och gummit släppte från "canfasen". 10 kronor per dag fick vi skolungdomar för dagsverket. Jag minns så väl när jobbet var färdigt och jag åkte buss ner till Storuman och hos Sporthandlare Axel Lindström inhandlade min första cykel. Det var egentligen med Axels alltiallo Sigfrid Eriksson som jag gjorde upp affären. Sigfrid var en lång och magerlagd gentleman som vänligt lät oss småpojkar titta och känna på bla fiskegrejerna i affären. 300 riksdaler betalade jag för denna fantastiska blåvita herrcykel av märket Monark. Jag cyklade den hem med stolthet. Jag tror faktiskt att jag har kvar ramen i "Röladun". Sedan har jobben bytts av, i början mest skogsarbetarjobb. Sedermera vårdjobb. I 50 år har jag stigit upp i tidiga morgontimman och iväg till jobbet. Glad att ha ett jobb. Ett jobb som varit stimulerande och genererat en lön som gjort det möjligt att förverkliga fritiden. Men efter 50 år önskar man få göra "vad man vill och när man vill".

Sommaren 2010 när jag fyllt 65 år och blivit pensionär minns jag ett tillfälle när jag, mitt på arbetsdagen, smugit efter en väldigt, med vide, igenvuxen bäck och metat upp en sådär 10 st "stenbitar" lämpliga för smörstekning i stekpannan. Fantastiskt fint tecknade "juveler" guldgula med svarta och röda prickar. Efter en stund sökte jag mig upp i en backe och gjorde upp eld, kokade mitt kaffe i sotig panna och mindes min första älgjakt. Det var 1966 och just här fällde min kusin och "trätobroder" C-G Lindberg sina första älgar. En ko och en kalv. Det var då en stor händelse och det var livat " på skogen" det vill jag lova. Då, sommaren 2010 tänkte jag: Om jag nu inte varit pensionär skulle jag ju ha varit i jobbet. Nu kan jag göra vad jag vill och när det passar mina aktivitet. Härliga pensionärsliv !

Sedan dess har jag faktisk "ströjobbat" i mitt gamla yrke. Men då har jag kunnat bestämma själv när och omfattning. Dagarna har dessutom fyllts med fiske efter lekande vårgäddor. Vakjakt på vildsvin i Örebro och Västerås. Resor när det passat. Potatislandet ska ju skötas. Potatis till fisk och älgkött passar bra för att inte tala om paltfest då och då. Mycket av dessa aktiviteter har jag kunnat utöva utan tidspress.

Nu den senaste tiden har även en del av mina grannar blivit pensionärer. Pojkar födda påLeif o Lenny 50-talet har blivit pensionärer. Lenny Ärlebrandt, Leif Nord, Anders Ärlebrandt mfl. Vid förfrågningar har dom samstämmigt uttryck sin belåtenhet med pensionärslivet. Ständigt sysselsatta med ett och annat. Reparationer av gamla traktorer, husbyggnad/reparationer, skogsröjningar. Vedhuggning etc. Lenny och Leif träffas varje morgon över en panna Gevalia för att dryfta de senaste världshändelserna och dra upp riktlinjer för dagens övningar. Nu efter stormen Hildes framfart blev det ju för många av oss extrajobb med uppröjning av vindfällen. Både Lenny och Leif har haft en hel del vindfällen att ta vara på. Det smartaste tycker jag är att dom bildat ett tandem. De har beslutat hjälpas åt. Med motorsågar och skogstraktor av märket Bamse har dom i framförallt oländig terräng huggit och spelat fram till väg ganska ansenliga mängder massaved och grovt timmer.

Lenny ÄrlebrandtTorsdagen den 9/1 besökte jag dom högt uppe på sluttningen av Stortjärnliden. Ända under det vi brukar kalla "vithällena". Snirklandes mellan stora stenbumlingar, mellan branta backar och kvarstående grovskog höll dom på att spela fram långa granar till körvägen. Där kapades träden i lämpliga längder och lastades på vagn med grip. Att vara två i en liknande situation framstod helt klart som en fördel. Lenny stod uppe på Bamsen och manövrerade vinschen. Leif sprang som en vessla borta vid granstammen, kapade hindrande grenar, kopplade om vaijern när det bände mellan Leif Nordandra träd och stora stenar. Man ropade högt över mullret från traktormotorn " spela in, stopp, slacka, spela igen" osv. Helt klart mycket smidigare än att jobba ensam. Dessutom mycket bättre ur säkerhetssynpunkt. Iklädda hjälm, professionella skyddskläder med väl synliga färger och hjälmskydd över nacken mot nedfallande snö.

Jag imponerades och tänkte på "pigga pensionärer" med livslust ! Några foton som bevis följer !

Text & Foto: Torbjörn Lindberg, jan 2014


                                        2014



Hilde blåste oss!
Infart vid Helena o Morgan

Helgens oväder den 16-17 november 2013 har fått namnet Hilde.
En storm som blev betydligt värre än väntat...
Det resulterade i långvariga strömavbrott och mängder av omkullblåsta träd!
Tänk vad samhället är känsligt för strömavbrott som snabbt leder till brist på vatten, hindrar uppvärmning i mängder av hus, batterierna till mobiltelefoner tar slut och snart kan folk inte ringa efter hjälp. Det fasta telenätet tar lång tid att få tillbaka för många av dem som är drabbade. Maten i frysen riskerar att bli förstörd. Tur att det i helgen gick att använda utomhuskylan till kylskåp!

Sedan är det då tekniken som naturligtvis inte fungerar. Detta klarar man sig länge utan, men det är helt klart en fördel att ha en batteridriven radio så att man kan ta emot information om läget och hur det förväntas fortsätta. De flesta i Långsjöby fick tillbaka elen efter nästan ett dygn, d.v.s på söndag kväll. Men t.ex. Volvonäset och Södra Långvattnet fick inte strömmen åter förrän på måndag eftermiddag.
Mot Volvonäset
Sedan är det de sociala aspekterna. Tänk alla de stackars människor som bor avsides och inte har så lätt att ta sig eller meddela sig utan telefoner och med träd nedfallna över vägarna. Det finns verkligen många ställen där omkullfallna träd täcker långa sträckor av vägar och gör dem oframkomliga.

Jag avundas inte alla de människor som nu måste ta kontakt med försäkringsbolag för att någon vattenledning hunnit frysa sönder, för att man har ett träd på hustaket eller över någon annan byggnad. Inte heller avundas jag de skogsägare som har fått mängder av skog sönderblåst. Sedan finns det ju naturligvis dem som har fått egendom som bilar, skotrar och mycket annat förstört av antingen nedfallna träd eller av att blåsten i sig slitit loss delar av tak och liknande. Å så tänker jag på bönder med olika djur, särskilt mjölkkor, som inte får vatten till sina boskap och som inte kan mjölka korna för att strömmen är borta. Detta orsakar ett otroligt lidande för dessa djur, å även om många av dem säkerligen kan lösa det med elverk så har ju inte alla den möjligheten. Jag hoppas verkligen att försäkringsbolagen hjälper alla drabbade så att de får hjälp och skäliga ersättningar.
Hjälpande händer
På vägen hem från jobbet idag, tisdag, körde jag förbi två killar från Svevia som röjde träd för fullt längs vägen till och genom Långsjöby. Jag stannade och berömde dem för att de gör ett bra arbete, och de verkade uppskatta kommentaren. När en storm gör så här stor påverkan på vägar och annat i samhället så är vi alla beroende av hjälp från välvilliga människor. Å det är också vid tillfällen som dessa som det visar sig att världen fortfarande är full av vänliga och hjälpsamma själar.

Om du vill se fler och större bilder är du välkommen att besöka Långvattsgalleriet här på hemsidan. Klicka på "Privata bilder och sedan på nummer 5. Jenny Johansson" , där hittar du en mapp med stormbilder.

Ps. Jag tar gärna emot dina bilder från stormen och lägger in i bildgalleriet!.
Hör bara av dig till min e-post så ordnar vi det. Ds.
gotlandsrosen@hotmail.com

Text & Foto: Jenny Johansson, 19 nov 2013


Infotavla

Informationskarta över Långvattnet med omnejd

Kvällen den 16 november 2013 sattes en stor, fin karta upp vid elljusspåret i Långsjöby. Denna plats har numera blivit den nya informationsplatsen för byn och hela Långvattnet.
Det sitter en fin skylt vid vägen som vittnar om existensen.

Kartan är tänkt att ge exempel på besöksvärda platser, både för besökare och de lokalt boende. Vi i styrelsen för Långsjöby Intresse Förening hoppas att det finns med någon plats på kartan som du inte redan visste... Så gå/åk gärna dit och kolla!

På platsen finns även en anslagstavla där aktuell information sätts upp efter hand som det är nya saker på gång. Just nu är det något trevligt i görningen, så åk gärna dit och läs mer...

Text & Foto: Jenny Johansson, 17 nov 2013


Informationskarta över LångvattnetGoran Hellstrom

Jag har varit i kontakt med Göran Hellström på Storumans Tryckeri i samband med informationskartan som Långsjöby Intresseförening har arbetat med. Han är verkligen kunnig, trevlig och hjälpsam och har ställt upp och gjort ett mycket bra jobb!

Tack vare LIF och Göran kan alla som vill nu se en stor informationskarta över Långvattnet med omnejd vid elljusspåret i Långsjöby. Där finns det 64 olika platser utmärkta med teckenförklaring och beskrivningar. Hoppas denna karta ska skänka glädje åt många framöver!

Text & Foto: Jenny Johansson, 16 nov 2013

Datorkrångel, klantighet eller okunskap?!

För en tid sedan råkade jag radera hela fotogalleriet med samtliga bilder jag lagt in. Jag hade lagt ner mycket tid och engagemang på detta. Trots det hade jag bara säkerhetskopierat ca 15Rob Aubin00 bilder, men saknade ca 2500 st efter detta hade hänt. Som du kanske förstår orsakade detta en hel del stress å en viss mån av ångest...

Jag arbetar på Storumans Bokföringsservice AB och där har vi en duktig IT-tekniker som heter Rob Aubin. Han är född och uppvuxen i England och har bott här i snart ett år. Jag bad honom om hjälp och han lyckades att återställa väldigt många av bilderna.

Tack vare Rob behövde jag inte höra av mig till samtliga som hade lämnat bilder och filmer till mig, utan det räckte med att jag hörde av mig till knappt hälften av dem! Dessutom besparade det mig en hel del värdefull tid! Jag vill därför tipsa allmänheten om att denna möjlighet till hjälp finns. Rob är en mycket trevlig och hjälpsam kille. Han pratar inte så mycket svenska, men om man ringer kontoret (0951-10360) kan man först prata med någon annan och förklara problemet så kan de vidarebefordra förklaringen om man känner sig dålig på engelska. Ibland behöver man "en hjälpande hand"!

Ps. Jag har lärt mig av mitt misstag och har numera dubbla säkerhetskopior på samtliga bilder och filmer. Ds.

Text & Foto: Jenny Johansson, november 2013


Långvattnet numera Långsjöby i Stensele Socken
En by med 200-åriga anor.

De första kända nybyggarna i Långvattnet, som Långsjöby ursprungligen hette, skall enligt säkra uppgifter ha varit en man vid namn Hans Hansson från Luspen och dennes hustru Sophia Johansdotter.
Denne "Hansson insände år 1789 en ansökan till K.B. (Konungens Befallningshavande) om att få bli nybyggare vid Långvattnet. Han fick också tillfälligt tillstånd och bosatte sig tydligen samma sommar på norra sidan av Långvattnet". Denna bosättning synes dock ha blivit kortvarig, ty redan år 1793 har Hans Hansson överlämnat Långvattnet till Samuel Persson från Byssträsk i Lycksele, som vi då finner vara boende här. Och då har ny syneförrättning skett och godkänts av K.B.
Vi den tiden eller möjligen något år senare har ytterligare en bosättning ägt rum vid Långvattnet. Samuel Persson har då fått en granne vid namn Herman Olovsson från Bastuträsk, vilken tillika är Samuels svärfar. Sannolikt är väl också, att d.s.k. Hermansnäset fått sitt namn efter denne, liksom att Sammelsbacken uppkallats efter förutnämnde Samuel. Att det skulle varit "fiskarlappar" d.v.s. Samer finns veterligt inget belägg för. Att de däremot varit nödsakade att i stor utsträckning livnära sig av fisk ur den då fiskrika Långvattensjön är väl ganska naturligt. Emellertid synes ingen av dessa eller någon av deras ättlingar ha förblivit boende kvar i byn.

Men år 1796 då hände något, som kom att bliva betydelsefullt för byns vidare utveckling. Från Mjödvattnet i Burträsk socken kommer en man vid namn Johan Andersson med familj och ko och bosätter sig vid Långvattnet. De första nätterna logerade de enligt traditionen under den största granen vid södra ändan av sjön. Och där har byborna rest en minnessten till åminnelse av den historiska händelsen.
Familjen bestod då av fyra personer. Han själv, hustrun Maria Catarina och barnen Anders och Johans. Dottern Maria var då ännu inte född. Men föddes samma år. Hustrun var alltså gravid på färden hit och lär ha sagt med tanke på barnen: "Två gick vid länna (vid min sida) och en bar jag". Hur de under dessa förhållanden kunde klara av den långa färden genom milsvida skogar, det är nästan ofattbart.
Exakt om var vid Långvattnet Johan Andersson kom att bosätta sig finns ingenting uttryckligt sagt. Men att det skedde på norra sidan sjön är ställt utom allt tvivel. Och med tanke på möjligheten av att förutnämnda näs och backe uppkallats efter Herman och Samuel, och att dessa bevisligen var boende vid Långvattnet då Andersson med sin familj kom. Det kan tyda på att Andersson slog ner sina bopålar någonstans i västlig riktning från Herman och Samuel. Efter några år lämnade dessa båda personer Långvattnet och flyttade till andra orter, varvid J.Andersson övertog Långvattnets nybygge, som enligt Egerblad skattlades år 1817.
Med åren växte den Anderssonska familjen, så att barnatalet blev inte mindre än tio. Men uppenbarligen överlevde inte alla. Sju av dem kan man dock följa vidare om man så vill. Sönerna Anders, Johan och Olof gifte sig och bosatte sig i Långvattnet. Från dessa tre är det som bl.a. de flesta i Långsjöby nu boende har sina anor. Den yngste sonen Per gifte sig och bosatte sig i Stensele. Från honom har bl.a. den Stenvallska släkten sina anor. Dottern Maria Catarina gifte sig med Gustaf Michaelsson i Kaskeluokt, Anna Christina med Isak Nilsson, Luspholm och Eva slutligen gifte sig med Jakob Jakobsson i Skarvsjöby. Att vidare följa dessa släktens utbredning faller utanför ramen av denna lilla berättelse. Vi kan endast konstatera att från Långvatten-nybyggaren Johan Andersson har ett otal människor vida omkring sina anor.

Den 28 febr. 1825 delade J.Andersson sitt nybygge i Långvattnet i tre lika delar mellan sina båda äldsta söner Anders och Johans och den yngste Per. Att Olof, som nr 3, inte tilldelades någon del av nybygget kan man ju fundera över. Men möjligen kan det ha sin orsak uti att han gifte sig året före med Cajsa Agata Stenvall dotter till klockaren Johan Gabrielsson Stenvall och bosatte sig även då på Stensele kyrkobol tillsammans med svärfadern. Emellertid sålde Per sin del av Långvattnet till Olof, som då återvände.
Att döma av den vidare utvecklingen synes Olof ha kommit att besitta den mellersta delen "Mittigårn" med Anders och Johan på var sin sida. Anders på sin västra sida och Johan på sin östra.
Att dessa varit idogt arbetande människor kan man mycket väl förstå av följande uppgifter av Egerblad: År 1845 fick Anders tillstånd att klyva sitt hemman 5/24 mtl Långvattnet mellan sin son Johan och dottern Maja Brita, gift med Natanael Ersson. Anders hade då 2 hästar, 10 kor och 30 får, Utsäde minst tre tunnor korn jämte potäter".
Kronofogde Forsell skriver 1845: "Långvattnets byamän äro dugliga arbetare och deras hemman hafva blifvit betydliga. Utsädet är 81/2 tunna korn, jämte potatis, och de underhåller 6 hästar, 36 kor och 80 får".
Slutligen må även nämnas att någon gång under 1800-talets 2:a hälft inflyttade Karl Johan Rönnholm och hans hustru Anna Lovisa Adolfsdotter från Kaskeluokt till Långvattnet. Karl Johan var i sin tur son till Michael Rönnholm, Kaskeluokt. Från dessa har den Rönnholmska släkten sina anor.
                                                                        ---------------
Vad här nedtecknats utgör i huvudsak endast kortfattade uppgifter om Långsjöbyns grundläggning och dess nybyggare. Någon fylligare beskrivning gör den inte anspråk på att vara.

Text: August Lindberg, Långsjöby i juni 1989
Tillhandahållet av: Jenny Johansson, (upphittat i vårt hus den 9 nov 2013)



Teaterversion i köket hos "Rödluvan och hennes mamma".
Skriven av Jacob & Wilhelm Grimm
Fritt omarbetad teaterversion av Martina Grahn, Britt-Inger Ärlebrandt och Marita Jonsson.

I köket hemma hos Rödluvan och hennes mamma

Mamma:
Hördu lillaskfis´n min kunn du ge dä i väg till mormora din? Du ä ju lika göralös. Hon ha ju vurte kraschli å gett få nanting te magan. Ja ha lagt na pären ve na sövlä te en spillkum inni könt´n. Hä finns na vöfflen å en pjött snattersylta där å. Köm du ihög hur du ta dä dit?

Rödluvan:
Jå å, ja gå över spängren som ligg på Skrabbmyra. Sen höpp ja över Rövskörbäcken, ja gå längst ätter jäla som ligg väst öm Storsnarumyra. Ätter hä gå ja rett oppet Mittiberget sen ä ja fram.

Mamman:
Men sä rekorde´le en jänt du ä som köm i hög. Ta könt´n å spänn på dä flatvattuskon.

Rödluvan:
Hej då mamma lilla.

Mamman:
Hej då. Tjava i väg nu.

Rödluvan går i väg genom skogen. En stund senare möter hon vargen.

Vargen:
Hördu, lillstinta va gå du hänna å blister för å vars nagerst ä du på väg?

Rödluvan:
Mormora min ä så gammal å picklut sä ja gett gå dit ve na förninga.

Vargen:
Va ampän ja val över å si en sä behändle litt´n jänt. Hänna är hä rattåt å plock brannbera. Nå giss ja at mormora tyck hä mör nä å fåhä å.

Vargen skyndar sig till mormors hus medan Rödluvan plockar bär.

Rödluvan:
Nu ha ja nappä nalta. Nu jett ja fäläs fort sä ja köm fram nangång.

Vargen är nu framme vid mormors hus.

Vargen:
Knack, knack på döra.

Mormor:
Höcken ä hä?

Vargen:
Hä ä ja Rödluvan. Ja köm sä du ska få na skaffninga.

Mormor:
Men nu val ja fäjjen. Köm in du, döra ä öppen.

Vargen går in till mormor.

Mormor:
Nu huskäs å hurväs ja. Du ä ju int´Röluvan. Va ä de hä för fjaskforen du ha för dä?

Vargen:
Hördu va gaput du va då. Ja ä sä grådu sä nu tänk ja et opp dä!
Glufs, glufs, de hä va sä gött. Nu ska ja ba ta på mä de hä klea, sä ska ja no få ske´mat´n å.

Vargen tar på mormors morgonrock och mössa och lägger sig i hennes säng. Rödluvan är nu framme vid mormors hus.

Rödluvan:
Knack, knack på döra.

Vargen:
Höcken ä hä?

Rödluvan:
Hä ä ja. Ja köm ve näst´n å nu ä ja sä lämmän sä ja gett få ta igen mä.

Vargen:
Köm in du, ja ligg te sänga å kröjm.

Rödluvan går in i mormors hus.

Rödluvan:
Men mormor, nu gett ja köks på dä. Du si sä onaskeli ut, som skrömta. Va ha du gjort?

Vargen:
Men jänta, ä du int´navlä. Ja ha ju vurte sä klomrut, här på före´n å dagän sä racklä ja å full å slo mä te döragåta.

Rödluvan:
Men örstola dina ä ju sä stor, du blysch sä unnerlit ve öga och nävana dina ä ju stor som trudjen. För å int´ tala öm hur du flänn borta tändren å skäljes ve mön.

Vargen:
Hä ä ju ja vargen, å ja ha väl in´t na töcke´dä uhlika för mä. Nu et ja opp dä å hä löns´int järmäs för ingen hör då du gnalm.

Vargen äter upp Rödluvan

Nu vart ja sä däst. Ja tro ja lägg mä och ta minuter.

Vargen somnar och snarkar högljutt medan jägaren närmar sig huset.

Jägaren:
Men hur ä hä hänna då? Jag gett nå si åt hur hä ä ställt ve gammkäringa. Ja unner om hon ha vurte göjvut som hon lev öm.

Jägaren går in till mormor

Jägaren:
Si du på svenar´n. Nu val ja rent rassan. Hänna ligg ju den best´n te varg och snark som om han håll på strungn. Då är hä därför ja ha sitt fählen hans här ömkring. Han ha säkerligen svörd ne käringstackar´n. Men nu ska han få. Ja ta väl mjölksetä å slö han te skal´n sä han svim å. Då kun ja ju ta å öppen vama för kanske käringa lev än.

Jägaren öppnar magen på vargen

Jägaren:
Men si du, hä ligg ju två stycken hänna in.

Mormor och Rödluvan får hjälp upp ur vargens mage.

Mormor:
Tack snälle däg för att du jart oss opp borte de dä omarsliga ställe. Hä va ju rent sä ve köjjdes.

Jägaren:
Nu krus ve int´t den dä rackar´n nå mer. Ve pul han full å sten, då ska ja je si att han snart no vik om hörnä.

Rödluvan:
Nu ta vi å ställ till ve gästninga. Ja hadd ju gomat´n ve mä.

Mormor:
Ja håll ve dä, hä gör ve. Å jägargubben du stann kvar å lave´oss.

Så va sagan slut

Ordlista rödluvan
Askfis - yngsta barnet
ge dä i väg - gå i väg
göralös - utan arbete
vurte - blivit
kraschli - sjuk
pären - potatis
sövlä - matfett såsom smör, fläsk, kött och grädde
spillkum - skål
könt`n - bärbart matskrin
pjött - liten mängd av
snattersylta - hjortronsylt
spängren - slanor
ätter - efter
jäla - åker eller äng inom hägn
rett oppet - rakt utför
rekorde´le - ordentlig, duktig
jänt - flicka
Spänn på - ta på
flatvattuskon - en sorts känga med kort skaft
tjava - gå
hänna - här
blister - vissla
nagerst - någonstans
picklut - bedrövlig
förning - medtagen mat
ampän - förvånad
behändle - duktig, fin
rattåt - nära till hands
brannbera - hallon
mörnä - något litet men värdefullt
nappä - plockat
jett - måste
fäläs - färdas
höcken - vem
skaffa - äta
fäjjen - glad
huskäs - hastig olustkänsla
hurväs - ha frossa
fjaskforen - dumheter
gaput - pratar högt
grådu - hungrig
et opp - äta upp
klea - kläder
ske´mat´n - efterrätt
näst - matsäck
lämmän - träningsvärk
sä vila - ta igen
kröjm - jämmer i onödan
köks - titta
onaskeli - otäck
skrömta - spöke
int´navlä - inte riktigt klok
klomrut - ovig
fören å dagän - förmiddag
racklä - göra ett misstag eller göra ingenting
döragåta - dörrkarm
örstola - ytteröra
blysch - blinka
unnerlit - underligt
nävana - händerna
trudjen - snöskor
flänn borta tändren - visa tänderna
skäljes - grimasera
töcke dä - sådana där
uhlika, (ulika) - grimasera (små skämt, spratt)
löns int´ - lönar sig inte
järmäs - jämra sig
gnalm - gnäll, jämmer
däst - mätt och trött
ta minuter - vila sig
unner - undrar
göjvut - tokig
svenar´n - lindrig svordom
strugn - få något i vrångstrupen
fählen - spår av djur och människor
svörd ne - svalt ner
mjölksetä - mjölkpall
skall´n - huvudet
vama - magsäcken
jart - hjälpte till
omarsliga - osmakliga
köjjdes (tjöjjes) - utlöst kräkreflex
krus - dalta med
pul - trycka in
vik om hörnä - avlider
gästninga - bjudning

Text: Jacob & Wilhelm Grimm (Rödluvan och vargen)
Fritt omskriven av: Martina Grahn, Britt-Inger Ärlebrandt & Marita Jonsson, 2003
Tillhandahållet av: Per Asplund, 2013


Långsjöby´s nya eldningsplatsNy Valborgs plats

Valborgsbrasan kommer i fortsättningen att finnas i den östra delen av Långsjöby. Närmare bestämt på platsen där det idag står sopkärl för fritidshusen.

Leif Nord har erbjudit oss att lämna vårt trädgårdsris och annat brännbart material på anvisad plats, längst bort på planen. Sopkärlen kommer att stå kvar och det kommer även fortsättningsvis att kunna lämnas grovsopor på denna plats. Grovsopor får endast lämnas de datum som kommunen hänvisar till och då kommer ytterligare information att sättas upp.

Saker som färg, metall, batterier, plast, glas, däck, sprayburkar och andra miljöfarliga ämnen ska lämnas på miljöstationen i Storuman och får alltså inte lämnas här! Läs gärna informationen som är uppsatt på plats.

Låt oss hjälpas åt att hålla denna plan ren och fin samt enbart slänga skräp som är lämpligt och tillåtet!

Om detta sköts kommer vi även i framtiden att ha en mötesplats på Valborg där invånarna runt Långvattnet kan träffas, umgås och ha trevligt tillsammans.

Text & Foto: Jenny Johansson, 21 september 2013


Sollidens Skoterklubb - VolvobäcksstugunJimmy o Tomas

Lördagen den 21 september påbörjades markarbetet för den nya skoterklubbstugan i Långsjöby. Den kommer att stå på den gamla eldningsplatsen i västra delen av byn.
Jimmy Lindberg är ansvarig för bygget och det planeras byggstart under 2014, han var givetvis på plats idag.
Tomas Gustavsson jobbade flitigt med grävaren för att få en bra grund. Klubbstugan kommer att kallas Volvobäcksstugun, bli 40 kvadratmeter stor och kunna användas som mötesplats året runt.

Text & Foto: Jenny Johansson


Lenny 1

Lenny berättar om Case´n

Sedan hösten 2010 finns tidigare nämnda Case i Långsjöby, numera ägs den av Lenny Ärlebrandt. Han fick den, sönderskruvad i delar, mot löftet att han skulle renovera den.

Lenny hämtade traktorn under hösten 2010 hos Mikael Rönnholm och Erika Stenman i Myrlund. Erika är barnbarn till Gustav Norberg som var första ägaren till Case´n tillsammans med sin bror Nils. Den levererades 1947.
Kopekontrakt
Case´n beställdes från Kullberg & Co A-B i Katrineholm den 4/12 1945. Den betalades av med 1.337,50 kr/kvartal och sista betalningen skedde den 1/9 1949. Köpekontraktet från 1947 har nu återfunnits och ni kan se en kopia här... Enligt kontraktet betalade Gustav och Nils 10.700 kr för Case´n som levererades i juli månad direkt från fabriken i Amerika. Nils och Gustav Norberg tecknade även en traktorförsäkring för 137 kr/år vid "Ömsesidiga Försäkringsbolaget Leire". De sökte även "Tillståndsbevis" vid Länsstyrelsen i april 1948 för att transportera timmer åt Mo och Domsjö Aktiebolag (numera Holmen, skogsbolag) med traktor och släpslädar. De ansökte om att få köra efter skogsvägen mellan Näsvattnet och Inre Värkansjön fram t.o.m. den 15 maj 1948 och detta beviljades.

Lenny 2Problemet som Gustav haft med traktorn, och inte lyckats åtgärda, var topplockspackningen. Toppen var nämligen böjd så Lenny har haft den på Rottne och planat toppen. Sedan schimsade Lenny upp fodren 15 hundradelar. Han erkänner att det var lite krångligt, för han klippte till dem helt själv.

Sedan har Lenny skruvat ihop motorn igen tillsammans med Leif Nord. Motorn hängde i Lennys garage och de fick igång den när den skulle provköras. Det var bara ett problem, det spröt olja ur den, i en lång stråle rakt på Lennys skLenny 3oterkläder som hängde bredvid på väggen. Både han och Leif såg nog ganska roliga ut när de sprang runt som yra höns och funderade på hur de skulle stänga av motorn. Det hade de nämligen aldrig funderat på, det hade ju bara handlat om att få igång motorn. Men slutligen stängde de av den genom att lägga en hand på insuget så att den inte fick luft. Kläderna såg förstås bedrövliga ut och Lenny la dem i en balja med avfettning innan de så småningom hamnade i tvättmaskinen och därefter faktiskt kunde användas igen.

Själva reparationen kostade nästan ingenting enligt Lenny, i alla fall om man inte räknar arbetstiden. Men Lenny uppskattar att ha små projekt att pyssla med nu när han har gått i pension. Han njuter av att vara ledig och ha dagarna för sig medan han fortfarande är hyfsat pigg, det var också anledningen till att han gick i förtidspension.

Lenny 4Nu för tiden har Lenny traktorn av nostalgiska skäl samt till uppvisning. Å om vi har tur så kanske Case´n kommer att vara med på Kvarndagen nästa år tillsammans med andra veterantraktorer. Då kan alla som vill komma och lyssna samt titta på detta praktexemplar!

Jag fotograferade naturligtvis även Lenny och Case´n idag när jag var där. Han hade en manchesterväst och mössa med öronlappar dagen till ära, det var nämligen vad Gustav brukade ha på sig när han körde traktorn. Idag fick jag glädjen att se honom starta traktorn, helt utan besvär och den stod där och tuffade precis som om den kom ut från fabriken igår. Det är kul att se veterantraktorer i så gott skick och att se de som renoverat den få ut sådan glädje av arbetet de lagt ner. LenLenny 2013nys ögon utstrålade spjuveraktig glädje när han körde runt Case´n på Erik Brantmos gård, där traktorn nu står. Erik är för övrigt barnbarn till Nils Norberg, så nu har den på sätt och vis "kommit hem" till släkten igen.

Ps. Erik Brantmo har även delat med sig en film till mig när Lenny kör Case´n. Lenny har låtit mig scanna kontrakt, försäkring, tillståndsbevis m.m tillhörande Case´n som kommer att kunna ses i läsbara exemplar i fotogalleriet när det är färdigt. Likaså kommer filmen från Erik att vara tillgänglig där. Ds.

Text: Jenny Johansson
Berättat av: Lenny Ärlebrant, 18 september 2013
Foto: Erik Brantmo & Jenny Johansson


Vägomläggning i Långsjöbyvägarbete

Onsdagen den 18 september 2013 påbörjades ÄNTLIGEN vägomläggningen av den långa tjälsprickan i vägen i den östra delen av Långsjöby.

De tar bort den gamla asfalten med en stor grävskopa, sedan ska de gräva bort ca. 40-50 cm av det översta lagret jord och sedan förstärka vägen med två lager av armeringsmatta. Därefter lägger de tillbaka det uppgrävda materialet och sedan asfalterar de om vägen. Jag hoppas verkligen att vägen håller nu i många år framöver!

Jag är ingen vägarbetare, men det känns som att chansen att vägen kommer att hålla skulle vara betydligt större om de grävde bort leran i marken, lade ner en vägtrumma och sedan fyllde på med nytt glastbil och gravarerus tillsammans med armeringsmattor och sedan asfalterade igen.

Men låt oss vara glada och tacksamma över att de är här, gör sitt jobb så gott de kan, och låt oss även hoppas att jag har fel så att vi kommer att få en ny, fin och hållbar vägdel här i Långsjöby!

Text & Foto: Jenny Johansson, 18 september 2013


Sköt björn utanför Långsjöby

Ur: Jakt journalen
2013-09-12

Storuman (JJ) För 14 dagar sedan fick Robert Salomonsson, Vilhelmina, sin duktiga björnhund Urak biten av en björn. Idag jagade han för första gången och Robert fick skjuta ännu en björn för honom.

Det var i samband med en björnjakt i Doroteafjällen som Urak blev biten av en björn som var skjuten. I ett sista desperat försök att komma upp lyckades han hugga Urak i ett baklår.

– Såren har läkt bra och jag har bandat med honom de två senaste dagarna och allt har sett bra ut. Idag blev jag inringd till ett område utanför Långsjöby där man jagat älg och sett björnvisten, berättar Robert, som just nu fått fram björnen till väg med sina jaktkompisar.

– Jag gick och bandade upp mot ett berg och Urak började markera. Jag misstänkte björn och släppte honom, 2-3 kilometer bort blev det upptag och ståndskall. Men jag var faktiskt osäker om det var älg han skällde, förklarar Robert.

Tillsammans med sambon, Nathalie Jonsson, som filmade jakten, smög han in mot ståndskallet och släppte även på Frisko. Då gick ståndskallet loss och drog iväg cirka 500 meter, för att sedan vända och gå tillbaka till upptagsplatsen.

– Då förstod jag att det var björn, jag meddelade till jaktlaget att hundarna skällde björn. Efter en stund gick ståndskallet loss och fortsatte i långsamt gångstånd mot en skogsbilväg. Där satt en passkytt och han fick en bra skottchans när björnen klev upp på vägen, men då var Urak i sida med björnen och han kunde inte skjuta.

Efter ett tag blev det återigen ståndskall, nu i en tät contortaplantering.

– Jag och Nathalie smög in på ståndet och trots att det var tätt lyckades jag fälla björnen, en stor björn, förklarar Robert, som nu väntar på besiktning och vägning. (JJ återkommer med vikten.)

Uppdaterad 13/9 kl 08.27: Björnens vikt var 260 kg.

Björn

Urak är frisk igen, första släppet efter sjukskrivningen resulterade i en rejäl björnhane för Robert utanför Långsjöby i Storumans kommun. Frisko fick hjälpa till efter att Urak ställt björnen.

Text & Foto: Jakt journalen, 12 & 13 spetember 2013


Kjell-Åke Adamsson på besök i Långsjöby.
Kjell-Åke Adamsson
Måndagen den 9/9 kl. 18:30 fick vi som samlades i kapellet höra en fasciKjell-Åke o Vasennerande historia om Kjell-Åkes liv. 2007 råkade han ut för en skrämmande händelse, med svåra skador som följd, när han var ute i naturen för att fotografera. Han visade vackra och roliga naturbilder och filmer. Berättade med inlevelse om sin sommar och vinter "ladugård" och slutligen om olyckan som var nära att kosta honom livet. Han föll 14 meter, baklänges över en klippkant, bröt käken på två ställen, knäckte fem revben, punkterade en lunga och fick hjärnblödning!!! Trots detta överlevde han, men det blev en smärtsam väg tillbaka.

PublikLångsjöby Intresse Förening och Studiefrämjandet i Storuman, genom Lage Granqvist anordnade denna trevliga och intressanta kväll. LIF sålde fika med dopp och hela 22 personer kom och lyssnade, trots ganska kort varsel. Det var tydligen nytt rekord för att vara premiärkvällen, berättade Lage och Kjell-Åke glatt.Hostmys

Eftersom jag var en av dem som köpte Kjell-Åkes bok så har jag många vackra bilder och spännande text att ägna mig åt i höstmyset.
För nu är verkligen hösten som vackrast, i alla sina glödande färger!

Text & Foto: Jenny Johansson


Unikt val i Västerbottens Län!

Söndagen den 8 september utfördes ett unikt val här i Västerbotten. Marita o Britt-Inger"Vårdvalet" som handlade om att bevara sjukvården även i inlandet, specifikt i Dorotea och Åsele, blev äntligen av. Man kunde förtidsrösta i kapellet i Långsjöby mellan kl. 14-16. Vi var många som gick dit och gjorde vår röst hörd.

Marita Jonsson och Britt-Inger Ärlebrandt (bilden till höger) var kontrollanterna på plats. De gjorde ett noggrant och korrekt arbete med tydliga instruktioner om hur väljarna skulle gå till väga.
Utanför vallokalen
Utanför lokalen står fyra glada väljare vid Vallokal skylten.
Från vänster:
Britt Inger Ärlebrandt, Kenneth Georgsson, Torbjörn Lindberg samt Lenny Ärlebrandt.

På valdagen var stämningen hög och engagemanget tydligt. Tråkigt att dagen efter få höra att endast 29 % av invånarna i Västerbotten gått och röstat. Eftersom det krävdes minst 50 % deltagande så hjälpte det tyvärr inte att 88 % av de som röstat, hade röstat JA för att bevara vården!


Text & Foto: Jenny Johansson


Björnfälld älg Storälgens sista strid.

En älgtjur med en präktig krona på 20-taggar har en björn slagit på Mats Abrahamssons ägor i Brännbacka Långsjöby. Det måste ha varit en rejäl kamp för det finns spår ute på lägdan som visar detta. Det kan ha varit en stor björn som har rått på en så kraftig älgtjur. Man kan ju spekulera i att älgen inte var helt kurant eller slutkörd. Varför den stannat upp och tagit upp kampen med björnen kan ju tyda på detta. Efter en ytlig besiktning så ser man inga tydliga tecken på skador på benen så den måste ha blivit omkullslagen. Detta ska ju vara det vanliga sättet för en björn att fälla en älg. Nu berättar Mats att hans hundar levde rövare en natt i veckan och förstod inte vad det var. Inte förrän hundarna dagen efter kom hem med några revben som han förstod att det hänt något. Det var ju bara att följa efter hundarna till kadavret som låg bara några hundra meter från hans hus vid skogskanten.
Mat20 taggares berättar att han de senaste åren har haft björnar på tomten varje år. För två år sedan så revs en mindre älg ca 300 meter mera norrut så det är inte första gången det händer. En episod berättar han o när han hängt upp en älghud i stubbbrytar´n så hade björnen inte nått upp riktigt så den försökte klättra upp på ett av stödbenen, men ramlat ner och blivit ursinnig och försökt riva sönder benet så flisorna rykt. En annan gång när han gick ner till sjön så satt björnen vid en myrkant och tittade på honom helt oberörd.
Men in´t är jag rädd in´t säger han och småler.
Björnskit

Nu är det full jakt på björnen men den verkar endast vara aktiv på nätterna för den har återvänt senaste natten. Vi får se vilket efterspel det blir av detta.

Text &Foto: Reidar Lindberg, September 2013

Gustav berättar om Case´n
Traktor

Tillsammans med sin bror Nils köpte han en traktor av märket CASE av Fridolf Söder från Gunnarn. Som var försäljare åt Kullbergs & Co i Katrineholm.
Köpet gick av stapeln hos Johan Lundberg i Lubbträsk,
där Fridolf Söder var på besök för att göra affärer.
Köpesumman var 6000 kronor och Johan Lundberg gick i borgen så kontraktet skrevs under.
Gustav minns att året var 1947. Då var alltså Gustav 31år och Nils 35 år.

Bilden:
Case årsmodell 1947 tillverkades i Racine,Wisconsin, USA.

31 hästkrafter, tjänstevikt 1850 kg, drivmedel fotogen,  färg röd, däck fram: 6.00 - 16, däck bak: 13.00 - 26.

CASE´n kom levererat i trälådor med järnväg, till Vinlidsberg. Där monterade Nils och Gustav ihop traktorn med hjälp av Kalle Öberg från Gunnarn. Innan kvällen kunde traktorn köras hem för egen maskin. CASE´n kördes med fotogen men måste startas på bensin, som man med två enkla kranar skiftade mellan bensin och fotogentanken. Koppling sköttes av en spak, styrde man framåt släppte man kopplingen och i mittläge var den frikopplad.
En vinschs tillkom senare på traktorn som Sandbergarna i Forsvik tillverkade och monterade, med delar från en bakaxel ur en T-ford. ”Smessgubben” (Karl Sandberg) tillverkade även ett skidpar som skulle monterades på framhjulen vid svåra vinterförhållanden och däckbreddare att montera på bakhjulen. Timmerdoningarna var för övrigt också tillverkat av Sandbergarna.
Nils Norberg
Bilden:
Nils Norberg på Case´n , här syns däckbreddarna som Karl Sandberg tillverkat.
Foto: Gustav Norberg

CASE´n användes i jordbruket och vintertid gick den många tuffa timmar i skogsbruket åt skogsbolag med att köra timmer. Ofta var det genom Sollén i Storuman, som var faktor åt Bowaters, de fick sina timmerkörningar av.

Sommartid körde de åt bönderna i Långsjöby och byarna runt omkring.
Det var allt från stubb brytning, plöjning, harvning eller slå med slåttermaskin. Gustav hade även ett mobilt sågverk som drevs med remdrift från traktorn.
- Jag sågade bl.a. virket åt Johan Lundbergs husbygge i Lubbträsk med det sågverket, säger Gustav.
I början vill Gustav minnas att dom tog en timpenning på 8 kronor, och då kostade fotogenen 17 öre litern.

 En rolig episod som Gustav minns var när Evald Gustavsson och Gustav kom i diskussion om vem som hade störst dragkraft i traktorn. Gustav kommer inte ihåg vilken traktor Evald hade då, men kanske att det var en Bolinder-Munktell, men den hade järnhjul i alla fall. Man ställde upp på lejda nedanför PGs och kopplade ihop traktorerna och drog åt var sitt håll. Och resultatet då...? Ingen  vann!! Båda grävde ner sig så det blev djupa gropar i lejdan. Långsjöbys första tractorpulling hade gått av stapeln. Bild av Erika Stenman

                                      Teckning: Erika Stenman

Vintertid var det timmerkörning. På vintern var det lite speciella knep för att få traktorn att starta och på den tiden fanns inte glykol heller. Så man fick tappa ur kylarvätskan på kvällen för att motorn inte skulle frysa sönder och på morgonen slog man i varmt vatten. Och man eldade även under oljetråget, vanligtvis med rödsprit blandat med sågspån i en burk. Vanskligt men effektivt, dåtidens motorvärmare. De använde ett tag diesel som kylarvätska som också fungerade bra.

Gustav berättar hur det gick till t.ex. som när dom var i Umnäs och körde, det var en stor avverkning som varade hela vintern.
Bara att ta sig till Umnäs var ett drygt dagsverke. Nils körde traktorn med doningarna på släp och Gustav körde motorcykel.
Hästkörarna drog ihop virket till ett ställe i skogen där man byggt lastbänkar. Där lastade man på virket på doningarna som sedan drogs med traktor ner till Umnässjön. Bänkarna  var så pass höga så dom första två varven rullade man bara på stockarna, sedan blev det med konster och knep att få upp dom återstående varven. Gustav och Nils hade två doningar, så medan Nils körde ner med ett lass virke och lastade av så hade Gustav lastat nästa doning klart innan Nils var tillbaka. Så då kopplade Nils bara lös den tomma doningen och kopplade fast den färdiglastade doningen och så bar det av igen och Gustav började rulla på stockar igen.Traktor 3

Fler som körde då och på det här viset var Einar Rådström och Enar Ärlebrandt, minns Gustav.

Bilden:
Här har Gustav lastat ett lass klart och väntar på att Nils ska komma tillbaka.
Foto: Gustav Norberg

Avlastningen var vid hällkanten intill portbron, där man byggt en ramp. Timret rullades av lasset ut på rampen och som sen störtade ner i vattnet. Gustav minns att det blev en jätte bröt av alltihop och att flottarna hade haft stora problem att lösa upp bråten.

Bilden:
Einar Rådström på väg ner med ett lass.Einar Rådström
Det ser ut som om det skulle kunna vara
en Volvo BM 20.
Foto: Gustav Norberg

Jag har fått låna en anteckningsbok från 1955 som Gustav fört. Här är ett kort utdrag ur den över utgifter för traktor. Det är intressant att se vad olika saker kostade då.
2/6 Traktorfösäkring                  30,20 kr
8/6 Rep drag gödselspridare       3,00 kr
9/6 Rep drag gödselspridare     10,00 kr
10/6  1 fat fotogen                     58,50 kr
18/6  1 fat fotogen                     55,50 kr
18/6  20 Liter startbensin           13,00 kr
24/6  Vajer                                 15,00 kr
27/6 Olja                                  123,69 kr
3/7  Rep av slang                        5,00 kr
29/7 Fettburk                              3,50 kr
29/7 Skruv                                   0,50 kr
29/7 Knivblad,nitar,fil                 18,50 kr
30/7 1 fat fotogen                      60,00 kr
3/8 Rep av höförare                    0,50 kr
5/8 Rep av förvärmare                0,50 kr
9/8 Svetsning skruv                    0,75 kr
10/8 1 fat fotogen                     55,58 kr
22/8 Tändstift                           14,00 kr
22/8 20 Liter startbensin          13,00 kr

Inkomster såg ut så här. Arbetsuppgifterna syns vara stubbryckning, plöjning, harvning, stenkörning, gödsling, slåtter, hökörning, vedkörning och frakt av tyngre gods den här sommaren. Arbetsområdet är Myrlund, Långsjöby, Lubbträsk och Norrberg.
(jag hoppar lite i boken, det är så mycket jag kan inte ta med allt)
1/6 Gödsling och harvning  Evald Gustafsson         72,00 kr
6/6 Plöjning   R. Molander                                       56,25 kr
6/6 Körning av hö  R. Molander                              17,00 kr
7/6 Spridning av gödsel  F. J.                                 54,00 kr
1/8 Slåtter  F.Johansson                                         27,50 kr
1/8 Slåtter  A. Persson                                            10,00 kr
1/8 Slåtter  E. Gustafsson                                       46,50 kr
1/8 Slåtter  Gregor Andersson                                16,00 kr
1/8 Slåtter  Evert Lönnberg                                     15,00 kr
1/9 Slåtter  R Molander                                           30,00 kr
1/9 Slåtter  John Lindgren                                       35,00 kr
24/10 David Karlsson                                              52,00 kr
24/10 Johan Karlsson                                             35,00 kr
25/10 Einar Lindberg                                              25,00 kr

Timmerkörningen startade den 31 oktober det här året, i Kaskeluokt, där dom körde till den 28 januari.
Jag har skrivit av en veckas körning ur Gustavs anteckningar för att visa hur en arbetsvecka såg ut.
10/11 måndag                              103 bitar
11/11 tisdag                                 158 bitar
12/11 onsdag                               156 bitar
13/11 torsdag                              169 bitar
14/11 fredag                                195 bitar
15/11 lördag                                 126 bitar  (inga lediga lördagar här inte)
Från Kaskeluokt flyttade dom sedan till Ankarsundsavan där dom körde till 16 apriTraktor 5l men där verkar timmerkörningen vara över för den här säsongen.

Bilden: >>>>>
Här håller Ture Norberg slå ut en lejda hos Erhard Lindberg i Myrlund, på slåttermaskinen sitter Karl Lövgren.
Foto: Hedda Lindberg

 

Traktor 6








<<<<<
Bilden:
Yngve Johansson sitter på traktorn och bakom går Erhard Lindberg. Arthur Lindberg tittar spänt på.
Foto: Martin Lindberg


Ett annat arbete som Gustav kommer ihåg var sommaren 1948, när han tillsammans med Axel Andersson (Norrberg) och Gustav Gustavsson (Norrberg) grävde källargrunden till skolan i Norrberg. Cykeln var färdmedlet mellan arbetetoch hemmet (Snarulia) som han hade att tillgå på den tiden.
Korp, spett, spade och skottkärra med järnhjul var verktygen dom hade. Betalningen var 3,50 kr kubikmetern fast mått, så det blev att ligga i för dagspenningen. Mot slutet av grävningen blev Gustav tvungen köra dit med Case´n för att dra upp några stora stenbumlingar som de stött på under utgrävningen.
Det blev många intresserade åskådare när Case´n kom till byn. Alldeles ny, röd och grann. Jonas Johansson kom fram till Gustav och blev stående tittande upp mot utblåsningen och utbrister:
- Sänna vill ja en traktor ska låt !
Apropå cykeln!! Nått år senare köpte Gustav sin första motorcykel, en lättviktare han köpte av Manne Karlsson i Lönnberg. Som var ihopbyggd av delar från flera olika motorcyklar. Det var mer skruvning än körning, så den blev inte långlivad.
- Jag köpte en Husqvarna 125:a i Stensele av Hasse Stenvall efter den, omkring 1000 kr kostade den, säger Gustav.

Text: Klas Göran Stenman
Foto: Gustav Norberg, Hedda Lindberg, Martin Lindberg
Teckning: Erika Stenman


Nyfunnen fångstgrop på Storberget

Arkeologen Bernth Ove Wiklund befinner sig för närvarande runt Långvattnet och gör en Fornminnes & Kulturmiljöinventering. Han arbetar för Arkeologicentrum i Skandinavien AB och har mycket lång Fångstgrop funnen 2013erfarenhet av denna typ av arbete. Torsdagen den 29 augusti 2013 fick jag följa med honom upp på Storberget där han har gjort en helt ny upptäckt! Han har funnit en fångstgrop, ganska djup och väldigt tydlig när man vet vad man ska leta efter. Den har vallar runt om och han tog en bild med mig i bild för att få en storleksjämförelse. För kännedom är jag 175 cm lång. Bernth Ove är en väldigt trevlig och intressant person som har fått uppleva mycket och spenderar, minst sagt, mycket tid i skog och mark. Det var en jobbig backe att ta sig uppför (särskilt när man har två diskbråck i ländryggen) men det gick tillslut efter många pauser. Jag är tacksam för möjligheten att få följa med och titta, det kändes spännande att tas tillbaka i tiden och Bernth Ove berättade målande om hur de gjorde förr för att få tillgång till livsviktigt kött. Placeringen av fångstgroparna är allt annat än en slump! De är mycket väl planerade och grävda där det av erfarenhet eller logiskt tänkande fanns vandringsstråk för älg eller vildren. Jag säger inget om hur rörlig jag är nu dagarna efter vandringsturen, men det är helt klart en besöksvärd plats!

Text: Jenny Johansson, 2013
Foto: Bernth-Ove Wiklund, Arkeolog

Ernst Stenmans handel i Långsjöby

Text: Ola Nordebo, Politisk chefredaktör
Införd i VK den 3 juli 2013

LÅNGSJÖBY. När han dog, 57 år gammal på Stensele sjukstuga i sviterna efter en hjärnblödning, på sommaren 1946, stod det i VK, att Ernst Stenman "var en man som icke gav upp, om än motgångar mötte". Han var, konstaterade de få minnesradernas författare, "typen av den sege uthållige lappmarksbon".

Att stå i ett dunkelt arkiv och bläddra genom de gamla tidningarnas familjesidor är att spana på Västerbottens historia genom hundratals nyckelhål. En skymt, varje dag - om man böjer sig fram, sätter ögat till och gör sig mödan - av öden, av rika, lokalt betydelsefulla liv, som funnits med och satt spår.
Men den som, årtionden senare, bara bläddrar snabbt förbi, i jakt på annat, mer braskande, kan missa djupen bakom nyckelhålen och de korta minnesorden. Till tidningsarkivet ska du ta med luppen, och söka i det finstilta, där du inte väntar dig fynd. Söker man Västerbotten i de gamla bladen, är det sällan de största rubrikerna, de man redan vet finns där, de kända oljetornen, som håller berättelser varma bäst.

Historien om handelsmannen Ernst Stenman i Långsjöby finns återberättad i bland annat byahistoriken "Långsjöby. Nybyggarbyn vid odlingsgränsen" (1991), i en VK artikel av Ivar Jonsson som publicerades den 6 juni 1989 och i en artikel på hemsidan langvattnet.se av Samuel Ärlebrandt.
Fortfarande in på 1900-talet var handeln omständig för nybyggarna i västra delen av Västerbotten. Handelshusen i Umeå låg för långt borta. Istället sökte man sig över gränsen till Norge. Resorna till Mo i Rana och tillbaka kunde bli dramatiska strapatser, när vädret och årstiden och underlagen inte var nådiga. Att man ändå begav sig iväg hade bistrare skäl än äventyrslust. Gränshandeln var viktig för nybyggarna, inte minst under nödåren, och med tiden blev utbytet allt större, trots umbäranden i väglösa marker.

Men så fanns också gårdfarihandlarna, även på den västerbottniska landsbygden. Gårdfarihandlarna, skrev Jonsson i Långsjöbyboken, "reste omkring och bjöd ut sina alster av varierande slag. En del hade krims-krams och glitter för att locka till sig ungdomarnas knappa besparingar. Men visst hade somliga rejäla varor att komma med."
En av dem var Ernst Stenman, från Strandkulla västerut efter Långvattnet. I brist på egna medel, men med en önskan att få ägna sig åt handel, rodde han en sommardag "över till grannen på andra sidan sjön och bad att få låna fem kronor, som sonen Fritiof erbjöd sig att låna ut. Med detta kapital på fickan rodde han hem igen och från en katalog för återförsäljare beställde han hem de första varorna. Gårdfarihandeln gick bra och ganska snart kunde Ernst betala igen den lånade femman. Efter en tid med varulagret i en större unikabox, började Ernst tänka på möjligheten att öppna en riktig affär."

Först höll han till i en kammare i hemmet, med ett varulager av de nödvändigaste: socker, mjöl, kaffe och gryner. Men kundunderlaget kring hemgården var för litet, och istället hyrde han, året var 1925, en liten lokal - bryggstukammarn på tjugo kvadrat i Carl-Olov Johanssons hus - i byn Långsjö. Snart gick affären så väl att han kunde anställa Astrid Persson från Grannäs som biträde. "Hon blev med tiden", berättar Jonsson, "både expedit, kontorist och chaufför och stannade kvar så länge affären existerade."

Det dröjde inte länge tills nästa expansion, när det egna affärshuset byggdes: ett rum för butiken, en bostadsrum och ett garage för två bilar (Stenman blev först i byn med bil, en Ford). Varulagret utökades snabbt. Där återfanns, utöver basvarorna, med tiden bland annat även spik, cement, hö och foder, papp, lås, gångjärn, fönsterglas, seldon, hästskor, skrapor, borstar, sågar, yxor, lyftkrokar, dragsaxar, filverktyg, fotogenlampor, lyktor, tyger, byxor, blusar, glas, porslin, glasögon, tapeter, blomkrukor, stengods och svagdricka. En ombudsman som kände till handeln i norr, kallade Stenmans affär för "den mest välsorterade norr om Östersund".
På sommaren gick affärerna som bäst under slåtterarbetet, under vintern när skogsarbetena drog igång.

Det fanns också en viktig social dimension i Stenmans verksamhet. Skogsarbetare och timmerkörare, som fick betalt först på våren, hade ofta ont om pengar på höstarna. De fick köpa på kredit, eller via byteshandel. Och vintertid skriver Samuel Ärlebrandt, förvarade Stenman "stora mängder frysta varor "utomhus", utan skydd eller bakom låsta dörrar. Många fattiga munnar mättades nog med korv och skinka, hämtade i skydd av mörkret från Stenmans vinterförråd".
Man kan fråga sig, skriver Jonsson, "hur de skulle ha gått för dessa fattiga människor om inte Stenmans affär hade utövat denna sociala funktion."

Text: Ola Nordebo, Politisk chefredaktör, 2013
Tillhandahållet av: Torbjörn Lindberg


Den ringa begynnelsens början

(Källa: Långsjöbyboken av Ivar Jonsson & Einar Jonsson)

Under de stora invandringsåren kom till lappmarkens vida landområden i slutet av 1700-talet den förste nybyggaren till den plats som senare fick namnet Långsjöby. Byns första namn var Långvattnet.
Johan Andersson som kom från byn Mjödvattnet, Burträsks socken, räknas som den förste nybyggaren och bonden i Långvattnet. Han kom år 1796 och blev hela byns stamfader.
Troligtvis var det en tidig vårdagsmorgon som Johan lämnade sin gamla hemby, och i sällskap med sin familj började den långa flytten. Familjen sägs ha bestått av hustru och två småpojkar samt en ko. Vi kan förstå att den lilla flyttkaravanen var tungt lastad med nödvändiga verktyg för att bryta mark och bygga hus. Därtill kläder, kokkärl, fiskredskap och många andra saker som behövdes för att hjälpligt kunna existera på den nya platsen.
Stora svårigheter av olika slag låg också i vägen under den ca. 40 mil långa flyttvandringen. Inte minst alla älvar och vattendrag som måste överfaras och därtill alla myrar och sumpmarker. Lägerplatserna blev många, och mer än en gång fick nog Johan ta fram både bössan och metkroken för att skaffa mat. Trots svårigheterna var det bara att fortsätta framåt. Genom solvarma dagar och kalla nätter, regn och kyla, med trötta och gråtande barn att trösta och hjälpa. Johan och hans hustru Maria Catharina, som därtill var havande, tappade inte modet och omsider fick de se platsen dit de hade tänkt sig. Vi kan anta att det var en eftermiddag som flyttfolket anlände till östra stranden av den sjö, vid vars strand de sedan skulle bo livet ut. Det var säkert en stor lättnad för själ och kropp, att äntligen få se den trakt som varit flyttvandrarnas mål, där familjens och framtidstankarnas nya hem skulle byggas. Johan hade nämligen själv utsett denna vackra plats efter ett besök året innan.
Första uppgiften var säkerligen att bygga en tillfällig koja för den första tiden. Denna koja restes under en stor gran vid vars stam Johan slog in ett fäste för att binda kon som familjen fick dela bostad med.
Denna gran stod kvar ända till hösten 1938 då jag av en tillfällighet fick bevittna hennes fall i den kraftiga höststormen.
Numera står en minnessten rest på platsen. Inskriptionen på stenen talar om att Johan Andersson från Mjödvattnet bodde här de första nätterna 1796. Stenen restes 1975 för denne odalman.
Hur länge Johan och hans familj bodde i riskojan vet ingen, men självklart så sökte han sig en  lämplig boplats så fort han kunde. Den plats han kom att bestämma sig för låg några kilometer längre västerut på norra sidan sjön.

Källa: Ur "Långsjöbyboken" av Ivar och Einar Jonsson


Slasar´n Slasardal´n

Fotbollsplanen i Långsjöby har fått sitt namn från "Slasar´n" som på svenska heter Nordisk Stormhatt. Slasardal´n betyder alltså Nordisk Stormhattsdal. Förmodligen för att det fanns gott om Slasar´n i början, de trivs i fuktig mark. Från början var fotbollsplanen sluttande från ena långsidan till den andra, men nu är den utfylld, rak och fin. Välkommen att träffas, umgås, spela fotboll, brännboll, kubb eller annat!

Text & Foto: Jenny Johansson


 ETT  BARN

Ett barn som kritiseras
lär sig att fördöma.

Ett barn som får stryk
   lär sig att slåss.
                               

Ett barn som hånas
lär sig blyghet.


Ett barn som utsätts för ironi
får dåligt samvete.


Men ett barn som får uppmuntran
lär sig förtroende.


Ett barn som möts med tolerans
lär sig tålamod.


Ett barn som får beröm
lär sig att uppskatta.


Ett barn som får uppleva rent spel
lär sig rättvisa.


Ett barn som får känna vänskap
lär sig vänlighet.


Ett barn som får uppleva trygghet
lär sig tilltro.


Ett barn som blir omtyckt och kramat
lär sig att känna kärlek i världen.


BRIS - Barnens Rätt I Samhället



I Stenmans affär - En bygdeberättelseErnst Stenman
Text: K Ivar Jonsson
Införd i VK den 6 juni 1989

Följande bygdeberättelse skall handla om handelsman Ernst Stenman och hans affär, som affär och socialinrättning. Ernst kom från gården Strandkulla, någon mil västerut efter sjön Långvattnet. Redan som yngling ville Ernst försöka att gå sin egen väg och skaffa sig andra möjligheter än vad jord och skog erbjöd. Eftersom han var intresserad av affärer beslöt han sig för att bli gårdfarihandlare. Tyvärr saknade hemmet kontanter för att Ernst skulle kunna förverkliga sin önskan. En sommardag rodde han därför över till grannen på andra sidan sjön och fick av sonen Fritjof låna fem kronor. Med detta kapital på fickan rodde han hem igen och från en priskurant för återförsäljare beställde han hem de första varorna. Gårdfarihandeln gick bra och Ernst kunde efter en tid betala igen den lånade femman.
Efter en tid med varulagret i en större unicabox, började Ernst tänka på möjligheten att öppna en riktig affär. Efter en del tillstånd från myndigheterna inreddes en kammare i hemmet till lokal för den första riktiga affären. Varulagret bestod av de nödvändigaste varor som kunde säljas, kaffe, socker, mjöl och andra gryner.
Här i hemgården bedrev nu Ernst sin affär men upptäckte ganska snart att kundunderlaget, ett tiotal hushåll var för litet och möjligheten att fortsätta med någon större affär hemmavid inte skulle gå.
Han beslöt sig därför att flytta till någon större plats. Byn Långsjöby låg då närmast till och en dag for Ernst dit för att höra sig för om möjligheten att få tag på en lämplig lokal. Efter en del förfrågningar fick han till slut hyra ett litet rum av Carl-Olov Johansson i hans hus, den s.k. bryggstugkammarn, ett rum på omkring tjugo kvadrat. Här började nu Stenman som han började kallas, sin nya affär, det var år 1925. Det blev genast mer arbete och Stenman fick snart anställa ett biträde som blev Astrid Persson från byn Grannäs. Hon blev med tiden både expedit, kontorist och chaufför och stannade kvar så länge affären existerade, hon kallades allmänt för a`Astri däri Stenmans.
Bryggstukammarn blev snart för liten och Stenman fick tänka på att bygga sig ett eget affärshus. Efter att ha skaffat tomt och byggnadsvirke anställde han Robert Olofsson från Brattåker och Per August Gustavsson, Astrids pappa från Grannäs som byggnadsmän till den nya affären. Efter några månader stod det nya affärshuset färdigt. Det inreddes med två rum och ett garage för två bilar. Av rummen skulle det ena vara butik och det andra affär, garagedelen med en liten lagerlokal tog största utrymmet i huset.
Hit till den nya butiken flyttades varulagret, det var under denna flytt som jag första gången hjälpte till i Stenmans affär. Genast efter flytten inköpte också Stenman sin första bil, en lastbil av märket Ford som kom att bli den förste i byn. Den saknade hytt som kanske inte var uppfunnen vid denna tid, chauffören fick sitta på en träbänk bakom ratten, men eftersom vägarna inte var vinterplogade för bilar så var nog avsaknaden av hytt inte så påtaglig.
I den nya affären ökade varulagret snabbt och Stenman fick efter bara något år på nytt sända efter byggnadsnämnden för att utöka affären. Garaget togs då i anspråk och efter ombyggnad kom affären att se både stor och pampig ut efter tidens sätt att se. En stor plåtskylt sattes också upp ovanför dörren med text, Stenmans diversehandel.Ernst diversehandel
I de nya lokalerna fortsatte nu affären under hela sin återstående tid, varulagret utökades snabbt till en välsorterad affär där man kunde köpa nästan vad som helst. En ombudsman från Lundins advokatbyrå i Östersund som vid den här tiden brukade åka omkring och hjälpa affärsmännen med inventeringar, sa att Stenmans affär var den mest välsorterade norr om Östersund.
Stenman gjorde stora inköp av varor. Socker, mjöl, bröd och kaffe köptes i regel i hela vagnslaster, spik och cement hörde också till de större inköpen. Varje vinter köptes också fyra fem vagnar hö och fodervaror.
Så småningom började Stenman tänka på att skaffa sig telefon, som vid denna tid inte fanns i byn. Efter ansökningar hos telegrafverket drogs så småningom en telefonlinje upp till byn. Jag vill minnas att det var 1926 som denna nymodighet gjorde sitt intåg, vilket var en stor tillgång även för byborna. Stenman fick nummer ett på sin apparat.
Kundunderlaget var bybor och folk från omkringliggande byar. Det som var betecknande för den här tiden var bristen på arbete och pengar. De flesta fick göra sina inköp på kredit som det hette, räkningarna kunde bli både många och långa innan det blev möjligt för kunden att betala. I regel fick betalningarna ske i etapper och nya räkningar lades till de gamla. De flesta hade ständiga skulder i affären.
Den stora affärsruschen kom vintertid när alla skogsarbeten började. Skogsfolket var inte bara storkunder på amerikanskt fläsk och andra livsmedel utan det behövdes även arbetsredskap som sågar, yxor och barkjärn i stor utsträckning. För hästar fanns skor och söm, seldon och remtyg av olika sorter samt foder i form av hö och havre.
Samtidigt med att vintern kom, kom också ett annat slag av kunder, dem som kallades för "körara". Vi kallade dem på det viset därför att alla kom körande med sina skrindor och slädar. De kom från det ännu väglösa landet för att göra storinköp av varor som skulle räcka över sommarhalvåret då det inte gick att komma fram med häst och vagn.
De flesta av dessa körare kom in till mit hem och frågade efter husrum för natten. Vissa dagar kom det många körare vilket ställde till med stora problem i mitt hem med både liggplats och stallplats. Ladugården var ibland så full av hästar att en del av dem måste ledas ut för att arbete i ladugården skulle kunna utföras.
Med dessa körare kom också den sociala delen in i bilden med många nästan olösliga problem. Många av dem hade ont om pengar för att inte säga var alldeles utan, inköpen måste därför i stor utsträckning bli en slags bytesaffär. I sina skrindor och slädar hade de med sig bytesvarorna, de bestod till en del av vad gården kunde avvara som t.ex. smörklimpar, slaktade djurkroppar av får och kalvar och någon gång även kokroppar eller delar därav. Den största bytesvaran var fågel, mest ripfågel men även större fåglar förekom, hudar och skinn var också företrädda. Av ripfåglarna kunde det vara ett rätt så stort antal att räkna upp, över fyrahundra hade en av körarna med sig i skrindan.
När affärerna så småningom skulle göras upp, fanns det redan räkningar sedan föregående år som först skulle betalas, i vissa fall sedan flera år. Sedan blev det att skriva nya om inte bytessumman räckte till, skulden blev ibland bara större, en ständig kretsgång av skulder.
Man kan fråga sig hur det skulle ha gått för dessa fattiga människor om inte affären hade utövat denna sociala funktion. Så småningom återvände dessa körare hem igen med sina nyinköpta varor, en färd i fattigdomens klädnad.
Bytesvarorna måste nu Stenman försöka sälja. Skogsfåglarna sändes i stora lådor till uppköpare i Stockholm, men kalvarna och fåren måste säljas på närmare håll.

Text: K Ivar Jonsson, 1989
Tillhandahållet av: Per Asplund
Foto tillhandahållet av: Per Asplund


Vägauktion i Långsjöby
Text: K Ivar Jonsson
Införd i VK 7 november 1988

Årtalet var 1930, eller kanske något år tidigare. Vid den här tiden led folket i dessa bygder av en långvarig arbetslöshet som för många betydde en mindre katastrof. Gustav Rosén, som på den här tiden var landshövding i Västerbotten, omtalades som en framsynt hövding när det gällde att skaffa fram olika arbeten. Om landsvägsarbetet från Långsjöby och upp mot Dikanäs och Umnäs sades att det var Roséns verk. Det var också ett efterlängtat och välkommet arbete som många väntade på. Vägsträckningen var redan projekterad samt uppdelad i s.k. vägskiften som hade en längd på omkring ett par hundra meter allt eftersom det passade in marken. Arbetslönen för de olika skiftena var också värderad. När alla förarbeten med projektering och kartritning var slutförd, kunde arbetet utbjudas till hugade spekulanter, och sådana fanns det gott om.

Arbetet annonserades ut i olika tidningar i form av ett auktionsförfarande som skulle hållas en viss dag. Till den utsatta dagen kom massor av arbetssökande som alla samlades i och utanför den dåvarande Stenmans affär. Många kom från andra byar, man kan säga långväga ifrån. Här vid Stenmans affär skulle man nu invänta herrarna från vägmyndigheten som kom några minuter före den utsatta tiden. För den angivna myndigheten var bl.a. en vägingenjör från Umeå som jag vill minnas hette Granén samt schaktmästare F A Stenmark från Storuman. Om det var någon fler kan jag inte minnas. Här utanför affären fick nu arbetare och arbetsgivare träffa varandra och hälsa på varann för fösta gången. På den här tiden var det stor skillnad mellan blocken och för många var det sed att ta av sig mössan eller hatten när man träffade så höga herrar. Jag minns att vägingenjören hälsade och utalade sin förvåning att så många hade infunnit sig.

Efter en stunds samtal bar det så iväg i samlad trupp till den plats där vägen skulle börja, eller vid vägens ände, hur man vill säga det, med Granén och Stenmark i spetsen. Förättningen började med att ingenjören höll ett informationstal och redogjorde för hur auktionen skulle gå till väga och hur arbetet skulle göras. Efter detta uppmuntrande tal kunde baklängesauktionen börja. Det var vägingenjören som sköter förättningen som gick till på ungefär följande sätt: Vi ska nu börja med att försälja det första vägskiftet, det går över odlad mark och anses som lättarbetad, några större svårigheter tycks inte finnas, längden är tvåhundratrettio meter. Vi har arbetat fram ett kostnandsförslag för detta arbete till sjuhundraåttio kronor. Vägen går över Halvard Erikssons mark, och Eriksson har därför företräde till arbetet. Om sprängmedel skulle behövas, betalas det av den ansvarige för arbetet. Med stor högtidlighet vänder sig ingenjören till de församlade och frågar: Finns det någon som kan gå under budet? Är det någon som vill ge ett bud. Karlarna som står samlade ser på varandra, snusbussarna petas omkring och ingen är snabb på att svara. Till slut är det någon som anser sig kunna utföra arbetet för sjuhundrafemtio kronor, omkring sex dagsverken billigare. Det kommer flera bud och Halvard måste till slut ingripa och bestrida sin rätt, för jämt sjuhundra kronor ska han utföra arbetet.
Så fortsätter auktionen skifte efter skifte, "Väst över Bränna" som landskapet heter. Buden hinner bli många, men ständigt lägre och lägre, auktionen går hela tiden bakåt. Det gäller att bjuda under varandra och på det sättet ta arbete från varann så långt som möjligt. Slutligen är man framme vid gården Rönnhagen, här ska auktionen upphöra för den här gången.

Här vid gården Rönnhagen går också vägsträckningen över odlad mark, det är Ludvig Persson som har företräde. Han har hela tiden väntat på sitt tillfälle att få sitt vägarbete över gården. Skaran av dem som ännu inte fått något arbete är fortfarande stor, nu har de också kommit liksom in i en återvändsgränd som gör att budgivningen blir hård, Ludvig måste ta till hårdhandskarna för att få stopp på galenskapen. Till sist blir han ägare till det sista skiftet, ett arbetstillfälle som han får göra nästan för ingenting. Han berättade en gång så uruselt betalt han hade för detta arbete.
Skaran av de arbetsbehövande som ännu är stor, bönfaller nu att ingenjören ska fortsätta ytterligare några kilometer. Efter ett litet övervägande bestäms att auktionen ska fortsätta ännu några skiften. Den går nu fram till en punkt mitt för byn Brattåker där det blir slut för vidare auktion.
Några dagar senare är det första arbetslaget på plats. De hugger i med liv och lust i det arbete som de lyckats konkurera till sig. Senare kommer arbetslag efter arbetslag med sina kärror, plank, korpar och spett, allt ska bäras på ryggarna till arbetsplatsen. Innan de lämnar vår by har alla varit in på Stenmans affär för att fylla sina matsäckar. De flesta har fått köpa på kredit och lämnar en räkning efter sig i affären. Arbetsskaran är ändå fylld av tillförsikt och snart ryker det från risbränningar längst efter väglinjen som vägen ännu kallas. Arbetskraftiga lemmar och verktyg är snart igång, kärra efter kärra körs bort till den blivande vägbanken, fyllning och utgrävning följer varandra och i tankarna ser man den nya vägen växa fram.
Det finns inga rastkurer eller vindskydd, mat- och viloplatsen ligger på ett lämpligt ställe på sidan om. Hit går man för att äta lite mat och vila sig en stund.
Vid matplatsen dryftas också arbetets med- och motgång samt arbetsförtjänsten. För många står det snart klart att förtjänsten inte blir vad man hade önskat, talet om det vansinniga auktionsförfarandet börjar reta en hel del. Snart har dysterheten slagit sig fast och några lämnar helt enkelt sitt arbete. En bidragande orsak var kanske att utbetalningarna den första tiden var för små i förhållande till arbetet. Detta gjorde att det arbetslag som övertog fick bätter betalt och kunde klara sig gott på arbetet.
Alla löneutbetalningar skedde åtminstone under den första vägförsäljningen inne i Stenmans kök. Hit fick alla som stod skrivna för arbetet komma för att få sina pengar. Löneutbetalningarna var en nästan makaber tillställning. Som kassör tjänstgjorde en tryckeriägare från Storuman som hette Andersson, Tryckar-Andersson kallad, i sällskap hade han schaktmästare Stenmark, en förfader till den mer bekante Ingemar Stenmark. En tredje person som alltid var med, var fjärdingsman Lambert Andersson från Stensele. Allt eftersom avlöningarna betalades ut och gubbarna hade fått sina pengar, blev de haffade av fjärdingsmannen. Det torde för det mesta vara obetalda skatteskulder som fjärdingsmannen på detta sätt försökte driva in. Många kanske kunde lämna några kronor, andra inte. En annan fordringsägare som gjorde sig påmind var handelsman Stenman som ville ha betalt för sina räkningar på mat och verktyg som många hade behövt skaffa sig. Efter alla fordringsägare som mötte redan innan arbetaren och skiftesägaren hunnit lämna utbetalningsstället fanns det kanske inte mycket pengar kvar att dela med arbetskamraterna. Denna situation måste för många ha upplevs som väldigt pressande, så man får nog inte undra över att många gav upp.

Efter ett par år fortsatte vägbyggandet, nya vägskiften stakades ut och arbetet fortsatte upp genom de stora skogarna. Trots att ingen fackförening fanns med så kunde i alla fall de arbetsbehövande komma överens om att någon ny auktion inte skulle få förekomma. Nu skulle arbetet utföras helt efter det i förväg uträknade priset för vart och ett vägskifte. Denna överenskommelse slog också igenom och nu blev det så att den som önskade få ett arbete fick anmäla detta till vägmyndigheterna, detta gjordes muntligt eller genom skriftlig ansökan. För dem som tidigare hade utfört sina arbeten och var kända gick det bra att få nya arbeten, men jag minns dem som måste ta sig an andra uppgifter efter denna överenskommelse.

Tiden har nu gått och många av dessa arbetare som var med i detta arbete är borta. En som jag minns väl, var en man från Luspholmen utanför Storuman. Han hette i efternamn Andersson men fick gå under namnet "Storvitn väst om byn". Stilla och metodiskt arbetade han sig fram genom sitt vägstycke, iförd sin vita storväst och vintermössa. Hur stor dagsförtjänsten blev vet nog ingen, men han utförde sitt arbete utan att beklaga sig. En annan som jag minns var Gustav Jonsson från byn Norrberg som byggde alla broar och alltid kom körande på sin motorcykel, en ovanligt vänsäll person.
Vägarbetet fortsatte i många år och så småningom kom man fram till Umnäs, förbi byarna Harrvik och Storberg m.fl. Här uppe var det dags för arbetarna från vår by att avsluta sin medverkan. Vägen mot Lubbträsk stod nu på tur att byggas, det var år 1938. Vid detta arbete tillkom en stor utveckling, det första gummihjulet var ett faktum. I och med detta hjul underlättas arbete betydligt, man behövde inte längre använda plank och bräder för att skjuta kärran till tippen, nu kunde man köra direkt på vägbanken. Under arbetet mot Lubbträsk dök en dag upp en gubbe som var från Väg och Vatten som den dåtida fackföreningen kallades. Denne man försökte att övertala arbetarna om betydelsen av att organisera sig. Vad jag kan minnas var det ingen som lät övertala sig, en bidragande orsak var nog att man tyckte att det var en allt för hög avgift, och t.o.m. onödig. Arbetslönen, eller dagspenningen hade under tiden från det första vägbygget gått upp från fyra-fem kronor per dag till omkring en tia och i stort var alla nöjda med denna utveckling som hade skett helt utan någon medverkan från någon fackförening.

Ungefär på detta sätt minns jag arbetssituationen för sextio år tillbaka. Med enkla hjälpmedel arbetade man sig fram från by till by och bygde väg och underlättade för det tidigare väglösa folket att både vinter och sommar kunna nå fram till samhälle och affärsbodar.

Text: K Ivar Jonsson, 1988
Tillhandahållet av: Per Asplund


Äkta Radby

Långsjöby har en radbykaraktär, där gårdarna ligger utefter byvägen som löper i öst-västlig riktning. Den äldre bebyggelsen återfinns i dag huvudsakligen på den södra sidan vägen, där det öppna kulturlandskapet med inslag av lador och logar sträcker sig ner mot sjön. På norra sidan vägen finns exempelvis skola, bönhus och nyare bebyggelse.

Nybygge vid Långvattnets norra strand

År 1789 ansöktes om att få anlägga ett nybygge vid Långvattnets norra strand. Boskapsskötseln blev tidigt den viktigaste näringen i Långsjöby, något som bland annat avspeglas i namn som Killingholmen och Fäbodudden, på södra sidan om sjön. I västra delen av byn, vid Volvobäcken, finns dock byggnader som visar på att man också ägnade sig åt spannmålsodling. Här har byamännen rustat upp två skvaltkvarnar från 1800-talets slut. Dessa kvarnar är numera ett av länets kulturhistoriska vårdobjekt. Häri ingår en 0,5 ha stor dammäng. Varje år slår byamännen gräset och hässjar höet.

Källa: Länstyrelsen Västerbotten
Tillhandahållet av: Per Asplund


Den blomstertid nu kommer!

Ja, så blev den av. Sommarkoncerten med Mariakören under ledning av Friederike Kirschner, kantor i Stensele Församling. Tisdagkvällen den 4/6 bänkade vi oss i Sionkapellet och fick avnjuta sommarvisor och sommarpsalmer. Till slut kändes det som att få vara med  på en traditionell svensk skolavslutning. Skönsång av damröster. Inledningsvis hälsade Pastor Sivert Edorsson  kören välkommen och tackade efteråt för besöket. Maria Lindberg gjorde sig till tolk för körmedlemmarna och tackade deras körledare för hennes inspirerande ledning och överräckte ett fång blommor som tack. Efteråt bänkade vi oss i församlingsvåningen och avnjöt Sivert Edorssons goda hemlagade smörgåstårtor och god kaka till kaffe. Glada skratt och mycket trevlig social samvaro präglade samvaron efter koncerten.

Text & Foto: Torbjörn Lindberg, 2013-06-05


Stenbiten

stenbitDet är en sommarkväll i juli, varmt och lite fuktigt i luften. Otroligt många surrande myggor. Utan myggmedel skulle tillvaron vara outhärdlig. Jag är ute ensam. Jag tycker om att ibland få vara ensam i naturen. Känna ensamheten in på bara kroppen. Få vara ostörd med tankar och funderingar. Att uppleva dofterna, synintrycken och att ibland få muttra för mig själv utan att någon undrar vad och varför. Mitt ärende ikväll att försöka lura några stenbitar till att hugga på försiktigt serverad daggmask. På väg till mitt metarställe går jag förbi en brant, runt vilken fyra, fem korpar seglar. Deras ljudliga kraxande väcker min nyfikenhet och jag undrar vad som får dem att uppehålla sig just där. Kan det vara något kadaver? Kan det vara så att det ligger någon björnriven ren eller älg däruppe? Omöjligt är det ju inte. Jag befinner mig ju i björnmarker. Vid ett liknande metartillfälle, för rätt många år sedan, hittade jag en nyss slagen och delvis uppäten älgkalv nerstoppad i den bäcken. Jag iakttar korparna en stund men till sist bestämmer jag mig för att det är ungkorparnas flygövningar som jag ser. Jag fortsätter.

Väl framme riggar jag mitt spö medan jag ivrigt spanar över vattenytan. Små diskreta vak avslöjar att stenbitarna finner insekter i vattenytan. Det kan vara svårt att då servera mask, vi får väl se. Ibland ökar den ljumma vinden och jag får lite lindring i myggplågan.
Hjortron
Efter att ha lyckats betvinga min fiskesommars två första mörka och rostprickiga stenbitar förflyttar jag mig över en myr där små röda snatterkarter avslöjar att sommaren, ved det lider, kanske kan bjuda på snatterplockning. Plötsligt i min väg, ser jag små förunderligt vackra växter. Jag måste böja mig ner för att beundra dessa skira och enormt vackra skapelser. Det är små orkidéer i form av nycklar. Så spröda och fina som om dom vore gjorda i porslin. Jag tillåter mig en stunds beundran över hur dessa små fantastiska skapelser kan växa på en till synes karg och steril myrmark.

Efter en stunds paus går jag vidare. Nya små klarvattenspeglar, omgivna av vide och starr, väntar på mig lite längre uppströms. På min väg passerar jag en liten unggran som fått ge vika för den gångna höstens rituella kraftmätning mellan brunstiga älgtjurar. I en krök av bäcken, med knappt decimeterdjupt vatten, vakar en av bäckens skygga stenbitar. Efter ett par misslyckade försök lyckas jag få daggmasken på rätt ställe och nappet kommer omedelbart. En färgkombination som alltid, sedan barnsben, förundrat mig när jag hållit dessa små underverk i mina händer. Nästa fisk låter sig inte helt frivilligt fångas. Men efter maskbyte sprattlar snart ännu en av den trolska bäckens innevånare i min hand. Denna gång dock en av de större och med prickar mot den turkosskimrande sidan, liknar den ett smycke i min hand.

BrasaI den paus som blir medan jag stoppar min fångst i fiskarsäcken sveper mina blickar över den närmaste omgivningen. Mina tankar löper iväg. Här skulle förmodligen ha varit ett icke ringa antal myrhöhässjor om det varit i seklets början. Efter fisk nummer sex tycker jag att jag har fått nog och letar mig upp i en närbelägen granbacke, helt nära bäckens porlande fåra. Under en knotig, kanske tvåhundraårig vresig gran, plockar jag ihop några torra kvistar och snart sprakar en minimal eld, dock tillräcklig för att få min kaffepanna att koka. Här avnjuter jag mitt kvällskaffe och medan en bit korv sakta grillas får jag tillfälle till en stunds ro med tankar och funderingar. Helt avskilt från den larmande och många gånger påträngande värld som möter mig via massmedia. Jag har ingen brådska och medan glöden falnar ligger jag på rygg i den ljumma sommarnatten med händerna knäppta under huvudet och njuter. Vad kan jag mera begära? Avskildhet, frisk luft, en någorlunda orörd natur och ett återupplevande av en pojkårens allra käraste sysselsättningar. Ett minne för vintern och för livet.Smörstekt Stenbit Sedan släcker jag noggrant min lilla eld och börjar, lekamligt och själsligt, vandringen tillbaka till civilisationen. Mina tankar går till min avlidne far som säkerligen tillbringat många sommarkvällar och nätter på liknande sätt.

I min barndom förekom nämligen under sommarhalvåret, rätt ofta stenbit stekt i smör på middagsbordet. I avsaknad av frysmöjligheter, höll man fisken färsk genom att sänka ner den i en brunn som grävts över en kallkälla vid landsvägsdiket. Jag överväldigades här i sommarnatten av nostalgin, men det skäms jag inte för. Jag tror nämligen att kontakten med våra förfäders sedvänjor och traditioner är både naturligt och nödvändigt för att kunna behålla fattningen och inställningen till den typ av jordnära liv vi trots allt lever ute i glesbygden.

Text: Torbjörn Lindberg, 2002


Besök i storoxarnas rike

Min nyinflyttade granne i Katrineholm, Leon Lindberg, dristade sig att invitera mej på älgjakt i sin hembygd Långsjöby. Området som av en jakttidning döpts till "storoxarnas rike" höjde givetvis spänningen hos en sörlänning som aldrig tidigare varit så långt norrut.
Efter elva timmars bilresa möttes vi av vägskylten "Välkommen till Långsjöby". Det kändes generöst och fint för en främling.

Jakten börjar
Jaktledare Torbjörn kallar till möte dagen före jaktens början. Säkerhetsföreskrifter delas ut. Första området är väster om Storbacken. Passen lottas ut. -Var rädda om kalvförande ko. Det är älgstammens motor, manar Torbjörn. Måndag morron klockan halv sex. Pass A, kullen mellan två myrar blev Leons och min plats.

BrasaBrasan tändes och kaffepannan sattes på. Röken skulle neutralisera människodoften. LIstigt, nåt som sörlänningar ännu inte kommit på. Hundskall hörs i fjärran. Oxen en tiotaggare slingrar sig genom passlinjen, men går sitt öde till mötes i ett grannlag. Det var lite snopet. Nya hundskall. En ko med kalv visade upp sig, men vad var det nu Torbjörn sa? "Var rädd om kalvkorna". Nytt område. Nya pass, nummer 15 upp på en höjd. Milsvid utsikt, vackert landskap och hög luft. Detta är Norrland. Älgen smyger även den här gången förbi passen. Med sin utmärkta hörsel och känsliga näsa har den goda odds att klara sej.

Första älgen
Så, på eftermiddagen. Pang! I com.radion hör vi - Det var Karl Uno som skjutit en sextaggare nere vid dom gamla forntida fångstgroparna. Samling vid älgen. Händelseförloppet beskrevs och dragbanden kopplades. Hej och hå! Alle man drar ut oxen till bilvägen.

Var är storoxarna
Tisdag till lördag, nya områden och nya pass. Hundarna skällde, en ko med kalv. Ko med kalv repeterades i com.radion. En kalv och en kviga sköts dock under tiden. Men var är storoxarna? Har dom tagit time out och dragit till fjälls i sommarvärmen? Teoriera var många.

Sista föset
Söndagsmorron, innan dom långväga måste återvända till vardagslivet, bselutades om ett sista drev. Pass nummer 15 igen. Bedårande utsikt, soluppgång, klar himmel och vindstilla. En färsk björnruka på vägen. Orrspel, ripornas lockrop och tjäderns vingslag borta i gammelskogen. Vilken naturupplevelse! Själen bara njöt och filmkameran föreviga minnet. Efter någon timme bröts tystnaden. Pang!
Jomenvisst! Årets turgubbe Axel Ärlebrandt, sköt sin andra älg. En präktig 11-taggare. Pang igen! Nu var det Håkan som anropade från Storbacken. En stor oxe på 17 taggar och minst 300 kilo hade fällts. Visst fanns storoxarna. Dom hade bara gäckats under veckan. Finns det kor finns det tjurar.

Lodjursberget
En eftermiddag beslutade Leon och jag att se Långsjöby med omnejd från "ovan". Brant och svettig vandring upp till Storberget. Varför inte döpa om det till Lodjursberget efter Torbjörn´s tidigare dubblé på Lodjur där. Man kan förstå att skygga lodjur trivs här i branterna. Fantastisk vy över Långsjöby och närliggande byar. Milsvida skogar med insprängda sjöar. En fantastisk naturresurs. Är det möjlig att utnyttja till gagn för området?

Oro för framtiden
Just i dagarna har en större arbetsplats i området varslat om nedläggning. Många uppsägningar, även Långsjöby berörs. Kommer det månne någon ny ersättningsindustri till området? Förmodligen inte. Håller Långsjöby med omnejd på att utarmas? Flyttlassen går söderut och befolkningsunderlaget minskar. Affär, skola och övrig service. Är den kanske i fara? Leon och jag upplever att risken föreligger.

Nya möjligheter
Alla svårigheter innehåller också nya möjligheter. Vilka möjligheter kan då Långsjöby med omnejd ha? Från berget ser vi viltrika skogar, fiskrika sjöar, många småstugor att hyra ut och en underbar natur. Det är några av möjligheterna.

Börja nu
Säkert finns det många kreativa personer som av möjligheterna kan skapa nya arbetstillfällen och fortsatt liv för bygden. Bilda en kreativ arbetsgrupp. Hämta inspiration och kunskap från både närområdet och utifrån. Börja inte om 5 år eller 1 år utan starta redan i höst. Det är mitt förslag. Det finns många människor som är rika på pengar men fattiga på det som Erat område kan erbjuda. Låt Ert motto vara "Välkommen till Långsjöby". Tack för en vecka av fina upplevelser och god gemenskap.
Lycka till!

Text: Olof Staf, 2002


En gammal björnberättelse.

Björnens möte med yxmannen från Näsvattnet.
Bonden Karl-Jonas Fredriksson i Näsvattnet kom sent i juli 1861 från trakten av Verkansjön där han arbetat med  myrslåtter och närmade sig hagen där hans kreatur betade. På ryggen hade han näverkonten och över armen bar han den yxa han alltid hade med sig. Han hade tidigare under sommaren förlorat får och getter, som tagits av björn. En get som dödades av björnen hade skrikit alldeles förfärligt innan den blev björnmat, enligt samtida vittnen.

När Karl-Jonas närmade sig Näsvattsbyn hörde han ett förfärligt oväsen från kohagen så han ökade takten och när han kom närmare fick han syn på björnen som nyss slagit två kor och höll på att kalasa framme i halsen på den ena av dem, som var en kviga. Karl-Jonas drabbades av raseri och upphetsning över att stå öga mot öga med marodören som hotade familjens överlevnad och började springa mot björnen med yxan i högsta hugg och björnen, som anade oråd, ställde sig på bakbenen och granskade den annalkande faran. –Lätt bli kon, skrek Karl-Jonas åt sin store fiende. Björnen som nu förstod att en konkurrent om matförrådet utmanade honom, gick ned på alla fyra och rusade i hög fart mot Karl-Jonas. Karl-Jonas hann inte tänka särskilt mycket utan stannade och höjde yxan och han förstod att han bara skulle få en chans att träffa.  Ett par sekunder senare högg han björnen i skallen men björnen, som hade full fart, knuffade omkull honom och fortsatte ett tiotal famnar innan han stannade. Karl-Jonas högg inte med all kraft för det gällde i första hand att pricka rätt, men han kände i yxskaftet att det tagit bra. Nu vacklade björnen i cirkel en stund som vore han drucken och när han så kom till sans och fick syn på Karl-Jonas vände han tvärt och sprang till skogs i full fart. Björnen som var vid gott hull liksom böljade fram, sprang och sprang bort från den rasande bonden och den påbörjade kalasmiddagen som ändade i stjärnsyn och olidlig smärta.

Yxhål i björnskinnetFör Karl-Jonas var det nu bara att försöka ta tillvara så mycket av köttet som möjligt.En hel del folk ville inte tro på Karl-Jonas Fredrikssons berättelse om hur det gick till, men de dödade kreaturen kunde alla se och björnen vände aldrig åter till sitt rov som han annars brukade göra. Karl-Jonas fick under våren nästa år upprättelse när en björn sköts med lodbössa i trakterna av Brännåker (Sjulsmark hette det då) och det visade sig att björnen hade ett kraftigt ärr i pannan som högst sannolikt kom från ett yxhugg. Björnyxan finns bevarad och ägs av Artur Fransson Storuman (Näsvattnet). Se bild. Björnskinnet innehas av Ingvar Holmberg Långsjöby (Lubbträsk). Se bild.

Björnens slutliga öde.
Ingen visste vart björnen tagit vägen eller om den låg död. I slutet av april nästa år var Johan Gustafsson från Lubbträsk ute på skarföre för att köra hem resten av höet från en liten lada på Fredagsmyran mellan Lubbsjön och Hojarmyran och fick då se ett björnspår som kom från Lubbsberget och ställde mot området mellan Verkansjön och Gråtanliden. Han kunde se att det var alldeles färskt eftersom det kommit lite snö under natten. För björnen hade det varken burit eller brustit. För vart eller vartannat steg hade det burit igenom och oddsen för en förföljande jägare var de bästa man kunde tänka sig. Nu blev det bråttom. Han körde fram till myrladan och lastade det fortaste han kunde. Han for fram som en furie i skYxbladetrindan, hoppade och stod i och packade lasset bara nödtorftigt. Nu gällde det att komma hem snabbast möjligt och hästen fick löpa allt vad tygen höll tillbaka mot Lubbträsk.  

Johan var uppvuxen i Kaskeluokt, och son till Gustaf Michaelsson och hans hustru Maria Catharina från Långvattnet. I Kaskeluokt dödades björnar vid flera tillfällen under Johans uppväxt. En jakt hamnade inför tinget 1835 p.g.a tvister om hur bytet skulle delas. Johan hade redan som 14-åring varit med när hans pappa Gustaf Michaelsson, Michael Rönnholm och Olof Johansson år 1838 dödat en björn som körts ut ur sitt ide. Den gången hade Jan ett björnspjut men höll sig bakom sin pappa på dennes order. Jan skulle bara ingripa om det behövdes för att försvara sig själv eller hjälpa pappan om det blev kritiskt. Ett skott från mynningsladdaren och en omedelbar spjutattack av de tre vuxna männen blev den björnens öde. Björnjakt var alltså något som Johan så att säga fått med modersmjölken. Johan innehade nu det första uppodlade nybygget i Lubbträsk och var gift med Elisabeth Sofia Johansdotter från Långvattnet.

På vägen hem med hölasset behövde Johan inte mana på hästen, en nordsvensk i sina bästa år som hette Bläsen, som enligt hästars vana alltid har bråttom hem. Den under vintern använda hökörarvägen höll bra. Väl hemma skickades den unga och vältränade drängen Carl Johan till Långvattnet för att buda svågern Anders Johansson och dennes kusin Johan Andersson för björnjakt dagen efter. Gammdrängen Adolf Claesson var för gammal och giktbruten för en ansträngande jakt och skulle under jakten hjälpa till hemma, vilket Johans hustru Elisabeth Sofia uppskattade eftersom hon var havande med deras andra barn.

Carl Johan kom i kvällningen tillsammans med männen från Långvattnet och Carl Johan gladde sig över att få vara med i morgondagen jakt. Efter en natts orolig sömn stod totalt fyra jägare på sina skidor med en snabbt iordningställd matsäck med kokt potatis, smör, bröd och mesost. Alla utom Carl Johan hade lodbössa, men alla hade var sitt björnspjut som samtidigt fungerade som skidstav. Skidorna var av björk och lika långa. För inte så länge sedan var skidorna olika långa, varvid den korta delvis användes för att sparka sig fram och den kallades för Andörjan. Föret var ganska bra på grund av ett väderomslag till kallare väder. En cm nysnö skyddade skidorna mot den underliggande skaren som dock inte var särskilt tjock. Den bar dock utan genomslag, särskilt i sydlägen. När de kom till stället där björnspåret korsade basvägen på Fredagsmyran beslöt man att turas om att hålla täten. Svetten lackade redan om karlarna och björnspåret gick norr om HojarmYxa med textyran och sedan mot nordsidan på Gråtanliden. Dagsmejan hade nu töat upp skarens ytskikt så att det bar igenom titt som tätt för skidåkarna. När det började luta uppför och man kommit in i granskog hittade karlarna resterna av ett renkadaver som björnen grävt upp och kalasat på. En björnlega några famnar från matplatsen visade att björnen vilat här och språngspår därifrån tydde på att björnen skrämts av förföljarna.

Efter en snabb måltid togs förföljandet upp. Skogen stod här så tät att även om man kanske bara var 100 m efter så hade man ingen möjlighet att få syn på besten. Björnen hade nu brakat igenom skaren för vart och vartannat steg och jägarna kände hoppet stiga och farten ökades så att värmen kokade under vadmalskläderna. Björnen höll fortfarande sin raka kurs i sydöstlig riktning och passerade söder om Verkansjön. Männen började känna tröttheten komma smygande och man måste börja tänka på den annalkande kvällen. Björnen svängde nu in på en sydlig kurs och skulle om han fortsatte på det sättet passera ett par kilometer väster om Sjulsmark (Brännåker) och en diskussion utspann sig huruvida man skulle övernatta i Sjulsmark och uppta förföljandet morgonen efter. Det tunga föret hade gjort sitt och alla kände sig ganska utpumpade. Övernatta ute i svettiga kläder vid en nying kändes inte lockande, vilket kunde bli följden om man fortsatte jakten. Johan tog nu till orda och menade att om man nu lämnade björnen och det frös på till natten skulle skaren bära björnen och då skulle den hinna ett par mil och ingen av dem ha en chans att komma i närheten av den björnen mer. Argumenten bet intMan med yxae på kamraterna som beslöt att åka till den närmast liggande bondgården i Sjulsmark. Johan, som var utrustad med både bättre kondition och jaktiver, beslöt att fortsätta till mörkrets inbrott eftersom han trodde sig hitta tillbaka till Sjulsmark med hjälp av månljuset. Johan slösade inte med sin tid utan med ett kort  –vi ses- försvann han efter spåret medan kamraterna satte kurs mot Sjulsmark. Björnen hade nu ställt rakt söderut ca 1 km väster Sjulsmark och här bar det brant utför. Det gick dock inte att släppa på för fullt i storgranskogen och trots att det började bli någon minusgrad sög det till där solen legat på. Johan började nu skymta baken på björnen som liksom böljade fram i djupsnön, i sydläget höll skaren inte alls för besten. I en bränna på ca 100 m bredd fick Johan syn på björnen som hunnit halvvägs över. Nybyggaren kastade av sig den laddade lodbössan, spände hanen, tog stöd mot en mindre björk och siktade på björnen som sprang rakt ifrån förföljaren. På ca 70 m håll gick skottet. Björnen fortsatte i samma fart mot skogsbrynet men Johan tyckte sig märka att rörelserna blev mer ansträngda när han försvann bakom några granar. Johan var säker på att han hade träffat och fortsatte nu åka med björnspjutet fastklämd i armhålan samtidigt som han försökte ladda. Gehänget hängde på vänster sida med kruthorn, knallhattshorn, kulpung mm. I med svartkrutet ur kruthornet, här var inte tid med att använda måttet utan Jan hällde tills han var säker på att det inte var för litet, i med förladdningen och i med en kula i bössmynningen, fram med stötstången och kulan pressades ner. Allt väl inövade rörelser för den vane jägaren. Johan var nu inne i skogen på andra sidan brännan och hade hittills inte sett några blodspår, men snart syntes den första röda droppen mörkrött björnblod. Bort med den förbrukade tändhatten och ut med en ny ur knallhattshornet och snart var bössan klar för ett nytt skott samtidigt som jägaren nu återigen började se björnen. Nu var det mer blod i spåret och björnens rörelser syntes allt mer ansträngda. Bössa

När Johan skymtade en liten myr framför sig förstod han att han hade sin stora chans. Nybyggaren ökade farten och svängde ut för att komma åt sidan på björnen. När Johan kom upp jämsides med besten stannade denne, vände huvudet mot förföljaren och vrålade. Johan stack ned björnspjutet i snön, tog stöd, spände hanen och kornade i framsidan på bogen och lät skottet gå. Hållet var inte mer än knappt 10 famnar. Björnen ryckte till för skottet och vrålade hemskt, svängde runt samtidigt som han med ena ramen krafsade och slet där kulan gått in. Johan förstod att björnens slut började närma sig, men att han fortfarande kunde vara farlig, så han backade sakta i skidspåret samtidigt som laddningsproceduren upprepades. Björnens vrålande ringdans mattades mer och mer och till slut låg björnen på sidan, nästan på rygg och kastade med huvudet. Johan, som nu laddat färdigt, började avancera mot björnen med lodbössan i anläggningsläge. Nybyggaren från Lubbträsk, som sett många älgar dö, kände instinktivt att det nu bara var fråga om minuter innan allt skulle vara över och kände nu en våg av tillfredsställelse skölja över kroppen. Inga fler skott Skyttbehövdes och när björnen legat stilla en stund åkte Johan fram och lyfte i björnhuvudet. Björnen är stendöd och Johan upptäcker nu en kal fläck bakom ena örat på björnen som om det vore ett ärr efter någon skada. Hade inte Karl-Jonas Fredriksson i Näsvattnet berättat att han sommarn innan hade huggit en björn i skallen som höll på att kalasa på en honom tillhörig ko? Kanske var berättelsen, som ingen ville tro på, sann. Johan tog fram sitt fickur som visade att klockan var kvart i åtta på kvällen. Solen hade gått ned och det hade redan börjat skymma och det fanns alltså inte tid för att hinna ta ur björnen utan Johan skar snabbt av lite hår från manken. För att ha som bevis. Han gissade att avståndet till byn var högst 2 kilometer och efter att ha lagt olika landmärken på minnet började han att åka mot Sjulsmark. När benen plötsligt börjar kännas darriga kommer han ihåg att han inget ätit på flera timmar. Fram med mesosten ur fickan och snart rinner krafterna till igen sedan han gnagt på den torra mesosten en stund. Efter en halvtimme ser Johan det fladdrande skenet från ett fönster i en gård som visar sig vara den gård jaktkamraterna uppsökt. När Johan rensat skidorna från snö och ställt dem mot väggen hade redan folket inne i huset märkt att en ny gäst var på gång och jaktkamraterna kommer utfarande. Johan låtsas vara oberörd och svarar undvikande på deras frågor, men väl inne i huset, där dessutom man, hustru och 8 barn av varierande ålder fanns, jämte 2 åldringar, tar Johan fraSkinnet med Ingvarm björnhåren och visar dem i ljuset från en isterlampa. Behöver här sägas att det nu blev livat i köket som nu härbärgerade inalles 16 personer, inklusive kläder och hästselar på tork.

Dagen efter fraktades björnen efter häst i procession till Sjulsmark och jakten blev omtalad vida omkring.

Den lodbössa som användes vid jakten skall på 1950-talet ha ägts av Albert Lindberg. Den bössa som visas på bild är inte med säkerhet Johans lodbössa, men kan vara det. Ärret i skinnet anses vara beviset för att yxhugget i björnens huvud i Näsvattnet är en sann berättelse och den som tvivlarS kan än i denna dag undersöka det bevarade skinnet som under många årtionden värmde vuxna och småttingar vid risslefärder från Lubbträsk.


Text:
Håkan Rombe, 2005-01-16


Nu våras det

(Källa: Långsjöbyboken)

Du våreld brinn, med hoppets låga
smält tjälen bort, i skog, på äng
Vi unga, äldre, glada tåga
att höra fåglars vårrefräng

Säg, hör du tonerna och sången
förstärkt av eolsharpans ljud?
När stigens halka är förgången
och alla fåglar prisa Gud

Och högt i luften tranor sträcka
på längtans vingar med sitt skri
En själens vårstorm vill oss väcka
att frostens nätter är förbi

Små blommor niger, ger Gud ära
och öppna blickar till oss gå
En blyg linneá vill oss lära
att anspråkslös i livet stå

Och fröna myllas ner i jorden
de växer upp som förr i tid
Allt, enligt sådd och skörd, i orden
som helar växtvärk, ger oss frid

De röda barren nu vi glömmer
vår skogsbrud kammat har sitt hår
Naturens bägare vi tömmer
och hälsar dig; "Välkommen vår!"

Text: Einar Jonsson


När elljuset kom

(Källa: Långsjöbyboken av Ivar Jonsson & Einar Jonsson)

Elljuset kom till Långsjöby exakt den 23 december 1944. En elfirma från Umeå stod för alla monteringar. Det var två lag som startade arbetet i var sin ände av byn. Chefen för arbetet, vad gällde inomhus och ladugårdsmonteringar, hette Lindberg. Den som basade över de yttre arbetena var en stor och robust person, insvept i lång mörk rock. Han hade en del egna seder för sig men berömde Algot Persson för att vara en skicklig medhjälpare.
   Man kan nog säga att det var trögt i portgången när frågan om elljuset först kom på dagordningen. Hur mycket skulle det kosta och kunde priset räknas ut någorlunda rättvist? Detta med avseende på de olika gårdarnas areal i åker, äng och skog, samt ytan i boningshusen och ladugårdarna. det var mycket tal om volt och kilowatt den tiden, men ingen kunde förstå eller räkna ut priset och strömförbrukningen i de lampor som behövdes. Häftiga diskussioner förekom på byastämman. På grund av alla sakskäl för och emot kom byn Norrberg ett år före med sin upplysning från elnätet. I Långsjöby var det fotogen i lamporna men även karbid användes, som ibland kunde osa och avge en obehaglig lukt.
   Så bestämdes att lyset skulle till byn och ledningen dras från Norrberg. Gustav Bergström reserverade sig då och menade att leverantören inte skulle kunna hålla vår by med tillräcklig ström. Men ellinjen stakades ut och följde landsvägen på behörigt avstånd. Utgående från den i Norrberg befintliga riktningen mötte man inget hinder på vägen. När man kom fram till Greger Andersson började någon fundera på hur många hus som skulle stå i vägen genom hela den långa byn och vid per Gotthards kom man endast ett tiotal meter från det gamla huset. Per Gotthard kom då och ville att linjen skulle gå en bit ifrån. Han befarade att blixten skulle slå ned i huset. Denna begäran beviljades och på så sätt blev det en krök på linjen.
   Nästa moment blev att hugga stolpar som byborna själva skulle stå för. Det bidrog till att sänka kostnaden för varje enskilt hushåll. Nu blev många skogshuggare engagerade med huggning och barkning. Det led mot vinter och kylan hade kommit som gjorde barkningen jobbig. Andra fick köra med häst och försöka placera ut de glashala stolparna på lämpliga ställen.
   Så blev det att med spett och spade gräva gropar där stolparna skulle resas och stenas fast. Lämpliga stenar måste anskaffas. Det blev ett febrilt arbete av alla för att hinna få klart till julhelgen. Det gällde ju också att med stolpskor gå upp i de glashala stolparna och skruva fast de två isolatorerna där ledningstrådarna skulle anbringas. Det var ett riskabelt jobb och jag minns att Sigurd Hörnelid var en av dem som åkte ner men lyckades slå armarna om stolpen och undkom oskadd. det gällde att känna sig för och ha vassa stolpskor.
   Jag vill påstå att alla gjorde sitt yttersta för elljusets intåg i byn den hösten och vintern. Och sent på kvällen, dan före julafton, släpptes strömmen på. Den tiden är ju mörkast, men då flödade ljuset i ytterbelysningar och från alla rum och ladugårdar i hela byn. Det var en glädjens dag för alla och inte minst för barnen. En och annan tupp i ladugårdarna började gala av upphetsning och hönorna värpte ägg i tron att den ljusa årstiden hade kommit.

Text: Ur "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson



Fjaril
Ros

Dikt  till  Nike

Du är som en frisk fläkt
Livfull, Sprudlande, Glad

Du är som en blomma
Spirande, Vacker, Växande

Du är som en fjäril
Sökande, Lekfull, Fri

Du är som en känsla
Kärleksfull, Nyfiken, Intelligent

Du är som en Dotter
En Underbar Del Av Vår Familj

Text: Jenny Johansson
17 oktober 2006


När beföringen kom

(Källa: Långsjöbyboken av Ivar Jonsson & Einar Jonsson)

Lapparna, eller samerna som de vill kallas i nutid, är beroende av renarnas årliga flyttningar, även kallad rajd, mellan fjällens sommarbeten och kusttrakternas vinterbeten. En viktig händelse under året är renslakten från slutet av augusti. Men först på året i juli månad inträffar kalvmärkningen. Varje renägare har sitt eget märke, som lagligen inregistrerats, och som skärs in i renkalvens öron.
   Varje år kom lapparna förbi vår by. Det var vanligt att de skulle komma omkring domsöndagen. En gammal lappgumma uttryckte saken med ungefär dessa ord. "Vi komma till domedagen". Väder och vind var också en tidmätare på deras ankomst. Föll det mycket snö i fjällen och det efteråt blev töväder, som gjorde snön blöt och lös, kunde s.k. isflen bildas om det sedan kom stark kyla. Det blev då omöjligt för renarna att gräva fram renlav som är deras egentliga föda. Vid sådan väderlek måste lapparna skyndsamt flytta ned mot skogslandet.
   Från min barndom minns jag lapparna och deras flyttningar. Vid höstflytten kom renarna nästan alltid i samlad hjord efter sjön, pådrivna av sin ägare. man sa att lapparna kom befören, uttrycket rajd var inte så allmänt på den tiden. Från byn Brattåker kom i regel budet att lapparna hade farit förbi, och man fick börja vänta på att hjorden skulle bli synlig i väster på sjön, som då hade bärkraftig is. De flesta lappar hade sina vinterbeten nere i Lycksele och Örträskskogarna, en sträcka på femton, tjugo mil från vår by räknat.
   Inom några timmar brukade den från Brattåker aviserade beföringen anlända. På dess storlek kunde man gissa sig till vilka lappar det var som kom. Var det en stor hjord kunde man anta att det var Bergmarkslapparna, om inte flera mindre renägare hade slagit sig samman och därigenom bildat en lika lång beföring. Kunde vi känna igen att det var de först nämnda som kom, brukade jag ibland åka ut till dem på sjön och följa dem en sträcka. Det var alltid Lars Klementsson som skidade först och ledde beföringen. En fantastisk syn var det att se alla dessa djur, fyra till fem tusen, som med sina stora renögon misstänksamt följde främlingen. Denna stora hop som längre bakåt bredde ut sig mer och mer och försvann i det dis som avdunstningen åstadkom.
   Det låg något av mystik och romantik över dessa renbeföringar. Ledarlappen, med spjutstaven liggande över axeln, och ledarrenen på tiometers avstånd, kämpade sig fram genom snön. Det mörka lockande go, go, goooo-ljudet, pådrivarnas hojtande och hundarnas skällande var fascinerande att se och höra. Och så den långa, gråa djurmassan med sina grymtande strupljud, knäppet från tusentals klövar och skallet från hundarna som blandade sig med skällornas pingel och skrammel. Över alltsammans låg djurens avdunstning lik en overklig vit svepning, som omgav den gråa hjorden med hemlighetsfulla upplevelser av vildmarkens atmosfär.

Text: Ur "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson


En renoxes tragiska öde

(Källa: Långsjöbyboken av Ivar Jonsson & Einar Jonsson)

Det var en strålande fin vinterdag. Som så många gånger förr hade jag min arbetsplats förlagt till "vedbacken" där jag stod dag efter dag och högg ved. Vedhuggningen var ett nödvändigt men enahanda jobb som man ibland önskade dit pepparn växer. Egentligen hade man inget val. Man var tvungen att hugga tills alla klabbarna var förvandlade till vedträn som passade dåtidens Husqvarna köksspisar. Man fick värme för kök och bostad under långa, kalla vinterdagar samt fyr under pannor och fat med familjens mat.
   Jag hade avverkat halva dagen vid huggkubben då jag bestämde mig för att avbryta detta enformiga huggande. Jag ville åka ut till skogen, det skulle ge omväxling och nya krafter för fortsatt huggning och kastning med alla dessa vedklabbar.
   Det fanns många skidspår som ledde ut mot skogen. Jag bestämde mig för att åka över "Morfarberget" och bort mot "Nolitjärnen" som låg ett par kilometer inne i skogen. Det soliga vädret och skarföret gjorde det lätt att åka skidor, man liksom flöt fram över snön. Det tog inte lång tid innan jag var framme vid den s.k. "motluta", en liten uppförsbacke från myrområdet nedanför Volvoliden och upp mot timmervägen som gick bakom Långvattsberget.
   Efter att ha åkt en bit mot andra sidan av myren fick jag se en jättestor renoxe komma emot mig. Jag skyndade på för att komma i hans väg och försökte få honom att stanna upp ett tag, men detta misslyckades trots att han sprang förbi framför skidorna. Vad jag först lade märke till var de stora hornen som detta djur bar på sitt huvud och som han på ett charmant sätt parerade genom skogsdungen som han sprang igenom. Jag såg genast att ena ögat var utrivet och hängde som en stor grön, inflammerad boll nerför nosen. Det såg otäckt ut och min första tanke var att renen måste avlivas.
   Jag åkte genast hem och ringde upp kronjägare Greger Andersson som hade uppsikt över skogen och uppgift att avliva skadade djur. För honom berättade jag om den skadade renen och han lovade genast att åka iväg och avliva honom. När han kom stod jag utanför Stenmans affär och jag talade om för honom var mitt skidspår gick och hur han skulle åka. Rätt snart hittade han spåret och tog upp jakten  på den enögda och bortflyende renoxen. Mellan Storbacken och Trollberget fick han den första skymten av renen som trots sin plåga höll god fart österut. Ute i skogen sjönk skidorna ned i snön vilket gjorde det tungt att komma fram. Greger kände hur tröttheten kom över honom allt eftersom tiden gick. Även om han nu och då såg en skymt av renen så kunde han inte skjuta bakifrån.
   Efter att ha passerat Trollberget beslöt han sig för att göra en kringgående rörelse och försöka möta renen. Efter en lång sväng som tog oerhört på hans krafter stannade han upp. Som beräknat kunde han nu få syn på den travande renen framifrån. Han tog sikte och sköt två skott och renen dunsade till marken. Nu befann han sig långt utanför Trollberget, på Stortjärnliden och vägen hem var lång. Med uppbjudande av sina sista krafter lyckades han skida ner till landsvägen och efter många vilopauser äntligen släpa sig hem de sista kilometerna i sakta mak.
   När jag senare träffade Andersson kunde han intyga att renen hade väldiga horn. "Det är nog de största horn jag har sett på någon ren" trodde han. "Du får åka dit och hugga lös dem och ta dem hem", lovade han mej. Men det blev aldrig av, vilket jag senare ångrade.
   Troligtvis var det just dessa horn som blev renens öde. Vid något tillfälle fastnade han med kronan i något snår, och ögat kom i vägen för ris och kvistar, som rev ut det.
   Med denna berättelse vill jag rikta uppmärksamheten mot det ekologiska systemet som vi så sällan tänker på. Ute i skogen och i markerna råder djungelns lag, där självbevarelsedriften är stark och orsakar lidande. Djur dödar varandra för överlevnadens skull, andra bryter ben och kommer i olyckor av annat slag. Nu är vår jord och natur hotad av människan. Vi förbrukar allt snabbare jordens resurser. Det gäller att gå in för en ekologisk hållbar livsstil. Sverige är idag ett av de mest resursförslösande länderna i världen. Vi får lov att arbeta i kretslopp som naturen, ta hand om avfall och sätta in det i produktionen igen. Utarmningen och skadorna som produktion och konsumtion ger oss överstiger den materiella värdeökningen som vi skapar på kort sikt. Många lägre djurarter, insekter och småkryp har fått sina visten och naturliga livsbetingelser raserade. De bobyggande fåglarna har snart inga träd kvar att bygga bon i, boträden och stubbarna har sågats ned vid kalhyggena som orsakar att många arter av växter och småkryp försvunnit för alltid. Vi måste vakna upp i tid annars går vi människor liksom djuren och växtligheten vår undergång till mötes.

Text: Ur "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson


Dikt till Isak

Du fyller mitt hjärta,
med kärlek och värme,
du ger mig en känsla av hopp.

Av hopp och av glädje,
av stolthet och närhet,
sen dagen då du kom till oss.

En villkorslös kärlek,
så sann och så stark,
växer för alltid i mig.

För var dag som går,
blir jag mer övertygad,
jag gör vad som helst – just för dig.

Har aldrig förstått,
hur sån kärlek kan uppstå,
den kärlek jag känner för dig.

Sån kärlek kan nog,
bara en mamma känna,
för barnet hon burit i sig.

Vill att du ska leva,
ditt liv fyllt med lycka,
helt utan tårar och sorg.

Men om dagen kommer,
då sorgen dig tynger,
så vänd dig till mig – jag finns här.

För alltid med kärlek,
tröst och uppmuntran,
för det är min gåva till dig!


Text: Jenny Johansson
26/7 2005


Kolonat

(Källa: Långsjöbyboken av Ivar Jonsson & Einar Jonsson)

Att försörja stora familjer har väl alltid haft sina problem i tider som varit. Inte minst för dessa familjer som saknade egen jord att slå sej ned och bygga på. För att avhjälpa denna brist gjorde staten under första världskriget en inventering av myrarna och mossmarkerna på kronans ägor i Norrland. Man ville därigenom även motverka emigrationen till USA, kolonisterna skulle odla sin jord och kunna få en inkomst från skogsarbete.
Ungefär 6-7 km fågelvägen från Långsjöby, på Rönnlidens kronopark, startade år 1918 en sådan kolonistbebyggelse som resulterade i att ett 40-tal kolonat blev bebyggda. Efter annonsering i riks- och lokalpress kom familjer som saknade jord och vars livsuppehälle var hotat av rådande arbetslöshet och lågkonjunktur. Från olika håll kom de, även värmlänningar, med en dröm att skapa sig en ny framtid. Men drömmen slogs i spillror och hotade deras livsuppehälle. Detta berodde till stor del på läget som var det sämsta tänkbara ur jordbrukssynpunkt. Trots den hjälp de fick med utdikning av vitmossemyrarna, slog frosten ofta till och förstörde skörden. Byns historia blev därför kort. Efter ett tjugotal år började familjerna flytta därifrån, deras hus revs ned och den odlade jorden blev åter skogsmark.
I början på 20-talet kom vår far flyttande från Lycksele, hit till Långängen som platsen kallades. Han hade genomgått skilsmässa från vår mor, en sällsynt händelse på den tiden, och kom med sin nya fru Signe och oss tre småpojkar. Mamma fick vårdnaden av de tre äldsta, en märklig delning. Fars uppgift var att bygga hus åt de ankommande kolonisterna. Vår familj kom därför att bli en av de första som bodde i byn. Under vår korta tid där bodde vi i ett hus som senare övertogs av en familj Henriksson. Mannen i familjen blev bilismens första offer i kommunen, då han av okänd anledning cyklade rakt mot en mötande bil i Storuman och dog av skadorna.
Här i Långängen kom vi tre småpojkar att få utstå vårt livs värsta vedermöda. Svält och vanvård hörde till vår dagliga upplevelse och det i allra högsta grad. Ivar, den yngste av oss småpojkar, har skrivit en berättelse som han kallar ”Barnen i Fokus”. Det hände år 1979, som enligt F.N.-s resolution kallades för barnavårdsåret, då man ville komma ihåg barnen ute i världen. Och i första hand de barn som av olika anledningar led och hade det svårt genom svält och dylikt. Så skriver Ivar om vår tragiska belägenhet:
”En dag på sommaren av vårt första år i byn gick två män förbi vårt hem. Den ene var huvudet högre än alla andra, varför man kallade honom ”Lång-Gustav”. Hans rätta namn var Gustav Johansson från byn Skäggvattnet. Den andre hette Set Norberg och bodde i Långsjöby, som kom att bli vår hemby. Dessa två män arbetade liksom vår far med att bygga hus och bostäder åt kommande kolonister. Av en tillfällighet kom de att gå förbi huset där vi bodde och kunde då se in genom fönstret. De märkte att det såg underligt ut därinne och beslöt sig för att gå in och hälsa på. Då de kom in möttes de av en fruktansvärd syn. Förutom oordning i hög grad upptäckte de oss småpojkar liggande halvdöda i trälådor fyllda med sågspån. Vi hade så gott som inga kläder på oss. För min del hade jag bara en halv skjorta på mej och sängutrustningen bestod av sur och klibbig sågspån. Einar och Hilmer hade en liknande utrustning.
Gustav och Set gjorde genast en anmälan till barnavårdsnämnden i Stensele. Därifrån vidtogs en undersökning av vår belägenhet. Det upptäcktes då att vanvården var så stor och svår att det för min del endast återstod en kort tid och livet skulle ha ebbat ut. Av den sura och klibbiga sågspånen var vi såriga över hela kroppen. Jag var oförmögen att kunna röra mig på grund av den långvariga svälten. Den barnavårdande myndigheten i Stensele gjorde genast en förfrågan om det fanns några hem som kunde ta emot oss. På så sätt kom jag och Einar att hamna i Långsjöby, medan Hilmer fick sitt nya hem i Norrberg.
Alla som såg oss vid denna tidpunkt har sagt att vår situation var ytterst prekär. Och man visste helt enkelt inte hur barn som såg ut på detta sätt skulle handhas och skötas. När Hilmer kom till sitt fosterhem var hans första fråga: ”Finns det någon mat?” När han då fick mat blev han genast sjuk med symptom som liknade matförgiftning. Hans mage var inte van vid mat och reagerade häftigt på det sättet. Jag var svårast plågad av svält. Men inte heller Einar eller Hilmer hade några krafter. De kunde stå på benen om än med svårighet och gå några steg. Einar, 5 år, hade de bästa krafterna. Efter en tid i sitt nya hem kunde han gå ned till lagårn, men vägen tillbaka blev för svår. I den svaga uppförslutan måste han stödja sina händer mot knäna som en gammal utlevad gubbe för att vila. Detta har Jenny Fransson, då piga på gården berättat.
Om ankomsten till vår nya hemby var nämnda Jenny, som senare gifte sig och kom att bli vår grannfru, berättat. Vi samlades några stycken ute på vägen för att få se hur ni såg ut. Vi ville se om det var sant det vi hade hört om er. Vi lade ned dej på vägkanten och vek ut trasorna som du kom i. När vi fick se hur du såg ut, brast vi alla ut i gråt. Något liknande hade vi inte sett i våra dagar. Varken jag eller någon av de andra trodde att det skulle kunna bli en normal människa av ett sådant barn.
När vi kom till våra nya hem började livet att återvända. Så småningom kunde vi äta mat som andra barn, även om det tog tid att vänja sig vid mat av olika slag. Våra utmärglade kroppar fick mer och mer hull på benen. Lådorna med sågspån fick vi byta mot rena lakan och riktiga sängar. För min del tog det i alla fall många år att hämta igen krafterna. Jag kommer än ihåg när mina nya fostersyskon försökte lära mig gå, och när jag ensam kunde vingla iväg mellan två stolar.
Åren gick och vi växte till alla tre. Vi kunde som alla andra barn börja skolan i rätt tid. Det gick bra i skolan och vi kunde sluta den med rätt så fina betyg. Efter skolan blev det att börja med hemsysslor som t.ex. att såga ved och hjälpa till i lagårn. Ville jag, så fick jag på vintern ta skidorna och åka ut, ingen sa något om det. Som tonåring hade jag mycket stor frihet. Under många somrar fick jag och Einar dra omkring i skogen som getare, en syssla som jag stortrivdes med. Men det kom allt större uppgifter och vi fick snart hugga i för livets uppehälle. På somrarna var det slåtterarbete, vägarbete med gruslastning och skogsvårdande uppgifter. På vintrarna det tunga, slitsamma skogsarbetet med virkesmätningar m.m. Vi skulle också deltaga i vår- och höstarbetet vid gården och jordbruket. Många av dessa arbeten var nog för tunga för oss med tanke på vår dåliga start i livet. Vi fick snart känna det i våra kroppar och ryggar. Det var ingen som tänkte på sådant utan det gällde att hänga med och göra en godtagbar arbetsinsats. För min del hade jag ofta före 20-årsåldern febersjukdomar som tog hårt på krafterna. Troligen berodde det på en viss svaghet i kroppen.
Upptäckten av vår situation i Långängen blev snart känd och omtalad. Vår far och Signe blev naturligtvis föremål för mångas fördömande. Den allmänna uppfattningen var att vi i hemmet blev utsatta för ett avlivningsförsök, på sikt svältdöden. Med tanke på vårt utsvultna tillstånd, var det rimligt att tänka på det viset. Jag har senare som vuxen försökt att utröna, varför, och hur, denna vanvård av oss tre småpojkar kunde få ske. Låg det någon sanning i påståendet att vi skulle svältas ihjäl? Genom att vår far var anställd hos Domänverket och hade arbete, så fanns förutsättningar för att ekonomin skulle räcka till. Mat och kläder borde inte ha saknats för oss barn.
Signe vars levnadsmiljö jag inte känner till annat än att hon var från Medelås i Lycksele, väntade vid den här tiden ett eget barn. Detta bidrog kanske till att hon hade mindre lust att ta hand om oss. Hon kanske t.o.m. fick motvilja mot oss? Med tanke på hennes ålder, 23 år, kan vi förstå att hennes ansvar som vårdare för oss pojkar inte räckte till. Trots denna brist och hennes ungdom måste vår rättighet ändå ha varit att hon skulle ha givit oss mat. Om viljan funnits hade denna sak gått att ordna. Senare genom åren födde hon flera barn och alla fick mat.
Men varför gjorde inte vår far något för oss? Han måste ju dag efter dag ha sett oss och inte obemärkt ha gått förbi sågspånslådorna med våra utmärglade kroppar. Han borde väl ha känt större ansvar för oss än Signe.
Det tycks som om den storm av bitter kritik som riktades mot honom hade sitt berättigande. Även han visade en skrämmande ansvarslöshet emot oss. Efter tolv år blev det ånyo skilsmässa. Signe lämnade sitt hem och drog iväg med en annan man. Hon var säkert en människa i nöd med djupa personliga problem som blev henne övermäktiga. Det bar iväg upp mot Norrbotten. Efter ett kringflackande liv i norr, dog hon i tbc, på en klinik i Dorotea.
Efter skilsmässan flyttade vår far till Storuman. Han bodde där tillsammans med en änkefru Charlotta Edvardsson, som blev den nya mamman för barnen vilka Signe lämnade. Charlotta var kanske den som bäst kände vår far. Hon sa då jag en gång talade med henne om det som varit, ungefär så här: Selmer hade mycket svårt för att ta något ansvar. Han kunde slösa bort alla pengar utan tanke på att barnen och vi i hemmet behövde något att äta och kläda oss med. Vid denna tid använde han mycket alkohol och kunde efter veckan komma hem helt barskrapad. Jag fick själv försöka skaffa mat och kläder till barnen och ändå hade han bra med arbete. Det var en mycket nedslående berättelse som Charlotta kom med. Fars spritmissbruk kan ha varit en bidragande orsak till misären i Långängen.
De många bittra uttalandena glömdes inte genast. De kom att under vår fars hela liv utgöra en stämpel och en belastning. Många synade också våra farföräldrar, och vår släkt i övrigt blev på så vis indragen. Jag fick själv många gånger höra uttalanden som gjorde mig ledsen och som följde med genom åren.
Einar och jag har haft förmånen att leva länge. Hilmer dog i hjärtinfarkt år 1986 och blev 69 år gammal. Idag känner ingen av oss någon bitterhet mot det förflutna. Vi har inget dömande sinnelag mot Signe eller vår far. Så kan vi inte heller påstå att de planerat att låta oss svälta ihjäl i Långängen. Men sviterna efter vår olyckliga barndom har i vårt inre följt oss som en svart skugga genom livet. Sveket mot oss småpojkar, och dessa många varför, får vi inget svar på.
Besvikelsen över att vi inte fick växa upp tillsammans med våra äldre syskon får vi lämna därhän. För våra barn har det gått bättre och låt det vara vårt glädjeämne, som vi med tacksamhet gömmer i våra hjärtan, när vår egen dag nu börjar luta utför”, avslutar Ivar sin berättelse.

Text: Ur "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson


Dikt till Långsjöby 200 årsjubileum den 8-9 juli 1989

(Källa: Långsjöbyboken)

Bruset och sången runt kvarnen
Gammalt och nytt skall mötas
unga och äldre, och du och jag.
Här vid den gamla kvarnen
vill vi visa de yngre och barnen
hur det gick till förr i världen.

Då såddes ju säden
där hemma vid gården.
Av dem som nu ligger
vid kyrkan under vården,
där du följer oss äldre
och krattar runt stenen
som talar om namnen för er.

Kan du se hur de böjdes av bördan,
minns du deras krokiga rygg?
Hör du bullret från kvarnen
hör du bruset från bäcken,
hör du fågeln som sjunger
i grönskande skog?

Det är vårens och livets melodi,
ser du blomman som nickar
som doftar och ler?
Myggen som sticker är också med,
de blir mat för små ungar
till flyttande fåglar
som kommit dit åteln finns.

En symfoni av färger
en harmoni av ljus,
vad kan du mer begära?
Det är ju det som är bruset
och sången runt kvarnen.

Text: Hilda Ljung


Isfiske

(Källa: Långsjöbyboken av Ivar Jonsson & Einar Jonsson)

På vintern då isen var tillräckligt stark kunde man fiske lake och även andra sorters fisk. Man gjorde hål i isen med jämna mellanrum och skickade iväg en en stång eller läkt av trä mellan hålen. I stångens ände hade man då en lina som man drog iväg. Man kunde på det sättet lägga ut så många nät man ville genom att fästa dem i linan.

Jonas Stenlund, som var en ivrig jägare och fiskare, introducerade en uppfinning han kallade för isbjörn. Den var gjord av trä med en del tekniska finesser. Man fäste linan i den och stack ner den i hålet med inriktning mot nästa hål. Sen var det bara att rycka i linan och släppa efter så drog den iväg linan under isen. Dert gick bäst när det var blankis så man såg färdriktningen. Den kunde ibland missa hålet dit den var på väg med någon meter.

Lake fiskade man genom att agna krokar i revstumpar och fästa dem i stången, eller också i en lina som fick sjunka till botten.

Edvard Lindberg har berättat om ett äventyr vid 10-11 årsåldern i samband med isfiske. Det var fin blankis och man skulle prova på att fiska lake. Men de hade inga agn, som i regel var småfisk av en sort man kallade för asp. De fick reda på att agn fanns i Strandkulla, en by på andra sidan sjön längre västerut. Edvard fick uppdraget att hämta agn och med glatt mod tog han sparkstöttingen och stack iväg. Hans farmor gav honom ett förbehåll, hon sa: "Håll dej inne i Bäckvika, för vaka ut på sjön är inte frusse". På vägen dit följde han hennes anvisningar och såg det öppna vattnet ute på sjön där det är strömdrag.

Det tog sin tid att komma fram till Strandkulla och framföra ärendet. Och naturligtvis skulle han ha något i magen, så gästvänliga som alla var på den tiden. Så när hemfärden började var det månsken och isen blänkte. Han beslöt att förkorta vägen hem genom att hålla rätt långt ut och åka runt vaken. Det gick lätt och han kunde hålla god fart. Plötsligt kände han att foten som han sparkade med tog i vatten. När han tittade bakåt såg han små vågor som rörde sig i vattnet där foten med brodden nyss tagit i. Hjärtat bultade våldsamt i bröstet när han tänkte på att isen när som helst kunde brista. Han hade inte hållit tillräckligt långt ut på sjön men kom lyckligt över spetsen på vaken där den var 6-7 dm bred. Tack vare att höstisen är så seg och stark kunde han komma över när den bågnade, och vattnet strömmade upp på den.

"Jag var så matt i benen så dom darra med vid hemkomsten sa jag: Allt har gått bra. Jag tordes inte tala om hur det var. Hade jag åkt 10 meter åt vänster hade ingen hittat mig i livet" avslutar Edvard sin berättelse.

Text: Ur "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson


Ungdom och nöjesliv (del av text)

(Källa: Långsjöbyboken av Ivar Jonsson & Einar Jonsson)

Ett av de stora årligen återkommande nöjena i byn är älgjakten. Många ser fram emot den som årets stora händelse. Och då gäller det att vara väl förberedd och träningsskjuta flera veckor i förväg och lära sig så mycket som möjligt om naturen och djurens beteende.
Många dråpliga jakthistorier kan man få höra om älgjägare som somnat på sitt pass. Somliga har fotograferats med en tidning framför sej, men sovande. De mår säkert bra, slipper all stress och den friska luften har en rogivande inverkan som frammanar sömnen.

Men ibland gäller det att vara skärpt och ha alla sinnen på helspänn. Som t.ex. när Anett Glasin från Långsjöby satt på sitt älgpass år 1987. Tidigt på morron när dimman började lätta såg hon något som rörde sig i myrkanten. Färgen var brun och ganska snart förstod hon att det var en björn. Hon beslöt genast att skjuta och tanken kom att nu gäller det att sikta ordentligt och inte darra. Efter första skottet gjorde björnen en kullerbytta och rullade framåt. Hon sköt två skott till och björnen låg stilla i gräset. Avståndet var 120 meter, med ett hjärtskott och två träffar i ryggen. Själv vågade hon inte ensam gå fram till björnen utan påkallade hjälp från jaktlaget.

Det blev stor uppståndelse i byn. Alla ville se hjältinnan Anett Glasin, första kvinnan i Sverige som skjutit en björn. Radio, lokalpress och rikstidningar kom på besök och ställde frågor. Och många ville ju också se björnen som fick bita i gräset. Björnskinnet, en dyrbar klenod, förbliver som minne på väggen.

Text: Ur "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson


Närhet och rymd

(Källa: Långsjöbyboken)

Myren
inlandsresenärens följeslagare
gömmer sin sträva skönhet
smyger sin bruna arm
runt bäckens hölja.

Forsen
den meningslöst bullrande
timmerbrötande
dimmornas hem i senhöstnätter
finns blott i öronsnäckans sus
"Vattenfall" reste vården.

Men skogsbäcken lever!
brottas med manshög vide
vilar mellan granars rötter
bor under slåttermyren
outgrundlig
med vattenklöver i håret.

Och sjöarna växer!
sju romil för vågorna
betesmarker drömmer
under vattenhimlen
gammal väg vitnar i djupet.

Bittra frågar sig många:
- Kan vi stanna kvar?
och känner häftig saknad
när biljetten för enkel resa
frasar i handen.

- Vem kan stanna kvar?
Vägbyggen skjuts på framtiden
experterna ser ingen skog
bara träd som växer för sakta
Björken är krokig åt fel håll.

Andra viskar i sommarljuset:
- Varför dröjer jag?
och letar solbrand i ödegårdens fönster
som blänker inför bygdesemestern.

Byar förändras, skolor tystnar
lärarn med den korta arbetsdagen
har rest
barnen försvinner med ljusa röster
i gryningen.

Bygd i förvandling!
Främmande hastar förbi
söker sommar vinter vildmark
pekar på nya värden
frågar om självklara ting, om avstånd
som ingen tänkt på.

Du frågar varför vi dröjer oss kvar?
Var finner man lä för förvandlingens vind?
Här finns dock närhet och rymd!
mänskor har tid för varandra
- på gott och ont
I ljusningen råder enkelhet:
aspens spådom under berget
dimmans reträtt vid myrhalsen
minkens gravyr i tjärnbäcken.

Text: Erland Flemming


Telefon till Rönnbyn

(Källa: "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson)

Den tid vi nu lever i är det nästan omöjligt att förstå vad telefonen kom att betyda för byborna när den först installerades, speciellt för byar som saknade vägförbindelser. Man kom närmare yttervärlden och kunde bryta isoleringen. Var och en kunde påkalla doktorn vid svårare olycksfall och sjukdomar samt rekvirera barnmorskan när så behövdes. Ja, den blev till stor glädje och nytta för alla. En hjälp att snabbt nå släktingar och vänner i andra byar.

Telefonen kom till Långsjöby år 1920 och stationen fick namnet Rönnbyn. Men först måste ju stolpar huggas och resas samt ledningar dras. Det var ett jobbigt arbete vintertid i sträng kyla och stort snödjup. Men småpojkarna tyckte det var roligt när telegubbarna kom. En av dem var Olle Lindberg som säger så här: "Det var skojigt när det kom och reste stolpar och drog ledningar. Jag minns att en av dem hette Sundberg, han hade en stor motorcykel. En annan som var från Lycksele hette Murbäck. Varför jag minns just dem var väl därför att de ofta var hemma hos oss. Mina systrar fanns ju kvar då och de tyckte att det var roligt att nojsa med dem". Den första stationen inrymdes i Frans Lindbergs hus och växelföreståndare blev Eva Lindberg, Olles mamma och allmänt kallad "tant Eva". När hon efter lång och trogen tjänst slutade år 1941, fanns det 10 stycken abonnenter.

Text: Ur "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson


Konfirmation i Stensele

(Källa: "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson)

All ungdom i socknen som ville konfirmeras fick på min tid åka till Stensele. Där på en kulle intill Blå vägen (E 12) sträcker sig tornspiran i höjden på Sveriges största träkyrka, Stensele kyrka. Redan år 1860 beslöt man att bygga en ny kyrka i Stensele, därför att den gamla kyrkan från år 1824 var för liten. Men på grund av missväxt och nödår blev detta kyrkbygge försenat många år. Det dröjde till den 24 augusti år 1886 innan invigningen kunde ske av kontraktsprosten J. Arbman från Åsele. Kyrkoherde Gustaf Park, Stensele skriver om detta vidlyftiga och krävande bygge: "Detta kyrkobygge i en fattig och den tiden mycket isolerade fjällsocken var utan tvivel ett av de märkligaste i sitt slag, enär så gott som alla arbetsdugliga i denna 44 kvadratmil stora socken, som den tiden saknade landsvägar och alla nutida förmåner och resurser, voro organiserade för detta arbete. Då de byggnadsskyldige utgjorde endast 206 skattebönder och 85 backstugusittare, är detta kyrkobygge i själva verket ett storverk, som är värt allt erkännande. Utom byggmästare, målare och orgelbyggare var det endast sockenbor som med verklig arbetsglädje och arbetsvillighet uppförde sin kära kyrka".

Text: Ur "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson


Dikt till Mattias

Om du är havet,
vill jag vara regnet,
som kompletterar dig.

Om du är solen,
vill jag vara strålen,
så att du alltid kan värma mig.

Om du är blåsten,
vill jag vara vindpusten,
som leker tillsammans med dig.

Om du är berget,
vill jag vara stenen,
en viktig del av dig.

Om du är åskan,
vill jag vara blixten,
som lyser upp din väg.

Om du är huset,
vill jag vara grunden,
som får dig att stå stadigt.

Om du är kärleken,
vill jag vara älskvärd,
så att du alltid stannar hos mig!

Text: Jenny Johansson, 2007


Lill-Viktors äventyr

(Källa: "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson)

Det har funnits personer i vår by som menat att upplevelserna och talet om spöken bara existerade i överspända och godtrogna människors fantasi. Till dessa hörde Viktor Andersson som i sin ungdom kallades "Lill-Viktor". Tidigt i livet beslöt han att försöka utröna orsak och sammanhang bakom det som föreföll att vara oknytt och som skrämde honom själv en gång.

Det hände samma år som han konfirmerades i Stensele. Vintern hade kommit med mycket snö och sträng kyla, året när första världskriget utbröt. Viktor hade fått i uppdrag att åka till Stensele för att skotta undan snön vid kyrkstugan, som skulle tas i bruk till julottan, samt rusta ved och se till att allt fungerade när kyrkfolket kom.

En mörk och blåsig kväll när han kom ut på trappan fick han höra att en hästskjuts nalkades västerifrån. Han beslöt att ta en promenad och se närmare på hästen, ty hästar var hans stora intresse. När han kom en bit ifrån vägen där hästen passerade fick han se att på flaket stod en likkista. Kusken hade helskägg och var klädd i päls.

Viktor tog en genväg till likboden för att se om han kunde bli till någon hjälp. Det visade sig att dörren var låst när körkarlen kom fram och ruskade i den. Viktor steg då fram och hälsade. "Så bra, pojk, att du kom. Vill du se till hästen medan jag går bort och lånar nyckeln. Jag kommer från Norrdal och det blev sent innan jag kom iväg hit". Viktor lovade att stanna fast nog kändes det lite kusligt när han såg på lasten. Men han slog bort alla tankar på den och ägnade all sin uppmärksamhet åt hästen. Han klappade och pratade med den som om de var goda vänner. När mannen kom tillbaka och öppnade likboden fick Viktor se att där inne fanns sju kistor till som inte kommit i jorden på grund av tjälen. De hjälptes åt och lyfte in kistan, och så fick Viktor vänta en god stund till medan nyckeln återlämnades. Som betalning fick Viktor en tolvskilling för sin tjänstvillighet och nöjd inombords vände han sina steg hemåt. Ljuset från stugorna lyste svagt upp den mörka kvällen och stundtals drev blåsten undan molnen från månen som då gav ett svagt sken.

När han närmade sig stugan där han bodde stannade han plötsligt till. Åter får han i den sena kvällen höra en hästpingla (hästtjuka) i västlig riktning som kom samma väg som den första hästen. Viktor tänkte först gå in men hans intresse för hästar blev för starkt. Han vände neråt vägen och bakom ett uthus inväntade han ekipaget.

När de kom så nära att han kunde se hästen och alla detaljer ville håret resa sig på huvet. Det var ju exakt samma häst och kusk med samma last på flaket. Kusken hade helskägg och var klädd på samma sätt som mannen han nyss hjälpt. Och samma ljud i tjukan föreföll det vara.

Nog hade Viktor redan hört många spökhistorier men hade aldrig trott att övernaturliga väsen fanns. Men kunde det som han såg vara vitterspöket som var ute och körde i den mörka kvällen?

Trots kalla kårar efter ryggraden beslöt han att än en gång ta sig en titt på hästen och åkdonet för att se om det var på väg till likboden. På grund av kylan hade ljudet från hästtjukan nästan tystnat. Han skyndade iväg och tog samma genväg som förut för att invänta och se vad skulle hända. Nu gällde det att mobilisera allt mod och hålla huvudet kallt. Och det väntade mötet tycktes närma sig från genomfarten i kyrkbyn. Klangen i tjukan växte i styrka för varje minut. Viktor hade denna gång tagit plats i skydd av några granar så han skulle kunna se ekipaget rakt framifrån. Och där på 100-meters håll kom det som en svart suddig spökformation. Hjärtat bultade hårt i bröstet på Viktor. Efter någon minuts olidlig spänning kom helt plötsligt månen fram några sekunder och belyste vägen där hästen kom med sin last. Viktors hjärna hann inregistrera en viktig detalj, samt se kusken med rimfrost i skägget innan månen åter förmörkades av svarta moln. Men det han sett var nog. Nu släppte spänningen och glad i hågen följde han efter till likboden.

Där steg han fram, hälsade på den förvånade kusken och sa: "Likboden är låst men jag skall se till hästen medan du går till vaktmästaren efter nyckeln. Sen skall jag hjälpa dig in med kistan". "Oh, det är nästan för bra för att vara sant. Jag är från Norrdal och skulle haft sällskap med en granne, men så råkade gumman min falla och slog huvudet i järnspisen så hon låg avsvimmad en lång stund. Tillslut kvicknade hon till och propsade på att jag skulle ge mig iväg med liket. Och efter stor tvekan bar det iväg, men sent blev det. Då skyndar jag efter nyckeln och hoppas att vaktmästaren följer med hit så att jag slipper gå en gång till. Hästen är snäll men ge den lite hö under tiden".

Viktor var ej sen att lyda denna befallning och fann stort nöje i att se och prata med denna nya bekantskap. Efter en kvart var gubben tillbaka och hade sällskap med vaktmästarn som låste upp dörren. Han hjälpte till att lyfta in kistan. Sen kom han och ville höra varifrån Viktor var och hans ärende i Stensele och om han tidigare hjälpt någon från Norrdal i samma ärende. När han fick höra att så var fallet sa han: "Du är en redig pojk, och inte tycks du vara rädd för spöken heller". Viktor fick denna gång två tolvskillingar för hjälpen att se till hästen i den sena timmen.

Deras vägar skildes åt och Viktor gick rakaste vägen hem. Sedan han gått i säng låg han länge vaken och tänkte på allt det spännande han varit med om. Han var tillfreds med sitt inre när han tänkte på så nära det var att han gett efter för sin olust och rädsla och vänt hem utan att utforska spökekipaget. Nu stärktes han i sin tro att spöken bara existerade i godtrogna människors fantasi.

Under julottan satt Viktor tillsammans med sina äldre bröder som anlänt med far och mor för att fira högtiden. Den stora kyrkan (Sveriges största träkyrka) var välbesatt och strålade av levande ljus. En högtidlig stämning infann sig.

Viktor stannade kvar och skötte sin eldarsyssla även över nyår och trettondagshelgen. När han då i högmässan fick höra om ett ljus som lyser i en dyster vildmark och om vise män som kom till Jesusbarnet för att hylla honom, därför att de hade sett hans stjärna i Öster, då log Viktor. Hans tankar gick till den mörka kvällen, då månens sken visade honom en stjärna i pannan på hästen som han trodde var en spökhäst. Den första hästen han gjorde bekantskap med hade ingen stjärna i sin panna.

Text: Ur "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson


Ernst Stenmans Diversehandel

(Källa: "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson)

De flesta hade knappt med pengar och många var alldeles utan. Inköpen måste därför i stor utsträckning bli en s.k. byteshandel. I sina skrindor och slädar hade de med sig bytesvarorna. De bestod ofta av vad gården kunde avvara som t.ex. smörklimpar, slaktade djurkroppar av får och kalvar, någon gång även kokroppar eller delar därav. Den största bytesvaran var fågel, mest ripfågel, hudar och skinn var också företrädda. Jag skall berätta en episod om en riptransport. Det var någon storripfångare som hade kommit till Strandkulla med ett lass ripor. Eftersom det gick att köra bil på sjöns is beslöt man att Stenman skulle med bilen köra och hämta ripkropparna. Stenman skulle köra med sin personbil och jag skulle följa med och hjälpa till att räkna riporna. Vi räknade in över fyrahundra stycken och bilen blev full av döda ripor som kastades in bakom framsätet. När allt var klart började hemfärden som gick bra ända tills vi skulle upp från sjön. På den här tiden hade flottningsföreningen en stor motorbåt, "Mörten", som låg alldeles intill vägen som gick upp från sjön. Vägen var ishal och lutade en smula ned mot båten och båthuset, som låg intill. Bilen började slira i det hala väglaget. Den gled obarmhärtigt ned mot båten och med ett krasande ljud från bilens fönster trängde båtstävern in i kupén, vi satt som i en rävsax. Vi funderade länge på hur vi skulle kunna komma loss, vi bände och bröt med träpåkar och slanor som vi hittade. Det tog lång tid in i den sena kvällen innan vi äntligen kunde fortsätta vår avbrutna färd. Ett är säkert, förtjänsten på riporna som låg inne i bilen kunde inte bli stor.

När affären så småningom skulle göras upp, fanns det i regel räkningar sedan föregående år som först skulle betalas, i vissa fall sedan flera år. De berodde nu helt på om de medhavda bytesvarorna kunde täcka räkningarna och hur långt de räckte till. Vid brist blev det att skriva nya räkningar ibland större än de gamla, de blev en ständig kretsgång av skulder.

Man kan fråga sig hur det skulle ha gått för dessa fattiga människor om inte Stenmans affär hade utövat denna sociala funktion. Så småningom fick de i alla fall vända om hem igen med sina inköpta varor. En färd i fattigdom.

Bytesvarorna måste nu Stenman försöka att sälja. Fågelkropparna såldes till någon vilthandlare, men kalvarna och fåren måste säljas på närmare håll. De flesta djuren var slaktade månader tidigare, köttet såg svart och oaptitligt ut. Detta kött skulle nu Stenman försöka sälja i Stensele eller Storuman. I Stensele var det sjukstugan och det nyuppförda ålderdomshemmet som blev erbjudna att få fylla på sina köttlårar. I Storuman var det Järnvägshotellet eller något annat matställe som fick samma erbjudande. Men köttet var svårsålt vart man än kom. I vår tid skulle det ha varit helt förbjudet att saluföra dessa varor, de skulle ha förpassats till soptippen.

För människorna uppe i det ännu väglösa landet var det nästan livsnödvändigt att på detta sätt få göra sina inköp av de allra nödvändigaste förnödenheter som hushållen så väl behövde.

Text: Ur "Långsjöbyboken" Ivar Jonsson & Einar Jonsson


På myren

(Källa: "Långsjöbyboken" av Ivar Jonsson & Einar Jonsson)

Vinden viskar över myrens yta
där sekeltrötta vågor funnit ro
aldrig mer i tiden hörs de ryta
ty djupt i botten växter börjat gro

Vattnets lek har stelnat till i gyttja
grodungar kravlar i dess bruna djup
en process som lägre arter nyttja
jag kunde se från Rismyrbergets stup

Men livet segrar underfullt igen
nu myrens starrgräs bugar i sin prakt
och myggors dans man ser i skymningen
när tranan står vid boet som på vakt

Fram mot höst, berguvens lyktor tändas
och fågeldrillar tonas ner allt mer
då hörs sus, åt söder sträcken vändas
och myrens gräs för lien faller ner

Vid myrens kant jag ser dem som igår
båd män och kvinnor, knappast tid till rast
ty skördetidens dagar snabbt förgår
och gräset måste bärgas i en hast

Räfsor dansar fram som förr om åren
när gräset faller för vart lieslag
unga hjärtan bultar som om våren
och innerst inne i mitt eget jag

Jag älskar myren med dess blå kupol
min barndoms katedral med färger, ljud
och spänger murkna utav ålder, sol
som dalar, prisar skaparen - vår Gud.

Text: Einar Jonsson


Martins present

Målarna

När Martin Stenman den 1:a juli fyllde 50 år fick han som present av sina syskon med respektive, att få sitt hus färdigställt på utsidan. Det vill säga att göra påsalningar, fönsterfoder, att sätta upp hängrännor och stuprör, samt målning av hela huset mm.

I helgen den sista i juli månad så blev presenten fullbordad. I tidvis hällande regn så var det full aktivitet. Iklädda regnkläder tog man sig an uppgiften. Som mest så var det ett tiotal personer som svärmade runt huset. Man snickrade och målade entusiastiskt trots regnet, med både glada tillrop och spydigheter. Humorn var det inget fel på i alla fall.

Sten och Göran

Man imponerades av det goda humöret trots vädret. Från fredag kväll till sena timmen till söndag eftermiddag höll man på. Martin kan nu se på sitt färdigställda hus med stor tacksamhet till sina nära och kära. Nu brukar han ju i och för sig inte vara nödbedd när andra behöver hjälp. Så detta var väl kanske en väl investerad hjälp. Det enda som är kvar är ett byte av ett köksfönster som inte hann levereras i tid.

Text: Reidar Lindberg


En lyckad debutant. 2005

I lördags så fick Ulf Stenman sin lycka gjord som älgjägare. Det har varit få jaktdagar för honom tidigare, men i år så skulle det äntligen bli av. Han placerades vid Myrlundsvägen vid korsningen som kallas Tvärvägen. Det hände inte så mycket på hela dagen. Men så fick Sören Stenmans hund upp en älg vid 15-tiden några kilometer söder om passet. Drevet gick i sakta mak i riktning mot Ulfs pass. Man kunde höra skällandet ända ner till byn.

Jag var ute och målade på vedhuset och väntade bara på smällen. Men det dröjde bra länge. Ett tag så trodde jag att drevet skulle gå förbi en eventuell passare. Men efter en dryg halvtimme så kom så två snabba skott och hunden tystnade. Det visade sig att premiärskytten fällt en 17-taggare. Det kan man väl kalla en lyckad jaktdag. Nu har laget fällt alla stora djur så kvarstår gör nu bara några kalvar.

Text: Reidar Lindberg


Myrlund I

Gustav Norberg och Betty Lindberg berättar om hur den delen av byn växer fram. Uppgifter har kompletterats av andra åldermän i Långsjöby.

Gustaf Norberg, en nybyggarson berättar.

Gustaf är född i Långsjöby år 1916 som nummer tre i en syskonskara bestående av nio. Hans föräldrar var Seth och Maria Norberg. Mamman, Maria (f. Johansson), var syster till Charlotta som var gift med Erhard Lindberg. Den första tiden som Gustav minns så bodde familjen hos hans morföräldrar i Långsjöby. Resterna av det huset som är ombyggt i omgångar står kvar, som idag bebos av Olov Holmberg. När Gustaf var ca fyra år så flyttade man över sjön till Myrlund och Snaruliden.

Myrlund var redan då bebott. Det fanns en fäbod som nyttjades av P G Gustavsson. Man gjorde så att man tog sin boskap på en flotte och rodde över sjön och vistades på fäboden om somrarna. Ett tag så var fäboden bebodd av Sofia och Ferdinand Andersson medan deras hus byggdes upp mera söderut. Den bosättningen finns fortfarande kvar. Fäbodstugan är numera uppställd på kvarnområdet.
En annan fäbod var den som Frans och Eva Lindberg nyttjade som Frans far etablerat. Den låg nere vid vägen nedanför det småbruk som Nils Norberg kom att bebygga. I huvudsak så var det getter och kalvar som inte krävde fullständig passning som man hade på fäbodarna.

När Seth Norberg drog iväg över sjön så hade man med sig sitt bohag samt en ko, Svalla. Gustav minns att man knöt ihop benen på Svalla och lade henne på en kälke. Vilka som var med och hjälpte till minns han inte. Framför kälken så fanns i alla fall hästen Luffa.
Marken hade han förvärvat av Frans Lindberg. Under åren hos sina svärföräldrar så hade Seth byggt en enkel stuga uppe på Snarulia som nu blev deras bostad. Under några år så timrade nu Seth upp ett mera boendevänligt hus som finns kvar på platsen. Huset var inflyttningsklart 1925. Det första huset kom att bli stommen till ladugården.

Skiss

På vägen upp till Snarulia så fanns vid denna tid ett ovanligt hus, ett gethus, nere vid skogsbrynet. Det huset hade Frans Lindbergs far byggt och hörde till den fäbod som tidigare nämnts. Huset var byggt i två delar med ett fähus och en foderdel med ett gemensamt tak emellan.

Det kan ha sett ut som skissen till höger.

Gustaf minns detta hus väldigt väl eftersom man kunde gå igenom det. Gethuset brann olyckligt ner när Frans skulle elda upp gammhagan. Hur det gick till är oklart men troligen blev det gräsbrand av brasan.

Gustaf minns särskilt tant Eva som han sa. Hon var godmodig och snäll som bland annat hade en älsklingsget. Han minns geten speciellt, för när den blev gammal och slaktfärdig så fick han i uppdrag att avliva den. Tant Eva stod på farstukvisten och bevittnade det hela så Gustaf kände sig lite nervös så skottet tog illa. Geten började skrika i högan sky, så han slängde sig över geten och klämde åt om strupen för att få tyst på eländet.

Gustaf har även goda minnen av Frans som han ansåg som en ärlig men kärv person. Gustav tillbringade många somrar i sin ungdom som getare uppe på Långvattsberget och roade sig med att göra ”tjäderhagana”, det vill säga att man ledde tjädern via små rishagar till en snara som fångade tjädern. Sådana tjäderhagar brukade även Frans Lindberg sätta ut. Gustav bodde dessa somrar hos skomakar Artur. En kväll så kom Frans med en fångad tjäder som fastnat i gillret och sa att det var Gustafs, han skulle ta den till Stensele och sälja den åt honom. Han fick 25 öre för tjädern, vilket ansågs som bra betalt.
En episod som dyker upp i minnet är att hos Artur`s hade man lagt bruna bönor i ett tråg i farstun. Råttor hade då dragit iväg bönor in i en sko intill. Gustav hade tagit några och ätit och blev rejält sjuk, men kryade som tur var på sig.

Åren gick och Nils, Gustafs äldste bror har gift sig med Nanna Lundqvist från Rökå, Malå, 1935, köpt mark av Johan Lindberg som gränsade mot fader Seth:s mark. Där startade han tillsammans med hustrun ett så kallat småbruk i huset som stod klart 1936. Det kom att heta Fäbodarna. Huset används idag som sommarviste.
Gustav berättar att han växte upp med skogsarbete som viktigaste näring liksom sin far. Man bodde i kojor lite varstans runt om i bygden. Det var på detta sätt som Seth fick smittan TBC, och efter en lång tids sjukdom gick bort 1943. Medicinen mot tuberkulos hade då ännu inte gjort sitt genombrott. Även dottern Charlotta, Gustafs yngre syster, dog 1937 endast 14 år gammal också i TBC.

Gustaf gifte sig 1952 med Thea Holmberg från Lubbträsk och byggde en kåk på pappans hemställe. Virket till huset sågades i Myrlund nere vid vägen, med ett mobilt sågverk tillsammans med Erhard Lindberg. Sågverket, som var råoljedrivet, hade man fraktat med häst på isen över sjön.
Paret fick två barn, Seth-Uno och Karina. De bodde där tills Seth-Uno skulle börja skolan. Gustaf insåg att det skulle bli problem att få barnen ner till skolbussen. När så ”Lill” Einar Lindberg flyttade till Stensele så blev torpet i Myrlund II ledigt. Dit flyttade familjen så hösten 1962. De har sen bott där ända till 2003. Huset som Gustav hade byggt kom att delas i två delar och är nu fritidshus nere vid Långvattnets strand.

Gustav har varit en ivrig jägare och fiskare. Han har skjutit ett stort antal älgar i sitt liv. Men de fem senaste har han skjutit från fönstret från övervåningen i huset på Snarulia. Han berättar att han brukade innan älgjaktsdagen, lägga sig till ro uppe på vinden. Ställa klockan tidigt och smörja gångjärnen på fönstret. När sen morgonen grytt, sakta öppnat fönstret, och inväntat älgarna. Han är dessutom känd för att ha nerlagt den älg som just då hade den största kronan i hela Sverige. Den fälldes 1980 och gav 385 poäng. Kort tid efter så sköts en älg i Vuollerim som än idag har europarekordet. Gustafs krona ägs idag av Rune Thulesson. Ett mera ingående reportage om Gustafs lyckade jakt kommer senare.

Ett äventyr som Gustav kan le åt idag inträffade 1946. Han och Evald Gustafsson körde med hans motorbåt längst in i sjön Långvattnet till sjöns utlopp, gick ner till Groutjaur och lånade, vad man trodde var flottningsföreningens båt, eftersom den var byggd som en sådan! Väl där så försökte de ljustra fisk. Man lyckades också ta en öring men nöjde sig inte med det, utan drog båten ner till nästa sel och fick där en gädda. Där kunde äventyret ha slutat men de blev tagna på bar gärning och hamnade inför tinget för olovligt fiske samt olovligt lån av båt.

Betty Lindberg berättar:
På den plats där gethuset stod, så hjälpte Erhard sin yngre bror Olle att bygga upp sitt hus på småbruket Björkhagen. Detta stod klart1938 och marken hade man köpt av brodern Erhard. På den tiden fick man småbrukslån på 6000 kronor. Nu ville Olle ha källare till huset men se det fick han bekosta själv. Nu räckte nog pengarna till ändå genom det egna arbetet vid uppförandet. Det var så det sista huset blev till i Myrlund 1.
Eva Lindberg, Olles mamma bodde en tid hos dom och hjälpte till i hushållet. Hon hade ju tidigare om somrarna vistats en hel del i det som då var fäbod.
Betty minns att det fanns en byggnad, troligen en lada, på andra sidan vägen ner mot sjön. Där hade Frans ristat in ett talespråk:
Hå, hå, ja, ja vad jag är trött.
Om jag kunde ligga hos min lilla vän!

Väg fanns ju till byn, men den sträckte sig endast till slutet av Myrlund II, en bit bortanför Frits Rönnholms torp, där det fanns en vändplan. Fortsättningen av den vägen blev inte av förrän mitten av 1940-talet. Då blev det även dragit väg upp till Snarulia, men den vägen blev en så kallad enkronasväg. Man fick alltså betalt med en krona per meter väg man iordningställde.

Olle var en händig man berättar Betty. Han tillsammans med brodern Erhard tog på sig byggobjekt runt om i bygden. Till exempel det hus som de 1944 uppförde åt Göte Hermansson på södra Långvattnet.
Det huset köpte sedermera ”Stor” Einar Lindberg när han kom flyttande med sin fru Rosa och hennes barn. Det huset bebos idag av deras gemensamme son Egon.

Betty tror med säkerhet att de två bröderna mycket väl kunde ha startat en snickerirörelse men att de inte hade den tron på sig själva. Erhard hade ju ett mindre snickeri i Långsjöby ett tag, där han tillverkade fönster, dörrar och inredningar till de husbyggen de satte upp.

Nu är det bara Olles och Bettys hus som används som permanent boende i den delen av Myrlund. Detta av sonen Dan-Martin, men ägandet är fördelat mellan syskonen. I övrigt i byn så finns det en hel del sommarstugor nere vid sjön. Större delen av dessa ägs av ättlingar till de första nybyggarna.

Text: Reidar Lindberg


Storälgen

Det var en fin morgon den första jaktdagen 1982. Jaktlaget hade tidigare under hösten sett några stora tjurar vid området kring Holmträskvägen mot Volvosjön. Förväntningarna var därför stora. Efter den vanliga samlingen nere vid vägen så körde man upp efter Holmträskvägen ca 2,5 km, Rune Thulesson åkte mot passet vid Tjäderåsen medan Gustav Norberg stannade vid sitt pass som han tillrett med ett skärmtak och en fåtölj. Därför följaktligen kallat fåtöljpasset. Sören Danielsson drog vidare mot stigen till Sollidenkojan. Passet där kallas än idag för ”cykelpasset”. Det namnet fick passet för att man skulle kunna ha cykeln där och snabbt förflytta sig om älgarna tog en annan väg. Christer Säfvenberg som hade unga ben fick som vanligt i uppdrag att gå med hund. Han hade den bunden vilket var vad man fick ha.

Nu hann man knappt komma på plats förrän det började hända saker. Christer som utgick från Holmträskkojan stötte på tre älgar och meddelade att något var på gång. Sören som placerat sig på sitt pass hade lämnat hunden kvar i bilen. De tre älgarna stegade ut på myren, där Sören satt, för att korsa den och vägen. Troligen såg hunden älgarna och började skälla. De stannade då upp och började skingra sig. Fastän det var långt håll så sköt Sören på älgarna och lyckades fälla 19-taggaren och träffade tydligen 12-taggaren. Denne sprang då rakt på Christer som då lyckades fälla den. Den som visade sig vara den störste dök upp hos Gustaf. Han fällde bjässen med ett välriktat skott. Allt som allt så skedde detta inom loppet av 15 min.

Gustav berättar själv om jakten:
Jag hann knappt sätta mig tillrätta förrän det började smälla nere hos Sören. Efter ett tag så kom några skott till som verkade vara från Christers bössa. Några minuter senare så såg jag älgen komma i full karriär mot ”Höstkötamyrhöbben”, dit var det ca 400 meter. Jag hann reflektera över att det var för sent. Men där stannade älgen och vände mot mitt håll. När han var ca 40 meter från mitt pass så la jag av två skott. Älgen tvärstannade och var nog redan färdig. För säkerhets skull så tänkte jag att det var bäst att ge honom ett sista avgörande skott. Nu hade han bringan bakom en liten tall med toppen i skottpunkten. Jag tog sikte på talltoppen och älgen stöp direkt. Kulan demolerades lite så ingångshålet blev större än normalt.

Rune som hörde smällarna, och fick vaga uppgifter via radion, tog bilen och körde upp till Gustafs pass. Väl framme så hittade han Gustav och älgen ute på myren. Rune såg direkt att detta var något utöver det vanliga och sa det till Gustav. ”Men tro du hä” sa Gustav, som kanske inte hade hämtat sig riktigt av äventyret. ”Jo du, de´ hänna hä ä` na extra” sa Rune, efter att ha granskat hornet lite närmare. Fastän hornet hade kvar basthuden så förstod man att det var något stort som låg där.

Nu vidtog det vanliga med att frakta hem älgarna och ta vara på köttet. Slaktvikten var 360 kg så älgen måste ha vägt ca 600 kg. Väl hemma så gjorde Rune och Gustav en grov mätning av kronan och blev något förstummade av poängen. Älgkronor på 320 hade hittills räknats som stora. Men nu stod man där med en uppskattning på 380! Vad göra nu? Diskussionerna har nog gått heta ett tag efter den jakten.

Älgkrona

Men så efter sju månader tog Rune kontakt med fiskerikonsulent Kurt Fries som verkat i Vilhelmina, men som nu bodde i Värmland. Han var van att mäta älgkronor i hela Sverige och borde veta om det var något att ta hänsyn till. När Rune talade om sitt ärende så blev han ju inte trodd förstås. Så stora älgar fanns inte, menade Kurt. Men hur som helst så bestämdes att man skulle träffas i Vilhelmina, eftersom Kurt hade kvar sitt kontor där. Sagt och gjort, Gustav och Rune packade in kronan i skuffen och for till Vilhelmina. Väl där så var Kurt Fries fortfarande inte så entusiastisk, men tyckte att de kunde ju ta in kronan. När Kurt öppnade dörren till kontoret, för att släppa in dom, så strök han underdånigt av sig mössan och bara stirrade. Något större hade han tidigare inte sett. Den officiella mätningen visade sig bli 385,2 poäng. Vid fällningen hösten 82 så var den Sveriges största kända krona.

Nu visade det sig att i Vuollerim så hade en man vid namn Jacobsson fällt en älg några dagar efter Gustafs som hade poängen 430. Den kronan är idag fortfarande europarekord.

Att älgarna vid Sollidenområdet var så stora tror Rune beror på, att vid den tiden så fanns det stora kalhyggen med grova björkstubbar som gett kraftiga ”uppslag”, dvs rotskott. Detta näringstillskott kan ha betydelse vid att älgarna växt till sig i området. Nu var Gustafs älg troligen ca sex år gammal och älgen i Vuollerim åtta. Rune tror sig veta att älgen har sin blomstringstid just runt åtta år, och i så fall kan man ju undra hur stor Gustafs älg hade varit om två år till.

Gustafs älgkrona har varit ute på utställningar, bland annat på älghundsklubbens årsmöte i Luleå 1983 där även Vuollerimkronan deltog. Visst säger Rune: Inget tog dessa två! De var verkligen magnifika. Men det finns fortfarande stora älgar i skogarna. 1994 sköt Annette Holmberg i Grannäs, Sorsele en älg med en krona med poängen 384,2. Den mättes ett år efter den skjutits. Den hade legat i ett uthus tills mätningen gjordes. Om den förvarats inomhus i stugvärmen så hade den troligen varit mindre.

Under höstens älgjakt 2003, då de hade enbart kalvar kvar, så såg Rune Thulesson och Christer Säfvenberg en stor älg vid ”Höstkötamyrhöbben”. De menar att det var något utöver det vanliga man över huvudtaget får se. Så hopp finns!

Fotnot.
Älgkronor krymper. Man mäter kronorna först efter sex månader. Men de fortsätter att krympa ett antal år till, tills de stannar av. Gustafs krona mäter idag till exempel 377 poäng. Ska det var rättvist så bör alla kronor mätas om efter några år tycker Rune. Man kan inte jämföra en nyskjuten krona med en som är över tio år till exempel.

Text: Reidar Lindberg


                    6 april 2013